Solen skiner iallafalla :-)

Humöret är bättre, men ryggen värre - är väl en ganska enkel sammanfattning för dagen.

 

Har inte sovit så mycket inatt och kom knappt ur sängen i morse. Ringde kompisen Kiropraktorn, som inte hade tid med mej, däremot hade hans kompis det - så kl 11.00 ska jag bli "knäckt". I bästa fall får jag lite myspys-massage också. Vad som helst, bara rygg och nacke blir som vanligt igen.

 

Solen skiner, det var nästan 19 grader ute på trappen. Baileys har legat och sovit där en stund medan jag legat i badet. Nu blir det en snabb frukost på trappen och sen iväg till knäckeriet. Håll nu alla tummar för att det blir bättre! Please?

 

 

Usch och fyyy och bläää

Ja, jag har en SÅN dag idag. Allt jag gör blir bara fel  :-(

 

Jag skulle träffa Flygvärdinnan, men hennes flyg blev försenat - så det får bli en annan dag.

Jag tappade en tegelstensroman på tån...

Jag har skiiitont i min axel

Jag skulle byta färgpatron i skrivaren, som jag gjort 100 ggr förr, självklart strulade det!

Jag är TRÖTT!!! Sådär så jag håller på att kollapsa...

Jag borde hinna till centrum, åka till Maxi, skicka DHL-paket, gå ut med hunden och städa - men orkar inte göra något och TÖRS inte göra något, för då går väl allt åt skogen.

 

Ska iaf lägga iordning allt som ska skickas, både paket och brev. Sen ska jag ta en fika ute i solen, så får vi se hur det blir med allt. En tupplur är nog inte helt fel idag.

 

Riksdagen beslutar om könsneutrala äktenskap på onsdag

En persons kön ska inte längre ha betydelse för möjligheten att gifta sig. Det föreslår en majoritet i civilutskottet. Frågan debatteras och beslutas på onsdag.

 

Civilutskottet anser att tiden nu är mogen för att ge par av samma kön möjlighet att ingå äktenskap och göra reglerna om äktenskap könsneutrala. Rättsreglerna ska ge praktiska lösningar för människors familjebildningar utan att ge uttryck för några värderingar. Utskottet anser också att könsneutrala äktenskap inte möter några invändningar utifrån barnperspektivet. Om ändringen har en attitydpåverkan i samhället, är den snarare till fördel för barnen än till deras nackdel.

 

Lagen om registrerat partnerskap upphävs

Enligt förslaget ska lagen om registrerat partnerskap upphävas. Redan registrerade partner ska kunna fortsätta att vara det om de vill. De som i stället önskar vara gifta ska kunna omvandla sitt registrerade partnerskap till äktenskap genom en enkel anmälan eller genom en vigsel.

 

Tillfälliga förordnanden att förrätta vigslar behålls

Utskottet föreslår att det även i fortsättningen ska vara möjligt att förordna en borgerlig vigselförrättare för ett enstaka tillfälle. Lagfarna domare i tingsrätt ska inte längre vara vigselförrättare.

Enligt förslaget ska lagändringarna träda i kraft den 1 maj 2009.

 

Kristdemokraterna reserverar sig

Kristdemokraterna är emot att det nu läggs fram ett förslag om könsneutrala äktenskap. Partiet tycker istället att det ska införas en civilrättsligt reglerad samlevnad, förslagsvis kallad giftermålsbalk, och att begreppet äktenskap utmönstras från lagstiftningen. Välsignelseakter och andra ceremonier blir då en fråga för kyrkor, samfund och andra sammanslutningar,

 

Det är ett pressutskick från Riksdagen.

 

Vad tycker jag?

Jag tycker att det inte ska spela någon roll vem man gifter sej med, så länge man har ett lagligt skydd för sej själv och eventuella barn. Jag är alltså inte emot att samkönade par gifter sej. Det finns ju en syn på en Kristdemokrat att denne MÅSTE vara emot allt inom HBT-frågor. Jag är inte sån. Älskar man varandra och vill gifta sej - Why Not???

 

 

Hände nåt så himla kul idag!!!

Har Ni hört talas om Arne Borg förr? Ni kanske kommer ihåg att jag nominerade vår skytteledare till Årets Eldsjäl och att han fick tredje pris. Vid en stor gala i Globen fick han ta emot 25 000 kr och vi var medbjudna på festligheterna.

 

Nu har Expressen bett folk maila in och nominera Snälla personer. Självklart tänkte jag återigen på Arne och skickade in ett mail. Idag ringde Anna Skarin från Expressen.se och berättade att han skulle få en tårta och att en artikel kommer publiceras om honom. Jättekul! Jag berättade lite mer om honom och sa att han förmodligen skulle reagera med ett "äsch, inte ska väl jag...". Å det var precis vad han gjorde! Ungefär en minut efter att Expressen pratat med honom ringde han upp mej och han var så glad och rörd - igen  :-)

 

Så på onsdag får jag en tårta levererad hem till mej som vi sen ska äta på skytteklubben. Sen kommer atrikeln i Expressen, men jag vet inte när. Det är jag som ska leverera bilden till tidningen, så jag får väl snabba mej på.

 

Det är så himla kul att få vara med och uppmärksamma en person på det här sättet. Arne har hjälpt mej och grabbarna så otroligt mycket och jag vill verkligen att han ska förstå hur mycket det betytt för oss. Han borde nog fatta det nu... Som jag sa till Vännen: För mej är det nog större att få vara den som nominerar och se att nomineringen ger utslag istället för att vara den som blir nominerad. Kanske låter konstigt - men jag älskar att göra folk glada och komma med överraskningar!

 

89 år!

Idag ska vi fira min farmor som fyller 89 år. Tänk vad man upplevt när man levt genom nästan hela 1900-talet! Det är nog det århundradet som mest saker utvecklats, eller vad tror ni?

 

Min farmor har sett hur den första bilen rullat på gatan, hon har sett hur första flygmaskinen utvecklats till rymdfarkoster. Hur telefonisten ersatts med först en gigantisk mobil mackapär, till små minatyrlådor att ha i fickan. Datamaskinens framtåg över världen och en massa annat. Jag vet att hon tycker att TV´n och plastpåsen är något av det bästa som hänt - hon tittar på tv jämt!

 

Min farmor är pigg och klarar sej fortfarande själv. Hon bor ensam i en lägenhet och har bara hjälp med att handla. Hon är helt frisk, men minnet  och hörseln är väl sisådär beroende på dagsform. Dagen till ära har hon beställt smörgåstårta eftersom hon inte riktigt orkar att laga mat numera. Förr gjorde hon alltid söndagsstek med kokt potatis, supergod brunsås och kokta morötter. Allt var så där himelsk gott att man inte kunde sluta äta.

 

Mina föräldrar har tagit hem henne till sej, där ska vi fira henne. Så nu ska jag åka och köpa lite smågrejer, marmelader, kex och lite annat och lägga i celofan. Så kan hon sitta där och smaska framför sin tv.

 

NO NO, till Earth Hour!

Jag tänker inte släcka mellan 20.30 - 21.30 ikväll. Nu hickar ni väl till och tycker att jag som tom varit på Riksdagslistan borde tänka mer på vad jag säger, gör och famför allt tänka på miljöns bästa... Å det är prexis vad jag gör!!!

 

Jag tänker inte delta i Earth Hour därför att jag tycker att vi ska spara energi HELA tiden och tänka oss för HELA tiden när det gäller vår miljö. Att bara tänka en timme om året hjälper lixom inte i långa loppet. Visst kan det få en och annan att förstå allvaret, men jag tror att risken istället är att man tycker att "jamen jag släckte iaf ljuset en hel timme på lördagkvällen, nu har jag gjort mitt". Att man lixom lever på den timmen av gott samvete lite för länge.

 

Alltså uppmanar jag Er alla att INTE DELTA I EARTH HOUR utan dra ner på energiförbrukningen dygnet runt, 365 dagar om året, istället.

 

 

 

Buggfest!

DansKungarna i familjen har avslutning på Buggkursen ikväll. Å jag får föja med!!! Mycket dans och mat bliré!

 

Mina tre killar, sönerna och Vännen, har gått buggkurs under våren. 7 onsdagar har jag haft för mej själv då jag bara myst och haft det lugnt. Jätteskönt. Nu är det slut på friden  ;-)

 

Ikväll är det Buggfest i hembyggdsgården. Då ska det dansas hela kvällen. Jag ska få se hur mycket de lärt sej och de ska få se mej bugga för första gången. Ska bli jätteskoj!

 

Det stora problemet just nu är att jag har väldigt ont i axel/nacke och har haft det några veckor. Man använder lixom axeln ganska mycket när man buggar... så jag ska dra i mej några alvedon och smörja med ipren, så får vi se om det hjälper.

 

Imorrn kommer jag nog ha jordens träningsvärk och vara 5 kg lättare - I wish...

 

Längtar...

Sitter och kollar web-kamerorna på Öland. Solen skiner där och i Borgholm är det 5 minusgrader- brrrr!

 

Nu är det bara knappt två veckor kvar tills vi är där. Nästa tisdag packar vi in oss bilen och kör vid 2-tiden, natten till onsdag, över bron. Vi vill inte missa en minut utan åker direkt efter jobbet för att få vakna där nere. Sen blir det nästan en vecka i paradiset.

 

Jag behöver Öland! Ön ger mej styrka, frisk luft, nya tankar, harmoni och en massa annat. Jag är så tacksam över att vi kan åka dit och vila upp oss, bästa SPA´t i världen! Tacksam för att även Vännen uppskattar det och trivs där.

 

Nu räknar vi ner... 12 dagar kvar...

 

Nötterna ska bort!

Nu är det bestämt (tror jag). Baileys ska kastreras.

 

Vi har velat fram och tillbaka. Han är en liten sexgalning och juckar på det mesta som går att jucka på och lite till... Efter att ha varit en ganska tystlåten lite hund, har han nu gått igång på nästan allt som rör sej; brevbäraren, cyklister, springande barn, färgade människor... mycket pinsamt  :-S

 

Så nu är det dax! Jag har rådfrågat veterinärer och andra "hundmänniskor" och det har varit både för och emot. Min mamma vill absolut inte att vi gör det, hon tror att han ska bli fet och kanske dö. De som känner till rasen säger att han i bästa fall kommer att äta mat, vilket han är dålig på idag och att han kommer bli mycket lugnare.

 

Vi slipper i bästa fall dyngsura täcken, som han juckat och sugit på. Han kanske inte blir lika hispig runt tikar, lugnare och mer avslappnad. Vi kanske kan ta en lugn promenad bland folk (som rör på sej) utan att alla blir utskällda. Jag hoppas och tror att det ska bli fler fördelar än nackdelar. Ni får gärna ge mej er syn på saken.

 

Ska beställa tid, den 28 april smäller det. 2700 pix... dyrt, men mår han bättre är det väl värt det.  

 

 

Date :-)

Idag ska jag träffa min kontaktpojke. Det var ett tag sedan, så det ska bli skoj. Han har alltid så mycket att berätta  :-)

 

Att vara kontaktperson är absolut inget som jag ser som påfrestande eller jobbigt. Det tar knappt någon tid, men betyder mycket för både honom och mej. Vi fikar, äter lunch, går på stan, besöker mässor mm. Bara roliga saker alltså.

 

Jag har två kontakt"barn". De har samma handikapp med är i olika ålder och olika kön. Den jag träffar idag är det meningen att jag ska träffa någon gång i månaden, den andra ungefär en gång i veckan. Det blir lite si och så med det, de har ju annat inplanerat och glömmer ofta bort att avsätta tid för våra träffar. Men vi träffas när de kan och har alltid lika trevligt.

 

Idag är det lunch och besök på ny arbetsplats som gäller!

 

 

Det sa bara schwisch!!!!!

Helgen lixom bara försvann!

 

I fredags kom alltså extraungarna hit. Vi hade sååå mysigt, åt gott och kollade på tv. PRATADE! En perfekt fredagkväll. På lördagen följde alla med Junior till simtävlingarna, där han tog brons i 1500 fritt. Han som haft panik för att simma det blev alltså överbevisad - han är långdistansare vare sej han vill eller ej  :-)

 

Tjejerna åkte till sitt och vi andra hade en nästan lika mysig lördagkväll. Efter tävlingar brukar vi köpa färdigmat från favvopizzerian. Senior tar pizza, vi andra tar sallad. Varsin godispåse blev det faktiskt också. Robinson på tv och sen ganska tidigt i säng, vi var trötta!

 

Igår hade vi en fixardag. Vännen och Senior satt ihop sina cyklar. Junior och jag städade i trädgården. På eftermiddagen tvättade Senior och Junior bilarna och spolade av uppfarten från mossa och skräp. Vi bjöd mormor och morfar på lunch, mot att de kom hit med min motionscykel som de lånat och att de tog med sej cykeln hem som Vännen lånat av dem.

 

När jag la mej igår var jag väldigt nöjd med helgen. Vi har städat av ordentligt. Alla är sams och mår bra. Vi har fått massor gjort och alla har hjälpts åt. Nu är vi tillbaka i gamla takter igen - tack o lov!

 

Familjen samlad

Som bonus efter alla bedrövligheter, fick jag hit mina extraungar igår. Det är egentligen ex-särbons barn, men efter att ha känt dem i 11 år är de nästan lika mycket mina. Dessutom bor de i Uppsala och deras pappa i Helsingborg, så just nu är de faktiskt mest mina  :-)

 

Lilla M och stora M kom hit igår, Lilla M´s tvillingsyster pluggar just nu i USA - så henne fick vi nöja oss med att prata med via Skype. Det är så härligt att se alla ungarna tillsammans igen. Killarna avgudar sina "halv-systrar". De busas, kastas gliringar, kramas och skrattas. Killarna var bara 3 resp 4,5 år gamla när de träffade tjejerna första gången. Så här 11 år senare känner de varandra väl. 

 

I morse fick Baileys glädjefnatt när han hade två extra personer att väcka. När alla var vakna och hade ätit frukost åkte vi till simhallen för att titta på Junior. Han tog ingen medalj under förmiddagen, blev femma, men i eftermiddag hart han fler chanser.

 

Tjejerna åker härifrån vid 16-tiden. De ska iväg med kompisar på sitt håll. Men de har lovat att komma tillbaka snart. I bästa fall kommer alla tre i sommar - innan Lilla T ska tillbaka till USA igen.

 

Just nu känns allt väldigt bra. Barnen är samlade (sånär som på en...), Junior mår bra, Senior är glad, Baileys är frisk, Vännen och jag bara är...

 

I´m back!

Nu går det framåt ska jag säga!

Vi har haft ett mindre helvete här hemma. Men till slut lättade molnen... Junior är nämligen fri igen. Och glad. Och lättad. Och trevlig. Och harmonisk. You name it! Visst har han varit ledsen också, men allt blev så mycket bättre på alla fronter när det tog slut med tjej. Helgen var ett helvete, med mycket bråk och tråkigheter. I måndags vände allt och nu ser vi ljuset. Just nu försöker vi göra så mycket tillsammans som möjligt. Kul grejer som skingrar tankarna och för oss tillsammans igen. Igår bakade vi, idag kommer killarnas "halvsystrar" hit och stannar över helgens tävlingar.

Baileys gjorde illa tassen och det var risk för operation. Istället fick han penicillin och "parabol". Eftersom han varit ensam en hel del i veckan ville vi inte sätta på honom tratten, så vi tillverkade en strumpa istället så han inte kunde slicka på tassen. Nu är medicinkuren snart slut och strumpan har funkat, så tassen är nästan läkt.

Jag sprang rätt in i tegelväggen med huvudet före kan man väl säga. Av all stress fick jag ont i kroppen, nackspärr och en massa annat. Nu är det bättre även om nackspärren är kvar, trots att både Junior och Vännen masserat och haft sej.

Allt är alltså mycket bättre här hemma. Nu ska bara Junior jobba ikapp skolarbetet och Senior hinna med allt han ska i skolan. Vi får avsätta bra många timmar för att hjälpa dem. I helgen ska vi bara mysa med alla egna och extrabarn och i bästa fall se Junior ta hem en och annan medalj. Det blir god mat och en hel del tv också tror jag.

Idag är Vännen och jag "lediga". Jag ska städa och fixa, han ska göra en hemtenta och städa. Ska bli så skönt att få ordning här hemma och få inte lite VÅR. Jag har börjat städa i trädgården och har sett krokusarna blomma. Härligt!

Tack för alla stöttning och alla fina kommentarer. Geddan, Ninnibeth, Sosse, Åsa och alla andra som finns där för mej. Det känns så bra! Ni är guld värda!

Snart...

Molnen börjar skingras, livet börjar bli lite lättare...

Snart kanske jag är mej själv igen.

 

Jag satt iaf ute i solen i måndags i bara morgonrocken och åt frukost. Det var varmt och skönt. Baileys och jag njööööt.

 

Det finns hopp!

 

 

 

Hon hade ingen aaaaning!

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet."

Ines Uusman, ansvarig IT-minister 12 maj 1996

VARFÖR???

Å när det började kännas bättre då prack spishällen!

 

När ska man få vara glad mer än ett par timmar i sträck???

 

 

Kort uppdatering

Hjulet snurrar lite för fort ibland och livspusslet har svårt att gå ihop.

 

Junior behöver fortfarande en hel del stöd både i kärlekslivet och pluggandet, Senior behöver hjälp med skolarbetet, Baileys ska operera tassen idag och Vännen och jag är überstressade över allt som händer.

 

Så är läget och jag gillar det inte!

Skriver mer när det finns tid.

 

Tack för alla kommentarer - ni är verkligen härliga människor!

 

 

 

Fick ja!

Jag fick precis veta att jag får åka på vårt Riksmöte i juni. Jätteskoj!

 

Kommer inte skriva här på ett tag, har en del annat som jag måste reda ut. Tack alla ni som stöttar och tänker på mej och hela min familj. Ni vet vilka ni är!

 

Ses igen... när jag orkar...

 

 

 

Blev så glad!

Jag är fortfarande medlem i partiet och satt under julledigheten och skrev motioner till vårt stora årsmöte. Men jag har inte varit särksilt aktiv sedan valet 2006, jag har ju inte fått! Men jag gör det jag kan i det tysta för att visa att jag fortfarande är intresserad och att jag faktiskt kan en hel del.

 

Så igår fick jag ett litet kvitto på att jag faktiskt inte är bortglömd. En av partivännerna från Huddinge ringde och frågade om han fick nominera mej till årsmötet. Om jag ville vara ombud och gå upp och försvara mina motioner. Jag blev jätteglad! De kommer fortfarande ihåg mej! De vill att jag ska åka! Yes!!! Klart jag sa ja!

 

Det skulle vara jätteskoj om jag nu blev inröstad och kunde åka till mötet i Västerås i sommar. Men det viktiga var ändå att bli tillfrågad. Bara det lilla lyfte mej säkert en meter över marken  :-)

 

På lördag vet jag om jag åker eller ej och skulle jag göra det... ja då åker Vännen med på sitt första Riksting. Det ser iaf han fram emot!

 

På väg mot ett "normalt" liv?

Jag har arbetat konstiga tider nästa hela mitt liv, så har det varit för Vännen också. Jag har bara jobbat kontorstid under något år och fått månadslön under två perioder. Vännen har aldrig jobbat kontorstid eller fått månadslön. Nu kanske det blir ändring på det...

 

Skolan där han praktiserar har sökt pengar för att få ha elevassistent till hösten. De har en specifik elev som behöver hjälp och som Vännen redan känner. Så han kanske har jobb redan till hösten! Då var det definitivt värt att gå den utbildningen!

 

Så hösten kommer kanske bli helt annorlunda än vi är vana vid. Eventuellt har Vännen dagjobb med månadslön, plus VV ett par kvällar. Jag kanske pluggar istället och har VV två kvällar och en heldag. Vi närmar oss ett "vanligt" arbetsliv så smått... Ska iaf bli väldigt skönt med månadslön. Det är vi inte vana vid. Så håll tummarna nu att det verkligen blir så.

 

Hemma eller borta?

Eftersom vår alla hjärtans middag gick åt skogen, så tänkte vi göra om vårt försök nu till helgen. Men vi tänkte att killarna skulle få vara med och tycka och sa till dem:

 

Nu på lördag har ni två olika scenarior att välja mellan: 1. vi ser en biofilm och äter ute på restaurang 2. äter något gott hemma, ser en film och sen melodifestivalen.

 

Vi trodde absolut att de skulle välja att gå ut och äta... men icke! Bägge ville vara hemma och själva laga något gott och sen umgås med film och kanske spela något spel. Så reagerar väl inte "normala" 14-15-åringar??? Eller också vill de inte visa sej ute med oss  ;-)

 

Jaja, det gjorde iaf saken enklare och definitivt billigare. Nästa vecka ska vi boka resan, vi behöver spara alla pengar vi kan...

 

Något ungdomar inte förstår...

Junior har haft det jobbigt med sin tjej sedan strax innan jul. Hon är ledsen, kanske tom deprimerad och kräver orimliga saker av honom mm. De gör slut och blir ihop osv. Det verkar aldrig bli någon bättring och tar heller aldrig helt slut mellan dem.

 

Vad de inte förstår är att detta påverkar hela deras omgivning. Klart att jag blir orolig när jag märker att Junior mår dåligt, att han inte får sova ostört och att han är "taggig". Nu har han iaf börjat prata med mej och jag får trösta honom och komma med tips och råd. Det är iaf lite bättre.

 

Igår bröt hon ihop här hemma, när vi var och jobbade. Hon vägrade åka hem och satt bara och grät. Hennes pappa kom tydligen hit och satt pch pratade med henne en lång stund. Hon är ledsen, men kan inte säga varför. Det är väl sånt man kallar för depression tror jag... Alltså behöver hon hjälp! Av proffs!

 

Till slut åkte hon iaf med sin pappa hem och nu kan jag bara hoppas att hon får hjälp. Detta påverkar precis alla! Jag och Vännen är förståss mest oroliga för hur Junior påverkas. Senior kan inte koppla av hemma med en gråtande tjej i huset. Baileys vet inte var han ska ta vägen. Mormor och morfar oroar sej. Hur hennes föräldrar tar det vet jag inte riktigt. Jag ringde till hennes pappa, men han kunde inte prata och har inte ringt upp igen...

 

Jag kan bara hoppas att hon får den hjälp hon behöver. Det är en jättegullig tjej, men får hon itne hjälp nu vet jag inte vad det ska bli av henne och drar hon med sej Junior i fallet... då är jag inte trevlig längre...

 

Jag älskar mina ungar över allt annat. Men hade man vetat allt som skulle komma i problemväg, vete sjutton om man hade skaffat några... hade ni?

 

Halvdag på HS

Idag ska killarna på sin halvårliga besiktning. Vi ska tillbringa delar av dagen på allergimottagningen på Huddinge Sjukhus med kotroller och provtagningar. Tur att de har studiedag idag, så vi slipper ta ledigt.

 

När vi är färdiga där måste vi göra klart en grej i svenska med Senior. Han är nästan färdig, men ska sätta upp nya mål för hur han ska få MVG i ämnet. Sen är det bara att lämna in och bocka av. Han hann väl inte riktigt så mycket som var planerat under lovet, men en hel del iaf. Bildprojektet är helt klart, No/So till 99%, Engelskan till 90% och Svenskan också 99%. Så nu ska det göras klart och sen har han en vecka med redovisningar framför sej.

 

Junior ska göra engelska, men vet inte om han orkar idag. Han är trött efter helgen och strulet med tjejen verkar vara konstant. Så vi får se... Jag och Vännen åker och jobbar vid 15-tiden och ikväll är det både Cityakuten och Projekt Runway - YES!

 

Gör er en bra dag!

 

Skrammel runt halsen

Åkte hemifrån 6.45 i morse, det var 15 grader kallt!!! Fyyyyy!!!

 

Vi körde Vännens föräldrar till Arlanda och fortsatte sen mot Eskilstuna. Väl inne på simhallen möttes vi av en glad Junior, han hade precis tagit en medalj till och skulle upp på pallen. Så vi hann se prisutdelningen, yes!

 

När han kom tillbaka till oss fick jag först den nya medaljen runt min hals och sen de andra tre som han tog igår. Ett guld, två silver och ett brons. Å han som ville sluta simma... det vill ha nog inte längre... Han verkar glad och tillbaka till sitt rätta jag igen. Hans kompisar är glada och delar hans framgångar, detta är verkligen en guldklubb. Alla simmare är så himla guliga mot varandra.

 

Efter dubbla fruostar är det snart dax för lunch. Sen är det ytterligare ett pass i en VARM simhall, tom jag tycker att det är varmt. Vid 19-tiden åker vi hemåt igen med bilen full av trötta simmare.

 

En bra dag tror jag minsann att det blir.