Gott Nytt År

Skickar en liten söt giraff-flicka till er. En bild som jag tog i serengetti häromdagen. Hon var så tjänstvillig och gav mej massor med fina bilder.

Det tar alldeles för lång tid att få in fler bilder, så det får bli senare.

Vill med denna bild önska er ett gott slut och en riktigt bra början på det nya året!

Hela familjen hälsar förståss :-)

Oj! Vicket äventyr!!!

Det har hänt MASSOR sen i fredags, jag ska försöka återberätta en del...

Planet gick som det skulle, men i Addis Abeba (Etiopien) blev det stopp. Där var anslutningsflyget 4 timmar sent. Så vi fick tillbringa några tråkiga timmar på flygplatsen där. Vi hittade ett internetställe och betalade för en timme, men uppkopplingen var så seg att det knappt gick att göra något. Iaf... Vi kom fram till Tanzania lite senare än tänk, men på flyplatsen gick allt smidigt med visum osv och vi blev hämtade som avtalat.

Efter ungefär en timmes bilresa kom vi till Arusha där vi skulle bo första natten. Hotellet var minst sagt lyhört så sömnen blev inget vidare, men det var bara att se pigg och glad ut kl 8.30 när vi blev hämtade för Safarin.Redan första dagen blev en höjdare, för att inte tala om andra... men vi tar det från början. Det är en bra bit att åka för att komma till den första parken som vi ska besöka; Ngorongoro. Man måste först åka högt upp i bergen för att sen jobba sej ner i kratern. Inte förrän efter lunch var vi nere och kunde börja leta efter djuren. I regnet... för tyvärr regnade det periodvis. Inte något som vi direkt räknat med eller var klädda för, men vi satt ju i en jeep så det gjorde inte så mycket.

Ganska direkt såg vi babianer och sen mängder med olika anitloper, gaseller och hjortar. Zebrorna, gnuerna och första "Big Five"-djuret; buffel. Efter ett tag dök det upp en noshörning, fantastiskt att få se nr två av "Big-Five-djuren och dessutom den som är mest sällsynt. Sen dök det upp en till och en till och... till slut hade vi sett 17 (!!!) stycken Noshörningar! Helt otroligt! Efter lite flamingos, ännu mer Zebror och gnuer så fick vi äntligen se Elefanter och var nu upp i 3 av de fem "Big-Fives". Elefanterna kom så nära att vi kunde rört vid dem och bilderna jag tog blev fantastiska! Innan vi lämnade parken för kvällen hade vi även fått se Lejon och hade nu bara Leopard kvar av "Big-Five". Vilken dag!På kvällen kom vi till en lodge som var jättefin och hade otroligt god mat. Men där var såååå kallt! så det var bara att dra på sej mjukisbyxorna och sen ha dem på sej under natten. Jag kan tänka mej att vi hade kring 10-15 grader ute och ännu kallare inne på rummet. Så det var kallt! Men den natten sov jag iaf supergott och vaknade utvilad.

Efter en god frukost med färsk frukt och pannkaka, satte vi oss återigen i jeepen och tog oss till Serengetti.Vi kom fram vid lunch även denna gång och åt vår medhavda pick-nick-låda innan vi åkte in i parken. Här fick vi åka ganska länge innan vi såg några djur, man måste ganska långt in. Men belöningen kom mångfallt! Först kom SOLEN och det blev varmt. Sen såg vi tre lejon ligga på en klippa och se ut över området. Häftigt! Vi fortsatte in en bit och såg återigen zebror, massor med gnuer och andra djur. Sen kom dagens höjdpunkt! En Geopard som fångat en tomson-gasell. En lång stund stod vi och såg när hon åt, bara 5-10 meter ifrån oss. Detta är verkligen inget som är vanligt att få uppleva, så vi stod där lääääänge! Vi körde vidare och bara en liten stund senare får vi se trädklättrande lejon som ligger på en gren och vilar sej. Vi såg den inte först, så vår guide steg ur bilen och hjälpe en annan bil att meka lite... sisådär 100 meter från ett livs levande lejon! Vi frågade senare om han fått ur bilen om han vetat om lejonet, svaret blen NO WAY! Vi tittade en stund och körde sen vidare, bara för att hamna i nästa fantastiska upplevelse: en Leopard! Den sista av "Big-Five" och det är bara andra dagen! Där ligger den i ett träd och tittar på oss :-)

Det kan nästan inte bli bättre! Men när vi en stund senare får syn på Flodhästar är Martin förlorad. Äntligen får han se sitt favoritdjur i sin naturliga miljö. Vi ser dem både på land och i vattnet och tar förståss mängder med bilder. Sen dyker det upp Giraffer, flera stycken och de är jätte nära. Det har precis regnat en skur och himmel och gräs har otroliga färger. Där får jag oxå otroliga bilder på girafferna, på bara några meters avstånd. Känslan är så häftig. Snacka om att få valuta för pengarna! Visst har denna resan kostat väldigt mycket pengar, men allt har klaffat och vi har redan andra dagen fått se så många djur som vi aldrig trodde vi skulle få se. Min drömresa är faktiskt nästan en dröm - men i verkligheten!På kvällen kom vi till en ny lodge, där vi bodde i små hyddor. Utanför hyddan får man ibland besök av både elefant, giraff och lejon. Men det enda vi såg var en lite gasell...

Dag tre, tisdag 29/12, fick vi lite sovmorgon. Vi hade ju lixom sett det mesta och nu var resten bonus. Så vi unnade oss lite ledig tid, annars har vi varit uppe vid 7 och lagt oss ca 22. Det var dax att besöka Hippo-pool! En skitig del av nån flod, full med flodhästar. Martin var i paradiset :-) Vi tog mängder med bilder och Martin var med än nöjd.

Efter en regnig lunch, värsta monsunregnet, kom vi till ett fint hotell med pool. Här skulle vi få några timmar ledigt med poolbad och solning, men vädret var inte riktigt på vår sida - så istället satt vi och kollade på bilderna vi tagit. Jag skrev också denna text och redigerade några bilder så att det skulle gå snabbt att skriva bloggen senare på kvällen. Uppkopplingen här i Tanzanias djungler är det nämligen lite si och så med. Jag lyckades kolla mailen i morse från hotellchefens dagtor och lämna ett kort meddelande på Facebook, blogga var bara att glömma... men jag uppdaterar här så fort jag kommer åt. Hoppas kunna lägga in lite bilder snart oxå...

Tills dess: Hakuna Matata!

.

Bara timmar kvar...

Så är det då bara några timmar kvar tills planet lyfter mot Tanzania. En resa som jag väntat på i säkert fem år och som vi sparat pengar till de senaste tre åren. Senior är lite resfebrig, medan vi andra mest är förväntansfulla. För Martin är detta första riktiga långresan, så han vet inte riktigt vad han ska förvänta sej. Jag och Junior tycker väl inte att det ska bli sååå himla skoj att resa i 14-15 timmar, men sen blir det bra!

Upplägget ser som följer:

Planet går 20.00 från Arlanda.

Imorrn runt 14.30 (lokal tid) landar vi och åker till hotellet ca 1 timme från flygplatsen.

På söndag efter frukost sätter vi oss i jeepen som ska ta oss runt i Tanzania.

Mån - tors tillbringas på "åkande" fot i de olika parkerna bla Ngorongoro.

Torsdag kl 15.00 går flyget till Zanzibar, där vi ska vara resten av tiden vid Langi-Langi beach.

Vi kommer att ta massor med bilder och blogga när det finns möjlighet.

Nu ska jag städa av lite och dammsuga, medan Martin fixar köket, lunch, hundpromenad osv. Junior passar på att träffa en kompis lite snabbt och Senior går mest runt och låter :-)

Om vi inte kommer åt en dator, så önskar vi Er alla en god forsättning på julen (passa på att köpa julklapparna på rean till nästa år, så slipper ni lite av julstressen då...) och ett gott nytt år!

Ta hand om varandra och vägra köpa smällare och fyrverkerier till nyår!

Ha det gött!

/Marlene

.

En helt ok julafton

Jag måste ha varit väldigt snäll i år! Så mycket fina grejer som jag fått! Dessutom har hela familjen fått stora bidrag till reskassan, så skönt! Nu behöver vi inte oroa oss när det gäller pengar på resan, dollarna har lixom drällt in idag. Delfinsimmet är alltså räddat :-)

Det bästa idag var ändå att min 89-åriga farmor orkade vara med hela dagen. Mina föräldrar hämtade henne igår, sen var hon med oss hela dagen och vid 19-tiden körde min faster hem henne. Man vet ju inte hur många gånger till man träffar henne, så varje gång är värdefull.

Dagen började med att killarna åt frukost hos sin farmor och farfar. Martin och jag hade en massa fixa att göra, bla hämta en kikare som vi ska få låna på resan. Killarna kom hem vid 12-tiden, vi åt lunch och fortsatte att packa. Vid 14-tiden lastade vi in oss i bilen och åkte till mina föräldrar. Där slappade vi i soffan en stund innan Kalle Anka började. Strax därefter kom min faster med familj och sen även Martins föräldrar. Som vanligt hade alla (utom jag) sagt att vi inte ska köpa så mycket julklappar och som vanligt fanns där ett överflöd...

Jag struntar fullständigt i om jag får något eller inte, bara jag får ge. Jag älskar att köpa julklappar! Bästa julklappen som jag gav bort var teaterbiljetter till Martin och killarna. Martin har aldrig varit på en "riktig" teater, men nu ska det bli av! 16 Januari ska vi se Hairspray och äta middag på stan. Martin fyller år den 10 januari, så teatern är julklappen och middagen är födelsedagspresenten. Han såg iaf ut som han blev glad. Killarna är ganska vana vid att gå på teater, så det är ingen direkt wow-upplevelse för dem - men de blev också glada :-)

Vi åkte hem från mamma vid 21-tiden och packade klart ungarnas resväska. Den gick faktiskt att stänga utan större problem. Min ska fortfarande lite mer i och Martin ska lägga nessesär mm i sin innan den är klar. Om 19,5 timme går flyget, får nog gå upp ganska skapligt imorrn. Jag är inte det minsta resfebrig, mitt enda problem är hur jag ska klara mej utan Baileys i 2 veckor! Jag kommer att längta ihjäl mej!

Dax för sängen, sista natten hemma...

.

Här är artikeln!

Trodde inte att den skulle komma in, men här är den!

Klicka här!

Så vare julafton och dan för dan :-)

Killarna har gått med sin pappa till farmor och farfar. Där ska de äta frukostgröt, fika och öppna julklappar. Jag har önskat varsin kostym till dem flera gånger under 2010 och det är ju sååå dyrt!

De brukar vara borta hela förmiddagen och komma hem vid 12-13. Under tiden ska vi banka pengar och hämta en kikare som vi fått låna. Jag gillar Facebook! Skrev i min logg att jag behövde låna en kikare från någon i närheten och fick svar direkt. Gjorde likadant när jag ville låna en bok för ett tag sen och fick napp direkt. Man når så många människor på en och samma gång och det är så enkelt att få svar på en fråga eller efterlysning. Responsen är enorm många gånger.

Vid 15-tiden åker vi till min mamma. Dit kommer också min faster med familj (faster, farbror, två kusiner med respektive), Martins föräldrar och min farmor. Allt som allt blir vi 15 personer plus Baileys. Det blir förståss Kalle, julbord och julklappar. Så kommer vi väl hem vid 21-tiden eller nåt ikväll. Brukar inte bli mycket senare än då. Vi sitter gärna här hemma och myser med killarna, kanske spelar spel eller tittar på film. Just ikväll blir det nog att packa ryggsäckar, det är bara 35 timmar kvar nu...

Jag hoppas verkligen ni får en GOD JUL, precis en sån som ni vill ha.

Ta det lugnt om Ni ska ut och köra, verkar bli många olyckor i år.

.

Vinner den som är mest stressad eller?

Jag tycker julstressen har gått för långt! På Facebook syns detta extra tydligt eftersom man skriver en liten uppdatering på vad man gör eller tänker. Nästan varenda en av mina tjejkompisar har de senaste två dagarna haft långa listor på allt julstök som ska hinnas med innan imorrnbitti. I 99% är det tjejerna som göra allt, jag tror det är TVÅ killar som berättat om julbak eller skinkgriljering. Annars är den vanligaste kommentaren : Hur ska jag hinna allt? Huset ser ut som sju svåra, ungarna bråkar, julkapparna är oinslagna, jag är redan utschasad".

Men asså? Har alla glömt vad julen handlar om? Ha folk blivit helt galna? Är det nån slags tävling på mest välstädade hemmet, flest hemlagade rätter, finast inslagna julkapparna osv osv? Vad får den som vinner? En hjärtattack? Ge upp å Våga Vägra Julstress! Det blir jul ändå! Jag lovar.

Julen är mest till för att träffas och umgås. Om någon blir sur för att inte sillen är hemmalagad, jamen låt han eller hon bli det då. Personen i fråga kan ju ta med eget hemlagat nästa år! Vad gör det om julklapparna saknar rim och snöre, det är väl ändå tanken som räknas? Å skulle någon reagera på dammtussen bakom soffan, jamen ge dem en dammsugare för att fixa det då! Våga bryta mönstret, njut av advent, all vacker snö, ta en glögg och kryp upp i soffan. Krama mannen och barnen en gång extra, det hinner man faktiskt.

För vem tackar lilla mamma som är så slut att hon nästan somnar vid spisen på julafton? Å vad blir mammas minnen av julen och hur mycket ser hon fram emot nästa år? Nä, sätt familjen i arbete, köp färdigt, låt gästerna bidra så får ni dessutom smaka andras läckerheter, skit i städningen för den får ni ändå göra om dagen efter. Cooooooola ner er och få en avkopplad jul med mycket mys och skratt istället.

För visst vill man väl leva även på julafton - inte bara överleva...

.

Sista vardagen innan jul

Så har man bara idag på sej att införskaffa allt man glömt... tror inte jag glömt något. Medan alla andra fokuserar på julfirande, är vårt fokus mest inställt på RESA.

Igår bytte jag resväskor, så nu har vi en stor och två lite mindre. Jag huserar ensam i den stora tillsammans med allt "plock" dvs en del mediciner, nyårskläder, böcker osv. Martin har en egen mindre och killarna delar på en mindre. Så det blir tre resväskor och varsin ryggsäck. Tight om vi vill köpa något, men då får vi låta bli. Souvenirer är ändå ganska onödiga, vi har ju bilderna och minnen. Killarna kanske vill köpa en tröja eller nåt, det får plats!

Idag ska jag leta fram vår andra kikare, men jag misstänker att jag inte hittar den. Får kolla med pappa om han har nån. Jag ska gå igenom packningen en sista gång, nu när jag tvättat allt - förmodligen plockar jag bort ytterligare onödiga prylar. Ryggsäckarna ska börja fyllas, måste tänka igenom dem ordentligt eftersom det inte är helt ovanligt att bagaget kommer bort. Så vi måste ha mediciner och annat viktigt i handbagaget.

Så var det visst julafton imorrn! Martin ska åka och fixa det sista för hans del, Junior har åkt till stan för att fixa nåt, jag och Senior ska rulla köttbullar. Men det är inte köttbullar till julafton, utan till lunchen idag. Vi gör mycket, så vi kan frysa in. Ikväll ska killarna till sin pappa på uppesittarkväll. Vi jobbar och sen ska vi äta räkor, avocado och bara ha det mysigt.

Åsså får vi ju inte glömma att köpa Expressen! :-D

.

Omväxlande dag

Efter min lilla halktur med bilen tog vi det ganska lugnt hemma. Jag har en bekant som jobbar på Expressen som skrev en liten grej på Facebook som jag kommenterade och helt plötsligt stod det en fotograf i mitt vardagsrum!

Hennes fråga var hur vi fördelar arbetet inför jul och jag svarade att vi lägger över allt på våra föräldrar :-) Det var menat som ett skämt, även om det är sant... jag fiskade definitivt inte efter att vara med i nåt reportage. Men så blev det alltså.

Sisådär 3 sekunder efter min kommentar ringer A upp och asgarvar i telefonen, det gör jag med. Efter en lång skrattattack börjar vi prata och kommer på en massa bra saker. Ungefär 90 minuter senare kommer det en jätte trevlig och julstressad fotograf som komenderar oss att göra si ellre så. Killarna får agera blixthållare och hjälpa till med lite allt möjligt och Baileys agerar fotvärmare åt fotografen.

Mitt i allt detta ringer en gammal kompis som jag inte pratat med på 100 år som jag får be ringa upp igen. Å sen får Martin en viktigt samtal från banken som han måste ta. Så den stackars fotografen blir ännu mer stressad. Någon timme tar det att få till bilderna som han och A vill. Martin och jag kan packa ihop oss och åka till jobbet.

Såna här tvära kast är inte alls ovanliga i mitt liv och nu börjar Martin att förstå det. Imorrn kommer han vara på bild i Expressen, något han inte är helt van vid. Ska bli kul att se vad A knåpat ihop, jag gissar på en kul text och roliga bilder :-)

Ni får väl läsa och bedömma själva!

.

Nära ögat...

Alldeles nyss kunde det gått riktigt illa, åt helvete helt enkelt. Det var riktigt nära ögat...

Jag var till Second Hand och tittade på resväskor, eftersom vi insett att vi inte får plats i de små vi har nu. När man ska därifrån åker man först på en mindre väg, för att sedan köra ut på huvudled som går hem till oss; Hågelbyleden. Precis i korsningen släpper allt, jag kanske kör 5-10 km/tim men får inte stopp på bilen som fortsätter gliiiiida ut i korsningen. Jag kan styra men inte stanna, så när jag ser två långa långtradare komma från vänster kör jag in i en snödriva till höger. Bilen landar väldigt mjukt och fint i snödrivan och stannar.

En långtradaren svänger in där jag står, den andra fortsätter. Jag hade varit mos om bilen inte stannat. Står kvar en kort stund, backar sen ut ur drivan och kör ut på vägen. Hämtar Martin och ber honom se att det inte är några märken på bilen, vilket det inte är. Sen berättar jag för honom var som hänt, medan vi kör hem.

Jag vill inte tänka för mycket på vad som kunnat hända och hur nära det var. Men konstaterar ändå att jag var superlugn och gjorde precis som jag skulle. Har jag lärt mej nåt? Livet, kärleken och barnen är det enda som betyder något. Så är det bara.

.

Sitter och funderar

Martin sitter rygg i rygg med mej och kollar runt på sin dator. Han är helt inne i sitt projekt "starta eget". Han tittar på bokföringsprogram och är allmänt tråkig ;-)

Killarna tittar på tv på nedervåningen. Senior har varit helt ledig idag både från jobb och skola. Junior har haft skolavslutning nu ikväll, så är det i hans skola för att föräldrarna ska kunna vara med. 9:orna står alltid för julavslutningen genom att ha musikshow. Dagen till ära hade Junior lärt sej spela gitarr, bara sådär... och lyckades tom spela med elgitarren bakom nacken. Det var kravet för ett MVG i musik :-) Hans musiklärare är en lätt galen, svartklädd, störtskön 30-årig tjej. Hon lyckas få ungarna dit hon vill (för det mesta) och med gemensamma krafter lyckades vi få Junior att sjunga i kören - det trodde vi aldrig (inte han heller). Tydligen fick han 15 MVG och 2 VG i betyg. Jag har inte sett det än eftersom han glömde det på träningen, så man vet ju aldrig... han kanske inte ens har ett G...

Jag sitter här och käkar skumtomtar med en gnällande Baileys brevid mej. Han vill så gärna smaka, men jag är ståndaktig och ger inte med mej. Går man på hund-viktväktarna så gör man! Undrar hur många points han ska äta?

Egentligen skulle jag nog fortsätta packa, men jag har ingen lust. Det mesta är ju gjort, men jag måste börja kolla det där småplocket nånggång, imorrn kanske... Då ska jag bara ner till centrum en sväng och hämta myggnäten som vi beställde förra veckan. Martin ska klippa sej, så vi går väl ner tillsammans. Imorrn ska jag nog bädda rent i våra sängar, så är iaf det klart. Då ska vi också till soptippen, när vi ändå åker förbi på väg till jobbet. Får väl åka och hämta det där betyget i simhallen oxå...

Det känns lite overkligt att vi verkligen åker på fredag. Efter så många års planering är det äntligen dax! Efter 3 års sparande ska vi sätta oss på flyget på fredag kl 21.15. 96 timmar kvar. Det är helt galet! Martin som bara skulle följa med som kompis och arbetskollega, plus några andra. Nu åker han med som en del av familjen och det blir bara vi som åker. Saker ändras med tiden, kan man väl säga? Jag längtar verkligen efter sol och värme nu, att bara få känna värmen slå emot sej när flygplansdörrarna öppnas - så härligt! Det är nog bästa känsla, den där första då man vet att man är i värmen och har två veckors äventyr framför sej. Den känslan får vi på lördagförmiddag... guuuud vad jag längtar!

.

Nu är det lugnare

Nu mår jag bra igen. Allt är betydligt lugnare. Jag började bli lite orolig när magen gjorde ont, för hur stressigt jag än haft det förr har magen aldrig reagerat. Nu gjorde den det och det gillade jag inte. Men nu är det betydligt mer utrymme tidsmässigt och jag känner mej riktigt harmonisk.

Sista rycket gjordes nu på förmiddagen. Baileys har varit hos "frissan" och blivit julfin. Han ser ut som en helt annan hund när han är nytrimmad. Å han blir så stolt! Medan Baileys var iväg passade vi på att handla. Sista gången innan jul :-)

Så nu har vi bara packningen kvar. Bara fyra dagar kvar! Kläderna är så gott som fixade, nu ska bara det där småplocket ner. Som något att läsa, kepsar, solskydd, myggnät och lite annat smått och gott. Sånt där som man kommer på i sista minuten. Vår resväska gick sönder i Barcelona, så vi måste låna en av mamma också... Sen vill jag hinna till soptippen och slänga papper och kartong mm, så jag slipper göra det när vi kommer hem. Jag vill ha ett städat hem med nytvättade lakan i, så att det känns trevligt att komma hem. Det händer så otroligt mycket i januari att jag vill förbereda så mycket jag kan.

Alltså kommer förmiddagarna innan julafton att gå åt till städning och annat smått pyssel. På eftermiddagarna jobbar vi och för att få lite extra mysigt, kommer vi att bjuda på glögg under veckan. Jag känner mej iaf inte det minsta stressad längre och det är otroligt skönt!

.

Nakenfoton i sängkammaren...

Hur många extra läsare får man av en sån överskrift?

Men det är faktiskt sant! Vi har tagit nakenfoton i sovrummet idag, helt och hållet utan sexistiskt innehåll eller det minsta porr. Jag ska förklara...

Martin har ju gått ner väldigt mycket i vikt, närmare besämt 60 kilo. Men det är nog mer än så om man räknar från när han var som störst. Då kan det nog röra sej om närmare 80 kilo. När man går ner så mycket i vikt får man ofta en del överskottsskinn och det har Martin fått. Han har som en "påse" runt midjan och ytterligare en påse nedanför midjan... ja, ni fattar vad jag menar...

I höstas var han hos doktorn och bad om remiss för att få operera bort de där påsarna. För någon vecka sedan kom ett brev från en plastikkirurg som bad om bilder för närmare granskning. Det var dessa bilder vi tog idag och ni kommer INTE få se dem :-)

Så när Lilla M och Junior åkt och Senior var på jobbet drog Martin av sej kläderna och jag tog fram kameran. Sen skulle det alltså tas närbilder av skinn... jösses va vi skrattade. Det ser ju inte klokt ut när han drar ut skinnet i sidorna som värsta fladdermusvingarna. Men bilder blev det och nu är de raderade överallt för säkerhets skull. Nu ska han bara skriva ett brev med de bekymmer han har av de där påsarna, som hygien osv. Så får vi se vad kirurgen säger... håll tummarna för att det går vägen. Han vill verkligen få bort det där skinnet från sin kropp.

Så kul kan man alltså ha en söndageftermiddag :-)

.

Snö och 5 dagar kvar...

Här är MYCKET snö och det bara fortsätter att snöa. Inga bussar går och tågen är försenade. Ute är det jättevackert, men plogbilen får vi nog vänta länge på...

Igår kom Lilla M hit. Vi hade mysigt, tittade på Robinson, åt gott och tittade sen på film. Idag ska hon vidare till Lund, men vi vet inte om hon kommer så långt. Junior har följt henne till tåget, så får vi se om han kommer hem ensam eller tillsammans med henne.

Det har kommit massor med ny snö och Baileys älskar det. Han vill vara ute precis hela tiden och kommer in som en snögubbe.

Lilla M och Junior har haft snöbollskrig. De hade jätteskoj och blev jättesnöiga. Det blir definitivt en vit jul...

Så trött!

Nu börjar de senaste två veckorna sätta sina spår. Jag kom knappt ur sängen i morse... eller ja... morse och morse... klockan 10 tyckte ögonen att det kunde vara öppna tillräcklingt länge för att vakna helt. Jag är så trött och kroppen gör ont. Den där snöskottningen var inte alls bra för min stackars rygg. Nu har jag iaf hittat bruksanvisningen till snöslungan, så nu kanske vi kan hitta felet på den.

Det känns inte som jag hunnit en enda grej här hemma de senaste två veckorna. Jag har bara sprungit runt på sjukhus, jobb, servat hit och dit och en massa annat. Jag visste att det skulle bli mycket EN vecka, men det blev alltså TVÅ. I detta kaos lyckades dessutom Martins föräldrar få den där lägenheten som vi också skulle hjälpa dem att fixa ordning papper mm till. Saker jag självklart ställer upp med och gärna gör, men det blev lixom en sak till.

En grej på jobbet ställde till det ytterligare och jag gjorde mej beredd att jobba en stund på Zanzibar. Men tack vare supermänniskor på IT-avdelningen så kan jag nu göra klart allt hemma och få 100% semester. Tack ni som gjorde det möjligt!

Så idag ska jag samla ihop resterna av mej. Junior ska med ett gäng kompisar och bowla, Senior ska jobba. Martin och jag kan lulla runt här hemma i vår egen takt och tvätta, städa och fixa. Senior är lite lätt jobbig just nu... det brukar bli så runt jul med honom. Jag borde vara van, men det har varit lugnt runt honom så länge nu att jag hade glömt hur mycket han kan låta och hur "flaxig" han kan vara. Men han mår bra och det är iaf huvudsaken.

Mitt dåliga samvete spökar otroligt mycket just nu. Jag bad Martin om ursäkt hur många gånger som helst nu på förmiddagen. Att jag sovit för länge, att han fick lasta ur bilen själv, att han fick handla ensam, att Senior gjorde honom illa och låter osv osv. Han säger att allt är ok, men jag ser ju att även han är slutkörd. Jag borde gått upp tidigare, men jag kunde faktiskt inte. Igår var jag så slut att jag somnade hemma hos hans föräldrar. Så nu får jag lägga på en rem och gottgöra honom. Fixa en god lunch och städa av här, fixa all tvätt, bädda rent i sängarna och försöka packa färdigt.

I eftermiddag kommer Lilla M hit, då ska vi bara ha mysigt. Vi får rå om henne lite själva innan killarna kommer hem ikväll. Med god mat och Robinson och kanske en film ikväll ska jag nog kunna varva ner och lägga de här veckorna bakom mej. Jag måste gör det, för min egen skull. Nu ska det bli lugnt, nästan inget mer än ca 10 timmars jobb är inplanerat före jul. Det klarar jag... jag klarar allt!

.

Tiden går liiite för fort!

Jag trodde att den här veckan skulle bli lugnare än förra, det blev den... men väldigt marginellt. I går skulle jag börja packa i lugn och ro, var planen... tjosan va det inte blev av. Jag tyckte att ALLT hände förra veckan och inget mer lixom kunde smyga sej på, men det gjorde det ju förståss.

Först kom en massa snö och ställde till det och en massa pappersjobb som jag trodde kunde vänta. Idag var det ett besök hos optikern för mej och sen narkosbedömning för Senior. När vi var på Huddinge Sjukhus fick vi veta att Senior faktiskt ska göra sin gastroskopi ganska snart. Redan den 18 januari ska han in och kolla maggen, kors i taket!

Efter optiker och läkarbesök skjutsade vi ungar hit och dit. Det var för kallt för dem att gå, eftersom deras astma inte gillar mer än 10 minusgrader och det var 14 just då. Sen åkte vi till Södertälje och fixade det sista i Martins del av lägenheten. Nu är det så gott som tomt där, bara en säng kvar så hans bror har nånstans att sova när han hälsar på över nyår. Skönt att iaf det är klart! Sen kom mina föräldrar dit och vi åt, vi var så mätta att jag knappt kom in bakom ratten efteråt.

Killarna hämtades från träningar och jobb, de har ätit och kollat på tv medan jag jobbat lite och kollat på en del av packningen. Jag har insett att vi behöver en resväska till, får låna av mamma. Även om sommarkläder tar lite plats så måste vi ha med ganska mycket. Man blir dammig när man åker jeep på savannen, så det blir en del byten. Men vi får nog satsa på att tvätta en del på vägen... Sen ska vi ju ha lite snyggare kläder till nyårsafton också. Så det blir en del att packa ner.

Men men, det ska jag ta tag i imorrn... kanske... måste städa också och fixa en del annat. Jaja, det löser sej!

.

Bara en vecka kvar!!!

11,6 minus! 33 på Zanzibar..., det tycker jag låter mycket bättre och det bästa är att det bara är en vecka kvar tills vi åker! Så vi hinner lida lite, skotta snö och få ont - sen får vi tina upp bland lejon och flodhästar och sen bada med delfiner... kunde varit värre... :-)

Idag blir det en fixar-dag. Hela familjen är ledig på förmiddagen, Senior har precis kommit hem efter julavslutningen. Martin skottar snö och Junior håller på att vakna (han börjar 12.30 idag). Baileys vill gärna gå ut och "hjälpa" husse, men får hålla sej inne en stund till.

Strax ska Martin, jag och Senior ta oss till Skärholmen. Jag ska till optikern och Martin ska fixa nån julklapp. Sen blir det en snabb lunch innan vi ska till Huddinge Sjukhus på narkosbedömning. Senior ska göra en gastroskopi, nån gång... inom två månader tydligen eftersom vi ska dit på den där bedömningen... Vi blev lovade att detta skulle göras innan höstterminen började, haha - det är slutet på höstterminen nu!

När vi är färdiga på sjukhuset kör vi ungar åt olika håll och åker själva till Södertälje. Vi ska göra klart Martins del av lägenheten och äta middag med hans och mina föräldrar. Vete sjutton när vi ska hinna handla, men det får väl lösa sej på nåt sätt.

Imorrn kommer Lilla M hit! Då ska hon få fiskgratäng och sin julklapp! 3 av 5 samlade, saknar de andra två...

.

Vår hund är en tjockis...

Baileys måste gå på Viktväktarna, han måste jobba bort ca 3 kg. Hur har det blivit så? Han äter ju inte ens särskilt mycket...

Innan han kastrerades var han en väldigt stor Borderterrier, men proportionerlig. Han vägde då 12,5 kg men var inte tjock. Han åt knappt en gång om dagens ens.

29 april la vi honom under kniven... han blev av med kulorna. Idag väger han 15,5 kg!!! Nu äter han 1-2 ggr per dag, normalportioner, alltså inte mer än han ska. MEN vi har varit dåliga hundägare senaste månaderna och inte motionerat honom som vi borde/ska. Det syns även på oss själva. Även om jag väger som för någon månad sedan så ser jag att valkarna är större.

En kastrerad hund går lätt upp i vikt, så nu måste vi verkligen göra något. Baileys får from förra veckan light-foder och vi MÄTER upp hur mycker han får äta. Han äter oftast inte upp allt, men nu har vi iaf koll på att det inte blir för mycket. Och vi MÅSTE gå med honom längre, fortare och oftare. Så är det bara! Det räcker inte med två ordentligt promenader och lek i trädgården, det måste bli mer motion. Idag har han pulsat och lekt i snö som täckte hela honom. Först stod han bara och tittade, sen skuttade han som en hare i snön och hade skitkul. Tyvärr var det mörkt, så det blir inga bra bilder.

Jag hoppas vi kan få stopp på hans viktuppgång på detta sätt. Han måste ju må bra!

.

Galen i snö!

Stilstudie av snögalen hund :-)







































Baileys älskar snö och vill vara ute precis hela tiden :-)

.

Jag älskar julen!

Hoppas hoppas hoppas nu att snön ligger kvar till julafton. Såg på väderprognosen att det eventuellt kommer regn på tisdag och plusgrader tisdag-onsdag. Vill så gärna att snön ligger kvar, så julafton blir en RIKTIGT julafton. Sen kan det regna...

Jag älskar verkligen julen. Från 1 advent fram till mellandagarna går jag runt i mitt eget lilla lyckorus och bara myser. Då vill jag ha stressfritt och lugnt. Så blev det inte riktigt i år, men nästan. Det var ju bara en vecka som var totalkaotisk, resten har ju varit ok.

Det enda jag har kvar innan jul är att åka med killarna till Kungens Kurva imorrn, de ska kolla efter lite julklappar. Åsså ska årets julbrev skrivas. Killarna ska få sitt årsbrev med vad som hänt under året, större händelser, hur mycket det växt osv. Ur det plockar jag sen information till ett julbrev till mina vänner, istället för julkort. Då kan både de som träffar oss ofta och sällan följa med i vad som hänt sen sist. Det brukar vara uppskattat, de som inte tycker om det kan ju alltid slänga brevet direkt i soporna ;-)

Idag kommer bästa kompisen hit, vi ska nog bara bubbla och äta lunch. Stackars Martin får höra på allt vårt tjatter. När han får nog går han upp och sätter sej vid datorn, men det märker vi knappt utan fortsätter att tjattra. Å har känt mej i 16 år, vi träffades när Senior var liten. Hon har varit med mej genom skilmässan, ny förälskelser och annat som tydligen hör livet till. Nu är det min tur att vara med henne genom alla dessa kapitel i livet, eftersom hon nu går i mina fotspår... vet inte om man ska beklaga eller gratulera faktiskt. I vissa fall är det inte helt oväntat att par skiljer sej, men tråkigt ändå.

Nähä! Nu ska jag ta ett bad och sen vänta på Å!

.

Pysseldag

De senaste veckorna har mest gått ut på att överleva och det har vi ju bevisligen gjort nu. Det har varit en massa åtaganden och grejer som vi inte styrt över, men också en del som vi själva satt oss i klistret med. Bla har Martin fixat med f-skattesedlar och registrering av företag osv. Han ska nämligen gå över från att vara anställd till egen inom Viktväktarna. Jag kommer alltså att vara anställd både av honom och VV, eftersom jag både kommer jobba med honom och en annan konsulent.

Så nu ska vi skriva anställningspapper till mej. Martin ska alltså bli min chef... tror han :-) Haha, han kan få styra och ställa på jobbet - men hemma är det JAG som bestämmer. Nä, vi är helt jämställda och samstämmiga var vi än är. Jag har lite lättare att se vad som behöver göras och sen gör han som jag säger, en väldigt bra uppdelning tycker jag :-)

Idag var det han som gick långpromenad med Baileys medan jag skottade snö, så jämställda är vi alltså! Man får göra det man är bra på lixom. Just nu jobbar han en stund och jag sitter här och fixar en massa papper. Har precis lyckats sätta ihop och skickat iväg ett medlemsblad för Astma och Allergiföreningen. Så skönt att äntligen få det gjort. Hoppas tryckeriet är snabba, så jag kan få iväg det senast fredag. Då har en stor sten lättat från mina axlar, jag har ständigt dåligt samvete för de där medlemsbladen.

Nu ska jag ta tag i evighetshögen i tvättstugan och sen laga mat. När Martin kommer hem är det fullt upp igen. Vi måste iväg till mina föräldrar och skotta snö, de är på semester och kommer hem imorrn. Sen kallar jobbet... mycket folk igår - hoppas på många idag...

.

Det gick som det skulle!

Nu kan ni sluta hålla tummarna för den här gången. Martins föräldrar har fått klartecken att skriva hyresavtal med Botkyrka Byggen! Så den 1:a februari går flyttlasset från Södertälje till Tumba :-)

Vi fick mail 13.31 och ca 3 sekunder senare ringde Martin upp sin mamma som blev såååå glad! Hon hade hoppats men inte riktigt vågat tro att det skulle gå i lås. Både hans mammas och pappas stressnivå låg på topp, de ville ju så gärna ha den där lägenheten. Å nu får de det!

Men mycket ska fixas innan dess... vi ska tillbaka på fredag och röja det sista i Martins del av lägenheten. Inte mycket kvar alls nu. Tyvärr är det en hel del som ska hem till oss, en del ska säljas och en del vill Martin spara och vart vi ska ha det... det vet jag inte... Sen åker vi iväg på semester och då ska gamla lägenheten fotograferas och sättas ut till försäljning. När vi kommer hem har vi massor med jobb och inte mycket tid över att hjälpa dem. Plus att vi ska fylla år också...

Så när februari väl kommer får vi flytta lite i taget helt enkelt och göra det vi hinner. Vi fyra får hjälpas åt att bära och sen får nog även mina föräldrar hjälpa till att köra eftersom de har släpvagn. Martins föräldrar tänkte anlita flytt- och städhjälp, men det sa vi nej till. Killarna kan bära och jag och min mamma kan fixa städandet. Vill de ändå betala för hjälpen, kan killarna få tjäna en hacka. På ett par veckor ska vi nog kunna fixa det.

Ganska mycket ska Myrorna hämta, en hörnsoffa och en stor bokhylla och förmodligen en massa andra mindre grejer. Så vi behöver "bara" bekymra oss om det andra... Det löser sej. De fick ju iaf lägenheten, största hindret är ur vägen :-)

.

Kommer inte igång...

Sov läääänge. Ögonen ville inte alls öppna sej... så jag trillade väl ur sängen vid 10-snåret. Då hade Martin varit upp ett bra tag, men Baileys sov fortfarande. Han är lojal mot matte :-)

Jag åt frukost och la mej i badet, så skönt! Hela morgonen var väldigt lugn och helande. Välbehövligt. Det är något av det bästa jag vet; att ligga i badet och läsa. Så det gjorde jag medan Martin var ute med Baileys som till slut vaknat och kommit till sans. Baileys gillar snö, så Martin lät honom vara ute länge.

Nu sitter jag här och funderar på veckans matsedel som borde varit färdig för länge sen. Men jag kommer inte på något... Lunchen idag får bli rätt improviserad... kanske kyckling med wokgrönsaker...? Låter enkelt och framförallt har vi det hemma :-) Men nu ändrade Martin på planerna... tydligen blir tonfisk med pasta...

Sen då...

Må
Tonfisk med pasta
Varma mackor

Ti
Köttfärssås med pasta
Bakpotatis m kycklingcurry

On
Ris med vitlöksräkor
Kycklingfajitas

To
Korvstroganoff
-

Fr
Lappskojs
-

Lö
Kassler i ugn med annanas
Fiskgratäng med potatismos

Sö
Kroppkakor!
Rester

Sådärja!
det gick ju att få ihop det till slut. Tur att vi är borta lite, så slapp man komma på två middagar iaf. I övrigt så går veckan mest ut på att fixa det sista inför resan och börja planera för nästa år.

Snart åker vi - bara 11 dagar kvar!!!

.

Veckan är slut och vi överlevde

Veckan är slut nu, tack o lov!
Fy f-n, rent ut sagt, va jobbigt det har varit och va otroligt trött jag är nu.

Trodde jag skulle braka redan i tisdags, men på nåt sätt så höll jag ihop och gjorde det jag skulle. Det var lixom bara att ta en minut och uppgift i taget, eller bara... det var inte alls så bara. Sen mitt i alltihopa så kom ju lite lägenhetsaffärer emellan oxå... inte helt lyckat, men det gick det med.

I fredags kunde vi börja pusta ut, igår blev det ännu lättare och idag hade vi en kulmen av allt då vi skulle lyckas vara på två ställen samtidigt. Jag är så tacksam att Martins finns hos oss, allt blir så mycket enklare när man kan dela på sej och följa med varsin unge :-)

Så först åkte vi allihopa med Senior till hans avslutning på skytte och sen gick jag och Junior iväg till simhallen där det var fackelsim och klubbmästerskap. Fackelsim är så häftigt och mäktigt att se, särskilt första gången. Idag skulle jag ta hand om klubbens lotteri, så jag fick inte se hela showen men tillräckligt för att ta lite bilder. Tyvärr glömde jag kamera och fick ta med mobilen, därav kvaliteten eller avsaknaden av kvalitet...

Eftersom vi var borta ganska länge kom Martins föräldrar hit och höll Baileys sällskap. Så när vi var färdiga köpte vi med oss sallad och pizza hem och åt tillsammans med dem. Martins mamma fyller år idag, så det fick bli en liten födelsedagsmiddag med henne. När de åkt hem säckade jag ihop, jag var sååå trött. Men eftersom jag ville se hur våra Tradera-auktioner skulle gå, så sysselsatte jag mej med att prova kläder. Så nu har jag gått igenom de flesta sommarkläderna och lagt fram det mesta som jag ska ha med mej på resan.

Nu ska jag ta med mej datorn i sängen och följa auktionera. Lite tillskott i kassan blir det allt den här helgen också, sista för i år. Sen kör vi igång i januari igen!

.

Viktiga egenskaper

För mej är det viktigt att ha roligt och att känna mej respekterad. Det är detta jag försökt förmedla till mina barn och jag tror att jag lyckats. Vi har väldigt kul tillsammans i vår familj och respekterar varandra.

Vi skrattar mycket och trivs i varandras sällskap. Vi pushar, stöttar och tröstar. Att känna att man hör hemma är otroligt viktigt, att tillhöra en gemenskap där man kan vara sej själv. Den känslan försöker vi även få andra att känna och det tror jag också att vi lyckas ganska bra med. Varför skulle annars mina extra-ungar hänga sej kvar hos oss?

Att ge ett litet barn en trygg bas, en fast grund att stå på är jätteviktigt. Om det lilla barnet ska kunna utvecklas, våga chansa och misslyckas - resa sej igen, knyta kontakt med okända och våga utsätta sej för nya situationer och utmaningar så måste det känna sej tryggt från början. De måste kunna lita på att någon älskar dem även om allt går åt skogen och att någon står bakom och visare dem vägen framåt vid ett misslyckande. Hur ska man annars våga chansa eller prova igen?

En ung kille eller tjej som inte är trygg i grunden har väldigt svårt att lita på en annan människa. Han eller hon kanske aldrig har känt sej älskad för den h*n är. Att bara bli bekräftad för det man åstadkommer och inte den man egentligen är, kan vara förödande. En sån person är så bekräftelsehungrande att det kan vara skadligt. Jag har varit sån och är till viss del fortfarande. Med Martin har jag kunnat bearbeta detta, som för mej varit ett stort problem, och nu tycker jag själv att jag kommit ganska långt. Jag kan inte förstå varför jag är älskad, men jag kan acceptera det.

Det är därför det är så otroligt viktigt för mej att alla runt omkring mej känner sitt egenvärde, känner sej älskad och känner sej respekterad. För den man är - inte för det man gör!

.

Helt slut!

Som vi har städat!
Vi tog en liiiiten sovmorgon, men var i Södertälje hos Martins föräldrar strax efter 10.15. Medan Baileys fick all uppmärksamhet satte vi igång att röja. Martin har varit en riktigt ekorre, hans största samling är dataspel. Det finns huuuuur mycket som helst! Men han har även dille på böcker, filmer, cd-skivor och datatidningar. Å det där med att nån gång rensa ur eller städa - det har lixom inte riktigt varit hans grej...

Det är tur att vi röjt förut, eftersom vi inte blev klara den här gången heller. Nu är iaf alla böcker, utom några Polska borta. En del ska sparas, men det mesta ska ut på Tradera eller säljas på loppis under våren. Vi tyckte att hela bokhyllan skulle väck och tänkte åka iväg och slänga den, men Martins mamma ville ha den kvar ett litet tag till eftersom Martins bror kommer och hälsar på efter jul. Så vi nöjde oss med att skruva bort en del av den, så att den inte skulle ta så mycket plats.

Vi lyckades iaf gå iväg med tre pappkassar med dataspel och lite böcker till Röda Korset. Martin kastade säkert 10-15 soppåsar med varierande innehåll... och vi fick ihop 4 Maxikassar med grejer som ska säljas och ytterligare 4 kassar som ska skänkas. Å då står det ändå kvar en flyttkartong med data-spel som vi inte hann med att rensa. Sen var det papper, papper och återigen papper... Martin har tom sparat gamla klassrapporter från 2000! Men även de är slängda nu :-)

Det blev en snabb lunch, annars har vi röjt i ett fram till ca 17.15 då vi var tvugna att åka hem. Det sista (hoppas jag) får vi ta på fredag nästa vecka. Då har det gått åt MÅNGA timmar i den där lägenheten bara på Martins grejer. Men OJ va grejer vi har kunnat sälja på Trader under året och va mycket pengar vi kunnat lägga undan. Så inget ont som inte har något gott med sej!

När vi kom hem hjälpte vi Senior iordning för hans första jul/personalfest med jobbet. Han kläddes upp i jeans och skjorta, lagom snyggt sådär. Jag körde iväg en mycket förväntansfull 16-åring och hem (vid 23.30) kom en ännu nöjdare kille som hade haft superkul. Han hade som yngste medarbetare briljerat med sina buggsteg under kvällen :-)

Martin och jag har haft en mysig kväll med Junior. Vi har ätit gott, fixat en del inför hans klubb-mästerskap imorrn då vi ska ha lotteri och dessutom "snickrat" ihop en födelsedagspresent åt Martins mamma som fyller år imorrn. Just det ja! Jag har satt upp resten av julbelysnigen ute också, så nu klättrar det tomtar och annat lysande ute på alltan. Nu är det ingen som tar fel på var vi bor...

Nu ska jag gå och lägga mej, jag är helt slut!
Imorrn är sista dagen på helvetesveckan, sen blir det mycket lugnare.
Tack o lov!!!!

.

Krångliga Botkyrka Byggen

Vi trodde väl aldrig att det skulle gå så fort för Martins föräldrar att få en lägenhet i närheten av oss. Nu förstår vi varför...

Vi ställde Martins föräldrar i kö för lägenhet förra sommaren och tänkte att det får ta den tid det tar att få en lägenhet. De är ju inte strandsatta direkt, utan har ett bra boende. Men den nuvarande lägenheten är lite för stor för dem och ligger på tredje våningen utan hiss - så för att det skulle gå lite fortare sa de att de kunde ta vilken lägenhet som helst i Botkyrka bara för att komma in i kommunen. Sen kunde de ställa sej i kö direkt igen för att komma till en lägenhet som de verkligen vill ha. Det är säkert lättare om man redan bor i Botkyrka. Men detta behövdes alltså inte. Förra veckan blev de erbjudna precis den lägenhet som de önskat och vi var superglada och förvånade eftersom det gått så smidigt.

Nu fattar vi varför...
De var igentligen på 21 första plats, men alla de 20 första hade alltså av någon anledning tackat nej till lägenheten. Martins föräldrar fick ETT DYGN på sej att lämna inkomstuppgifter, dessa skulle faxas till Botkyrka Byggens kontor inne i Stockholm. Att få ihop svenska uppgifter är inte så svårt, men att sedan dessutom få till de Polska pensionerna och dessutom hitta en FAX var inte det lättaste. Nu har vi sån tur att min pappa har fax, så efter att jag sammanställt allt åkte vi dit och skickade iväg alltsammans. Klart! Vi pustade ut... men det var ju förståss inte så enkelt... Detta var förra fredagen.

I tisdags får de ett meddelande om att de måste uppvisa att mäklare fått i uppgift att sälja deras bostadsrätt INNAN veckans slut, annars får de inte skriva avtal med Botkyrka Byggen. Vad i hela friden har de med att göra att man redan har en lägenhet?! Om det nu finns kapital och inkomsterna uppgår till det man krävt av hyresgästerna så borde ju allt annat vara ointressant. Nänä, så enkelt kan det ju inte vara. Så Martin jagar rätt på några olika mäklare, mailar dem och vi väntar på att någon ska svara. En svarar direkt, men ganska luddigt. HSB svara också relativt omgående och dem vill Martins föräldrar använda sej av. Problemet är ju att vi har en rätt körig vecka, så ska vi vara med finns det bara EN enda tid som vi kan träffas på. Mäklartanten fattar läget och gör sej fri på just den tiden, som var i torsdags 14.30.

15.00 har vi ett mäklaruppdrag i handen och måste nu bara lämna pappret till Botkyrka Byggen omgående! Detta görs efter vaccinationerna i går, eller ja... vi försöker iaf. Vi kan nämligen inte hitta adressen där kontoret finns. Botkyrka Byggens kontor ligger nämligen på en adress (som vi hittar) och Botkyrka Byggens kundservice ligger på en annan... enkelt för kunden va? Iaf så får vi lämna papprena på "fel" ställe eftersom vi kommer när kundservice har stängt, de stänger nämligen 13.00 på fredagar! Service??? Damen som tar emot oss lovar att stämpla papprena med dagens datum och sen skicka dem med internposten till rätt ställe. Vi tackar översvallande och är nu ganska lättade -vi klarade det!

När vi kommer hem skickar vi ett mail till "rätt" ställe bara för att berätta var pappret är och försäkra oss om att vi gjort allt vi kan. Vi har förståss inte fått något svar än...

Nu förstår vi hur alla dessa 20 kunde falla bort. Många av dem som söker lägenhet här har inte svenska som modersmål. Hur i hela friden ska de klara av alla turer? Bara att få fram inkomstuppgifter på 24 timmar kan vara svårt om inte papprena är i ordning. Hade vi haft ett dagtidsjobb på heltid hade vi inte heller lyckats fixa det, det hade inte funnits tid helt enkelt. Hade mäklaren inte haft tid hade det också varit kört. Tycker Botkyrka Byggen har lite för höga krav och lite väl snålt tilltagen tid för sina kunder. Men man har ju inget att sätta emot, man vill ju ha den där lägenheten!

Nu hoppas vi att allt är klart kring detta och att inga fler papper ska in. Att de ska kunna skriva på hyresavtalet under nästa vecka och sen ta hand om Martins pappas onda mage... han har verkligen varit stressad och mått dåligt av detta. Vi ska dit idag och städa ur Martins uthyrningsdel i lägenheten, så att det finns någonstans att ställa färdiga flyttkartonger. Flytten går nämligen redan 1 februari om allt går i lås. Så jag hoppas vi kan få rummet och hallen tom dag. Måste åka iväg med lite skräp också, men vi får se hur mycket vi hinner.

Pappren är iaf inskickade, nu är det bara att hålla tummarna.

.

Lugn kväll med älskad familj

Larmkillen var här en sväng för att ställa om larmet. Nu verkar det fungera :-)

Efter allt fixande och trixande, fick vi iaf till slut iväg körkortspapper och en massa annat som legat och väntat. Martin körde Junior till träningen och strax efter det kollapsade jag. Jag tvärslocknade och sov som en död i kanske 45 minuter. Jag sov så hårt att jag inte märkte något alls av det som hände här hemma; att Senior var ute med hunden, att han tydligen pratade med mej... osv.

Sen var jag en ny människa! Junior skulle bara träna småttingarna, eftersom han vaccinerats idag så fick han inte träna själv. Så när han skule hämtas tog vi en sväng till Maxi, hela familjen. Det är första gången på väldigt länge som vi handlar tillsammans allihopa. Rätt mysigt faktiskt. Vi kunde gå där och resonera oss fram till vad vi skulle ha som extragott ikväll och till middag imorrn när vi är ensamma med Junior. Senior den banditen, ska på julfest/julbord på Hågelby imorrn... morr!

Nu står Martin och Senior och fixar maten till ikväll. Vi ska äta taco. Idag blir det extra mycket guacamole, så vi kan sitta och götta oss lääääänge. Vet inte om det är nåt på tv, men alltid hittar vi väl nåt att titta på? En skön hemmakväll med två lediga ungdomar. Vi är alla lite småsänkta efter Gula Feber-sprutan, så en tv-kväll passar perfekt!

Det är en gåva att trivas tillsammans som vi fyra faktiskt gör. Att mina ungar inte har några problem med att sitta hemma med oss en fredagkväll. Äta gott och umgås. Ibland slår den där härliga känslan till när man tittar på dem alla och bara älskar. Att se de finaste personerna som finns och veta att vi finns där för varandra helt och hållet - i alla lägen. En otroligt skön känsla.

Jag är tacksam!

.

Till slut!

Nu har vi fotat oss! Till slut hittade vi en automat i Söderhallarna, när vi ändå var i närheten.

Morgonen började med att vi smög in på Juniors luciafirande i skolan. Han skulle vara stjärngosse och sjunga, för förmodligen sista gången... så detta ville vi förståss ta del av. Jag frågade Musikläraren i måndags om det var ok att vi kom och hon ville gärna att vi skulle filma allt - så det gjorde vi. Så nästa vecka kan ungdomarna se alltsammans. Luciatåget var lite annorlunda, inga lucialinnen utan vitklädda tjejer och killarna hade svarta byxor och vita skjortor. Bara en tradititionell luciasång, annars var det en massa nytt bla gospell. Fint var det iaf och kul att se.

Efter luciatåget tog vi med oss Junior hem, Senior väntade redan hemma. Ut med hunden, plocka ihop alla grejer och så iväg till stan. Målet var Ölandsgatan och vaccinationscentralen där. Sista sprutan innan resan; Gula Febern skulle tas. Den jäkla sprutan med intyg kostar massor! På andra ställen kostade den ända upp till 395 kr per person, här kostade den 280. Så även om vi var tvugna att åka in till stan, så blev det en hel del billigare. Å här visste vi alltså att det iaf funnits en fotoautmat, som i bästa fall stod kvar... Efter en väldigt god och trevlig lunch letade vi rätt på den och den fanns otroligt nog kvar OCH fungerade!

Så 140 kr senare hade vi våra 4 bilder var och kunde gå till bilen och åka hem igen. Äntligen! Nu ska vi bara fixa papprena, skriva under och skicka iväg dem. Det tog tid, men nu jäklar är det gjort! Dessutom kom vi ihåg att växla pengar oxå!

Å då kom solen! För så var det... när vi körde hem igen, nöjda med förmiddagen, då började solen skina på oss. Så härligt! Allt blir med ens mycket lättare.

.

Det är ju heeelt sjuk!

Seior och jag måste ta nya foton till körkorten, så vi har varit på jakt efter en fotoautomat i snart 2 månader! Då frågar den kloke självklart "Varför går ni inte till en fotograf?". Därför att vi inte behöver 4 bilder var och har inte lust att betala 180 x 2.

Vi går så gärna till en fotoautomat och tar en omgång bilder tillsammans, två till oss var, för 70 kr. Problemet är bara att de där j-a automaterna knappt finns längre och finns de så är det trasiga!

Det finns en web-sida där man kan leta upp autmaterna och där står det att det ska finnas en på Coop i Fittja, men den har de tagit bort. Så skulle vi till Huddinge Centrum idag, men det hann vi inte... då tog vi automaten i Södertälje istället när vi ändå skulle dit - den var "ur funktion". Imorrn ska vi vaccinera oss nära Ringens centrum och där ska det finnas en, så får vi se om det verkligen finns en och om den faktiskt är fungerande - annars åker vi förbi Huddinge Centrum som sista alternativ. Fungerar inget av detta, Ja... då kanske vi tar fotografen i centrum ändå...

Mitt körkort är nämligen snart i två delar och Senior vill ha sitt riktigta körkort så han faktiskt kan köra en EPA om han skulle hitta en. Nåt mysko är det... det har gått troll i fotoautomaterna här i söderort!

.

Dax för läkarbesök nr 2

Då var det torsdag och dax för läkarbesök nr 2 och träff med mäklare senare i eftermiddag.

Senior och jag ska idag träffa hans "magdoktor", men det är inte hans vanliga tant utan nån med ett konstigt namn som vi inte träffat förut. Eftersom han har ett knepigt fel i magen vill jag gärna ha den vanliga läkaren eftersom man annars först ska gå igenom hans problem. Vad vi ska göra idag vet jag igentligen inte eftersom det stod på kallelsen att vi eventuellt ska få träffa narkosläkare... vad jag vet ska han inte sövas för nåt? Iaf inte idag. En gastrostkopi är beställd, men det står inte att vi ska göra den idag... så vi får se vad som händer - han har iaf inte fastat så han kan inte sövas.

Efter läkarbesöket tänkte vi ta oss till Huddinge Centrum och äta lunch på donken. Eftersom hans arbetgivare driver även restaurangen i Huddinge, kan det vara bra att veta var den ligger och Senior vill jobba extra där. Så idag blir det hamburgare! Ska se om det finns en fotoautomat där också, så vi äntligen kan ta våra körkortsbilder.

Sen droppar jag honom hemma hos Baileys och jag åker vidare mot Södertälje för att vara med när mäklaren kommer till Martisn föräldrar. Alltid bra att flera lyssnar och ställer frågor när det ska skrivas papper om uppdrag för försäljning, det är ju ganska mycket pengar det handlar om... Å på väg hem därifrån måste jag handla och skynda mej hem för att laga mat. Sen börjar taxi-racet; Junior ska åt ett håll och Senior åt ett annat med en kvartsmellanrum. När jag kört dem får jag ätnligen ledigt... de får fixa skjuts hem med nån annan - då ska jag lägga mej i soffan och dööööööö med hunden i knät :-) Fast det är klart, han måste ju ut också...

Jaja, jag överlever nog den här dagen också...

.

Överlevde även denna dag...

Så är även onsdagen i helvetesveckan avklarad! Det var inte så illa idag faktiskt...

Var upp med tuppen och tog alltså emot larmkillen 8.15. Han var färdig vid 11 och strax efter åkte Martin och jobbade. Senior hade en massa håltimmar och gick fram och tillbaka mellan skolan och hemmet under dagen, tur att man bor nära. Men jag var iaf ensam ett par timmar och kunde då koncentrera mej på att göra Astma och Allergiföreningens medlemstidning och en massa annat pyssel.

Jag borde nog gått och lagt mej en stund också, men det tyckte jag inte att jag behövde... då... Vid 15-tiden däremot DÅ blev jag supertrött, men hade inte tid att vila. Killarna kom hem, vi pratade lite, så kom en kompis och allt var ett halvt kaos här hemma. Vi var ju lixom på väg att förbereda oss för jobbet då... som vanligt fick vi alltså lite bråttom att packa ihop oss, men jag tror inte vi glömde något idag. Kors i taket!

Vi åkte till Rönninge, jag plockade upp allt som vanligt och hjälpte Martin iordning eftersom jag var tvungen att springa iväg på ett föräldramöte en stund. Senior ska välja inriktning i gymnasiet och jag ville höra alternativen. Jag stannade så kort som möjligt och åkte sen tillbaka och hjälpte Martin igen. Det var helt ok med folk och två nya som skrev in sej :-)

Hem igen - äta! Idag blev det räkor och avokado, en favorit enligt mej. Medan vi åt tittade vi på Biggest Looser, det gör vi varje kväll tillsammans med killarna när vi äter. Jag fryser och är trött, så det bli att krypa ner i sängen och ta med en kopp te. Jag vet varför jag är frusen och sänkt, det blir så en gång i månaden ungefär... men den här gången är det värre än vanligt tror jag. Hoppas det är positivt för viktminskningen - då lovar jag att inte gnälla :-)

Imorrn är det torsdag - en dag närmare söndag... snart är helvetesveckan över...

.

Larmkillen kom tidigt...

Vi har beställt nytt larm och detta skulle installeras nu på morgonen. Klockan 8.30 skulle larmkillen vara här... 8.15 ringer det på dörren! Baileys som nästan aldrig går upp före 11, vinglade nerför trappen och skällde sömnigt. Som tur var så gillade larmkillen hundar :-)

Larmkillen hade dessutom ungar som tävlingssimmar och ett hus på Öland. Så vi hade ganska mycket att prata om :-)

MEN vi fick inte det billiga larmet som vi beställt, för det kunde förståss inte installeras här. Tänk om man kunde få all information på telefon när man ringer för att få veta det man behöver. Va bra det skulle vara då och vad mycket tid den stackars larmkillen skulle spara. Så istället för 480 kr, blev det nu nästan 3000!!! Men men, nu har vi inga sladdar som skräpar eller kan klippas av och vi har dessutom överfallslarm och kan skrika rätt ut i luften så hör Securitas oss. Undrar om de kan tjyvlyssna på oss oxå... och dessutom utnyttjar den möjligheten...?

Nu har vi iaf ett schysst larm och kan åka på semester i lugn och ro. Eftersom grannarna hade påhälsning förra veckan, så känns det lite tryggare. Larmet går direkt till Securitas som dessutom kan komma förbi om vi känner oss oroliga. Bra bra.

.

Jag är så trött...

Ögonen svider av trötthet, kroppen skriker. Men jag har inget annat val än att tuffa vidare... Skulle gärna lägga mej en stund och sova, men sitter istället här... dumt? Kanske. Men lägger jag mej, vill jag nog inte resa mej mer idag.

Ska åka till jobbet om bara några minuter. Innan dess ska jag nog hinna packa några Traderagrejer som ska skickas. Blev ett bra tillskott i kassan helgen som gick, mycket utrymme blev det också - vi sålde riktigt mycket :-)

Har varit med Senior hor läkaren, allt där gick iaf bra. När vi satt i väntrummet kom en tjej från "Min stora Dag" och undrade om Senior ville ha biljetter till en hockeymatch på Hovet på lördag. Självklart ville han det, men hur det ska lösas rent praktiskt vet jag inte. Han jobbar nästan till matchen börjar och sen ska han på julfest med jobbet några timmar senare. Lyckas han byta sitt arbetspass funkar det, annars... då får biljetterna gå till nån annan. Så typiskt när man blir erbjuden nåt kul...

Andas.
Snart är även tisdagen över...

.

Illa...

Jag missade en begravning igår, illa. Så går det när man har för mycket runt sej. När jag kom till insikt om detta nu på morgonen kändes det riktigt tråkigt. Det kändes som jag svek någon så där så att det inte går att reparera. Men vid närmare eftertanke så kan jag ju faktiskt ta mitt eget avsked, vilket jag också gjort sedan han dog. Det är Uffe Larsson jag pratar om...

Härlige Uffe som var solen i så mångas liv, men inte insåg det själv. Jag kände ju bara honom, inte hans nya fästmö eller andra anhöriga. Ett avsked skulle alltså enbart vara mellan honom och mej och det kan jag ta när som helst och var som helst. Visst hade jag förmodligen fått träffa gamla kollegor och vänner, men den enda som hade varit viktigt i det sammanhanget hade varit Bert-Åke Varg. Älskade Bert-Åke som alltid ställer upp för alla.

Jag har varit på sk "kändisbegravningar" förr och visst är det extra påkostat med solister och ofta mer musik än andra begravningar. Men ändå... folk är lika ledsna och allt är precis lika sorgligt. den stora skilnaden är att det finns en del "gamar" som kommer dit enbart för att se gråtande kändisar. Patetiskt tycker jag. Att inte respektera andras sorg.

Ett är isf säkert: Sverige är inte lika roligt sen Uffe försvann...

.

Måndagen avklarad!

Den värsta av veckans dagar i det späckade schemat är avklarad. Veckans obehagligaste möte med LSS-tanten är gjort och dessutom med framgång. Hon var inte alls så otrevlig som hon lät i telefon och höll med om i princip allt jag sa. Jätteskönt att ha detta jobbiga avklarat och att det gick bra, då är lixom det värsta över.

Hade 5 minuter på mej innan jag skulle träffa LSS och stack in huvet hos tandläkaren. Hon var ledig just då och hade tid att prata med mej. Senior har fram tills förra sommaren gått på specialisttandvården på Huddinge Sjukhus, men får inte gå där längre av olika ekonomiska skäl. Man skulle flytta över honom till vår favvo-tandis, men nu när jag frågade hade hon inte sett några papper på honom. Men det var inga problem, hon satte upp honom på en tid direkt så vi får komma när vi är hemma från semestern igen. Hon satte dessutom upp Junior på samma tid. Skönt att få det avklarat också :-)

Mötet på förmiddagen tog all min energi, så jag hade inte den minsta lust att åka och jobba. Tack o lov så blev det en väldligt bra arbetsdag med många medlemmar både gamla och nya. Tänk att vi har 39 aktiva medlemmar i december! Det är helt otroligt och jättekul! Å dessutom skrev det in sej 4 nya, så här inför jul... inte helt vanligt med otroligt smart av dem! Så det var en bra kväll både för humöret och plånboken. Det är nästan så man får lite dåligt samvete för att vi ska stänga över nyår... men jag tror det dåliga samvetet försvinner när vi kliver på planet ;-)

Hoppas jag är lika nöjd imorrnkväll!

.

Jaha... då börjar det...

Vecka 50 är alltså här... värsta veckan på hela hösten tror jag. Stressen kryper in under huden på mej... andas....

Mån: Storhandla, gå till centrum, möte med LSS - Jobba
Tisd: Kompis kommer hit på lunch, läkarbersök med Senior - Jobba
Ons: Securitas ska installera vårt nya larm, Träffa kontaktflickan, Föräldramöte i gymnasiet - Jobba
Tors: Läkarbesök med Senior, ev. träffa mäklaren hos Martins föräldrar
Fre: Vara med Junior i skolan kl 07.00, Storhandla, vaccinera hela familjen
Lör: Städa ur lägenheten i Södertälje, hjälpa Senior att komma iväg på sitt livs första personalfest :-)
Sön: Avslutning med tävling kl 14 med Senior, simtävling kl 16 med Junior, Martins mamma fyller år.

Dessutom måste vi få i en date med kontaktpojken också, som skulle kommit hit igår på lunch. Men (inte helt ovanligt) så glömde han nog bort oss eller sov gott, han kom inte iaf...

Kan väl säga så här: jag längtar redan till nästa måndag!
Då är veckan över, de sista auktionerna på Tradera innan vi åker är slut och vi kan börja packa lite smått. På fredag är det två veckor kvar tills vi åker, så det är väl bara börja prova sommarkläderna. Jag vet ju inte vilka som är för stora :-)

Bara jag överlever den här veckan, så ska det nog bli bra. För andra ser detta kanske inte så mycket ut, men för mej är det alldeles för mycket på en gång. Men läkarbesök och sånt rår man ju inte över, så det är bara att bita ihop, ta en sak i taget och andas...

.

Glöggfesten igår...

Det är så himla kul att bli bortbjuden, det händer väldigt sällan bara. Men igår var vi iaf bjudna på glögg- och inflyttningsfest i Danderyyyyd. Det är första gången vi lämnar killarna en lördagkväll, men ingen större oro för det. De är ju två och har en hund att ta hand om, fester är nog inte så lockande då och deras kompisar är inte av den festande typen. Tack o lov.

Så vi drog iväg och hade en riktigt trevlig kväll. De vi skulle till är partikolegor, så var även de flesta gästerna. Så det blev ett kul återseende med många "vad har hänt sen sist". Redan nu började vi spåna valrörelse eftersom flera som var där sitter som tjänstemän på Riksdagskansliet.

Värden och värdinnan är galna i rosa. Så vi satte ihop en krog med lite gott i, samt en julklapp; rosa julgranskulor inslagna i rosa julklappspapper :-) Över allt gott hade jag strött rosa skumtomtar och över korgen hängde en rosa tomteluva, för övrigt den första rosa tomteluvan jag någonsin sett...

Kul hade vi iaf, jag hoppas vi får komma tillbaka nästa år!

.

Vad gör man?

Hur skulle ni göra om ni fick en gåva ni absolut inte vill ha? Ge tillbaka den? Ge den vidare till barnen och kanske ett meddelande till givaren? Eller bara låta det vara?

Hur sjutton ska jag göra?

Normal?

Är jag normal? Vem bestämmer vad som är normalt? Jag har alltid hävdat att jag är lite halvgalen och att man måste vara det för att överleva. Vem säger att jag har fel? Eller rätt?

Såg ni debatt häromkvällen? Det handlade bla om hur man ställer sej till att fostervattensprovet visat att man har ett barn med någon form av avvikelse i magen. Spännande och engagerande ämne. Jag hade ett par bekanta i publiken som sa en massa bra i ämnet, bägge med söner som har Downs syndrom. Är det rätt eller fel att abortera ett foster som man vet har Downs? Hur skulle jag göra? Hur skulle ni göra?

Jag är ganska säker på hur jag skulle göra. Nu tänker jag nämligen inte skaffa fler barn - så jag hade gjort abort oavsett vad som visats eller inte visats. Yes! Jag skulle gjort abort och har inget problem med tanken, jag är väldigt färdig med barnalstrandet. Att jag är så säker kan sticka i ögonen på folk, men jag vill verkligen inte ha fler barn! Inget kärleksbarn här inte! Tack o lov är Martin lika säker han, så säker att han gjort nåt åt saken. Han är steriliserad.

Men oj, vad säger jag? Får man prata högt om sånt? Vi tycker bägge att det pratas alldeles för lite om sterilisering, särskilt sterlilisering av män som är ett väldigt enkelt ingrepp. Det tog ungefär en kvart och sen var det lite ont någon dag, thats it!

Jag har två barn, med 10 olika diagnoser tillsammans - visst är det konstigt att jag inte vill ha fler barn... är jag normal? Förmodligen inte och det är jag glad över :-D

.

Tar ett djupt andetag...

Jag laddar inför kaoset nästa vecka. Varje dag ska något möte kommas ihåg och det är bara saker som stressar mej... två läkarbesök med Senior, möte med LSS och ett föräldramöte. Jag ska hinna träffa mina kontaktbarn och sen är det vaccination mot Gula Febern på fredag. Vi ska städa ur Martins rum i föräldrarnas lägenhet på lördag och på söndag är det först avslutning med Seniors skytteklubb och sen tävlingar med Junior. Sen ska man tydligen jobba också!

Jag HATAR såna veckor! Ändå borde jag vara van, så såg veckorna ut hela tiden förut. Tyvärr har jag blivit väldigt stresskänslig och känner redan nu av stressen nästa vecka, korkat va? Jag förbereder mej så mycket jag kan genom att planera och se till att inget lämnas åt slumpen, sen tar jag en dag i taget och hoppas på det bästa.

I bästa fall går jag ner lite i vikt av stressen, men jag vet ju att det brukar vara tävrtom med mej. Så jag når nog inte målet nästa vecka heller... 3 veckor kvar!

.

Skitbra låt!

En favorit just nu.
Lyssna & njut :-)

.

Ibland ska man ha tur!

När Martin och jag blev tillsammans tyckte hans föräldrar att deras lägenhet blev för stor. Jo, för så var det... Martin bodde fortfarande hemma... iofs i en uthyrningsdel som satt ihop med deras lägenhet, men ändå... Jag var tveksam till att flytta ihop med någon som aldrig bott ensam, men det har ju gått hur bra som helst. Det var inte så praktiskt att ha dem flera mil bort, Martin vill gärna hjälpa dem så mycket han kan. Därför tog vi upp idén om att de kunde bo i närheten av oss i Tumba om de nu ändå skulle byta lägenhet. De bor i Södertälje nu och har inget eller ingen som knyter dem där... så varför inte?

Sagt och gjort, vi ställde dem i bostadskö i Botkyrka och antog att de skulle få vänta lääänge för att få något som passade dem i smaken. Idén för att få det att gå lite snabbare, var att det skulle kunna ta vilken lägenhet som helst bara för att komma in i kommunens egna kö och bo där tills de hittade något de verkligen ville ha. Efter ungefär ett år fick de komma på första visningen, de avancerade från 40:e plats till 21:a till 9:e... nu började det brännas och visningarna blev fler. Fortfarande inte där de vill bo, men iaf i Botkyrka. Så fick de för någon vecka sedan komma på visning där de faktiskt vill bo, bara några hundra meter från oss och var då helt plötsligt 3:a i kön. Å i tisdags var det och tittade på ytterligare en lägenhet i huset brevid och fick veta att de var ETTA!

Idag blev de kontaktade och ska nu skicka in kontoutdrag och inkomstuppgifter. Så i nästa vecka vet vi helt säkert om de får lägenheten eller inte. Blir det ett JA, så flyttar de in 1 februari! Så nu ska det röjas i deras lägenhet och kontaktas mäklare osv. Skönt att få dem lite närmare, så man kan träffas mer naturligt. De kan hjälpa oss med Baileys och att köra ungar, vi kan hjälpa dem med lite av varje. Dessutom har vi tillgång till en extra bil när vi behöver. Och vi kan passa varandras boende när det behövs. Så himla bra blir det!

Ibland går det som på räls. Tänk att de fick en lägenhet de ville ha redan från början och slapp flytta runt. Ibland ska man ha tur :-)

.

Minus 9,8 grader!!!

När Senior gick till skolan var det 9,8 minus, nu är det 7,5... det borde vara kriminellt! Tack o lov att det bara är 23 dagar kvar tills vi får värme i Tanzania!

Jag tycker verkligen inte om kyla. Det gör ont i lederna och jag verkar aldrig tina upp när jag varit ute. Mycket te blire...

Men vintern är ändå bättre än hösten! Gärna med snö, det blir mer ombonat på nåt vis. Idag är det rimfrost överallt och då ser det genast lite juligare ut. Men några centimeter snö på detta skulle inte sitta helt fel. Hellre snö än regn.

Junior har studiedag idag, snacka om rätt dag att slippa gå ut på morgonen. Han ska jobba med engelska och sen ändå gå till skolan en stund och fixa nåt med musiken. Jag ska fixa en del här hemma och Martin åker och jobbar en stund på dagen innan vi åker till Rönningen tillsammans och jobbar ikväll. Ska bli spännande att se om det kommer några fler nya, det var 9 stycken förra veckan. Vår annons har gjort susen!!!

Snart är det lucia, sen jul och i januari en massa födelsedagar... snart är det sommar!!!

.

I-landsproblem?

Fick en kommentar om att övervikt är ett I-landsproblem. Först höll jag med, men sen funderade jag lite och inser att även denna fråga har två sidor. Visst har vi flest överviktiga personer i västvärlden, särskilt norra halvklotet. Men vilka är det som är riktigt feta?

Oftast är det lågutbildade med låg inkomst som väger mest. Handlar det om okunskap att man slänger i sej snabbmat? För så mycket dyrare är väl inte ett äpple än ett kakpaket? Inte i Sverige kanske... men i andra delar av världen. Å andra sidan så ser man riktigt feta personer i tex USA som har det gott ställt och värsta universitetsutbildningarna. Vissa av dem tar tom bilen till brevlådan 20meter bort! Kanske ville de från början visa att de har en ny, fin, dyr bil och använde den jämt. Å när de inte längre använder benen blir de fetare och fetare och orkar till slut inget annat än att ta bilen överallt.

Här i sverige är det dock så att de med lägst inkomst och utbildning är tjockast. Arbetslösa är tydligen en riskgrupp. Å andra sidan... hur många direktörer har man inte sett med STOR mage? I de här fallen tror jag det handlar en hel del om stress. Stressen gör att många av oss blir tjocka och hur stressad är inte en arbetslös person eller en VD?

Kontentan av detta blir alltså att vi medelmåttor borde må bäst :-)
En ordnad ekonomi, halvbra utbildning - då ska man alltså vara medelviktig...
Jag har ett BMI som ligger strax över 25 (25,2 tror jag) och allt över 25 är en hälsorisk. Jag vill ligga på BMI 23-24 ungefär, för att må bra och undvika eventuella följsjukdomar. Jag är dessutom bara 156 cm lång och har E-kupa... lite feldimensionerad alltså. Min rygg gillar inte läget kan man väl säga. Jag strävar inte efter att bli trådsmal, utan bara hälsosam. Har jag ett I-landsproblem?
Kanske - kanske inte...

.