Hörde en mamma säga: "ingen riktig mamma vill ju att barnen ska flytta hemifrån". Jag säger bara: VA???
Jag ska villigt erkänna att jag längtar efter den dagen mina barn behöver flytthjälp! Det är ju den dagen man får kvitto på att man uppfostrat självständiga och duktiga ungar. Först då vet man ju helt säkert att de verkligen vill och kan stå på egna ben. Är det inte något att se fram emot?
Jag ser fram emot den dagen då vi har huset för oss själva. Då ska jag starta familjehem och ta emot trasiga barn/ungdomar. Men jag kanske inte är någon "riktig" mamma...?
också verkligen fram emot den dagen min två kan flytta hemifrån, OM de kan, för då har jag verkligen lyckats hjälpa två barn med funktionshinder att klara sig själva.
SvaraRaderaDu är ingen riktig mamma, bara en helt fantastisk låtsasmamma. Hehe. Kram och GRATTIS i förskott!! Anette
SvaraRaderaOch jag kan bara hålla med dig om ditt inlägg, fast vi har en funktionshindrad son som inte kommer att kunna "stå på egna ben". Vi hoppas kunna hjälpa honom till ett bra vuxenliv i alla fall, han har precis börjat skolas in på "kortis" där han kan bo någon helg då och då. Han har kompisar och personal hela tiden som finns där bara för honom. Bättre än hemma? Nä såklart inte, men ett alternativ som vi alla trivs med. Det gäller bara att vänja sig vid tanken.....att han inte är helt beroende av oss längre... Kram Lotta K
SvaraRaderaEfter den dagen Tonåringarna flyttar. Den äldsta har ju flyttat, till ett stödboende för över ett år sedan, men han är hemma ganska ofta ändå även om han inte sover hemma så ofta. Som han har vuxit, speciellt märkbart det senaste halvåret. Känns väldigt bra!
SvaraRadera