Sa har vi da varit dar. Det jag vantat pa i nastan 30 ar blev till slut av, tack vare min nye van. Tank om jag traffat en man fran norge!!! Da hade jag fortfarande vantat pa att fa se Auschwitz, det finns en mening med allt.
Iaf...
Taxin hamtade oss 8.40, precis som vi avtalat. Vi kordes till busstationen och tog bussen darifran, det tog ca 1 timme och 20 minuter. Framme i Auschwitz sag vi forst en film om forintelsen, som tog ungefar 20 minuter. Sen gick vi mot porten, ni vet den dar som man ser i alla dokumentarer "Arbeit macht frei".
Vi gick igenom den och in pa omradet. Just Auschwitz beror inte alls sa mycket som jag trodde, det blev varre sen. Har sag vi de "finare" sovbarackerna och det var nastan som en liten stad. I nagra av byggnaderna hade man gjort om till museum. Sa vi fick se hogar med avrakat har, mangder med resvaskor, berg av kammar och glasogon. Men det varsta av allt var ett helt rum med skor. Jag har tidigare hort talas om de har olika samlingarna, men kunde aldrig dromma om att de skulle vara sa stora.
Nar vi gatt igenom all, vilket tog ca 2 timmar. At vi en bit mat, trodde itne att jag skulle fixa det - men vi var faktiskt hungriga. Det var varmt, ca 20-25 grader och sol, sa vi behovde bade mat och dricka for att orka resten oxa. Efter maten tog vi bussen som gick mellan de olika omradena, bussen tog oss till Birkenau...
Har kom verkligheten ikapp oss. I Birkenau ar det inte lika "rent" som i Auschwitz. Har star sovbarackerna i tra kvar, nagra iaf. Det ar i ovrigt som en spokstad av skorstenar. Om ni tankar er ett omrade dar det statt ca 130 stall for hastar, men nu stod endast tva skorstenar kvar som rest for varje byggnad. I varje barack sov ca 400 fangar istallet for de hastar som tidigare bodde dar. A detta var bara mannens sida...
Pa andra sidan bodde kvinnorna, dar var det sma hus med fonster och allt. Det sag hur idylliskt ut som helst nu med lummig gronska bakom. Lummigheten kommer delvis fran de dodas aska som gravts ner pa omradet. A aska gor ju gott for jorden och far saker att vaxa... Sen sag vi sparet och plattformen dar man selekterade folk; livet eller doden. Gaskamrarna blev sprangda vid krigsuppbrottet, men resterna star ju kvar. Hemskt att se! Har hade alltsa 1,5 miljoner maniskor mist livet pa bara ett par ar.
Man blev berord, men iten sa mycket som jag trodde. Men det kanske ar som Senior sa: jag tror jag kanner mer nar jag tankt lite... Det AR svar att ta in det man ser, det ar sa ofattbart. Jag tror han har ratt, bara man far bearbeta detta sa kommer man nog att forandras en del som manniska. Vi far val se...
Jag ar iaf glad att jag fatt se detta. Nar jag laste om Anne Frank forsta gangen var jag 8-10 ar och sedan dess har jag varit nyfiken pa forintelsen och andra varldskriget. Nu har jag sett Bergen-Beltzen, Ornnastet, Auschwitz och Birkenau. Jag tror jag ar fardig nu... for ett tag iaf...
