Jag är alltså ledig idag och hade inte så stora planer, mer än att vad jag än gjorde så skulle jag ta det lugnt. Så blev det inte...
Allt började bra med en lång sovmorgon och en väldigt go´ hund som bara ville mysa. Jag åt frukost och när jag sitter med frukostmackan i handen kommer mina föräldrar. Sen börjar det... "Sitter du bara och latar dej, varför är det så svårt att diska direkt när man ätit, du dammsuger så slarvigt" och så vidare...
Min pappa skulle fixa i badrummet, vi har fått mögel där. Jag är jättetacksam för att han hjälper oss och kan inte säga så mycket annat är tack och sen se skyldig ut. Medan han höll på i badrummet började min mamma städa - jag HATAR när hon städar hos mej, men lät henne förståss hållas eftersom jag behöver pappas hjälp...
Min lugna dag har i ett förvandlats till en hav av stress och avsmak för min egen person. Jag kan ju inget! Det har jag ju fått höra under ett par timmar idag. Då måste det ju vara sant, eller? Tillbaka på ruta ett alltså. SUCK!
Det var det fräckaste! Du måste säga ifrån! Inget av-möglat badrum är värt att bli tillsagd som en 10-åring för! Sträck på ryggen & låt dig inte hunsas så!!! (((((((((((kram))))))))))))))
SvaraRaderaIbland är det som sägs inte illa menat bara ogenomtänkt, och jag är övertygad att dina föräldrar älskar dig högt och vill väl. Sen blir det ändå helt fel. De har såklart sin skyldighet att vakta sin tunga, och vara ödmjuk inför hur du vill ha det, men du har också din rätt att vara tydlig med att du undanber dig städhjälp, att du idag har vilodag (kan man ha annan dag än söndagen) och att det är deras problem inte ditt om de inte gillar disk framme. Hemma hos sig bestämmer de hur de vill ha det, hemma hos dig bestämmer du hur du vill ha det. Inför sina föräldrar är man alltid barn, men som vuxen väljer man dock hur relationen ska se ut. Titta i ögonen för att visa att du menar vad du säger, och tacka så hjärtligt för hjälpen med badrummet, men titta lika djupt och säg att du helst städar själv. Eller håll henne på armen medan du säger det. Jättesnällt av dig, men helst inte, tack. Tydlighet och oförskämdhet är olika saker, och ansvaret att skapa goda relationer ligger hos båda parter. Lycka till min vän! Anette
SvaraRaderafundera över din relation till dina föräldrar. De har dig i ett psykologiskt grepp eftersom du är beroende av dem. Eftersom du har gjort dig beroende av dem. De agerar som tonårsföräldrar - Här ställer man upp och du kan inte ens hålla rent?
SvaraRaderaDu har stannat kvar i ett föräldrar-barn förhållande och aldrig frigjort dig. Det är dock inte ovanligt. Jag har många omkring mig som inte klippt navelsträngen. Vad man måste vara medveten om, ifall man tycker att det är bekvämt med den där hjälpen och stöttningen och tryggheten som det är att vara barn, bete sig som ett barn det är att man blir behandlad som ett. Du har ett val. Antingen köper du att det är som det är, att de behandlar dig som en tonåring, eller så växer du upp. Grejen är att du inte mister dina föräldrars omsorg för det. Den blir bara på dina villkor. Så jag tycker nog att ansvaret ligger mest på dig. Dina föräldrar blir svårt att ändra på. Men. Det behöver du ju inte. Det är jag alldeles övertygad om. Du måste bara ändra ditt förhållningssätt till dem.