Efter en lång vecka i Gamleby kom jag då äntligen hem igår. Jag och Senior lämnade Gamleby strax innan 11 och åkte direkt till jobbet. Vi åt lunch med Vännen som var så glad att se oss, härligt att krypa in i hans famn var det oxå ;-)
Efter lunch var det bara jobb, ända tills vi kom hem strax innan 20.30. Då började det...
Junior har ändrat personlighet under hösten, till det sämre... han är otrevlig, egoistisk och har en attityd som vi inte är vana vid här hemma. Han har haft tjej sedan i slutet av Juli och jag vet inte om det är kärleken som gör honom så här eller om det är något annat. Jag har inbillat mej att vi har en bra relation och kan prata om det mesta, men nu är han helt hopplös. Han är 13 år och tycker han äger världen.
Han tjatar om allt, vill inte göra si - men måste göra så! Han hoppar över träningar som förut var ett måste och skolan sackar efter. Jag är inte lycklig, kan man väl säga. Just nu tjatar han om att åka iväg till Finland med tjejens familj och jag säger att det får han gärna göra men inte under en skolvecka. Nu ska familjen åka nästa helg och han vill förståss följa med. Grejen är att då har han en tävling och han måste ta ledigt minst en hel skoldag för att kunna följa med - alltså har jag sagt nej. Han HATAR mej!
Det första som händer igår är alltså att han börjar tjata om det här, eller ja.... han har tjatat via sms hela veckan. Han kräver att vi ska göra om i hans rum och han är otrevlig, ändå är det jag som är dum när jag säger nej... Allt är alltså mitt fel. Igår sa jag till honom att han är otrevlig och om han inte skärper sej får han inte träffa henne alls. Sen dess har han inte pratat med mej...
Så det var väldigt trevlig att komma hem igår... INTE! Idag ska jag ringa tjejens pappa, så får vi se vad han säger. Det får bli avgörande för hur vi ska göra. Tills dess får jag väl ha ont i magen och vara den elaka föräldern. Hur hade Ni gjort?
Det är svårt det där, men skolan måste ju så klart komma först, och det är ju inte du, utan skolan, som bestämmer om han får vara ledig...
SvaraRaderaFörsta förälskelsen kan ju vara omtumlande, men man kan ju inte försumma allt annat, och det måste han ju inse... Men det är ju ingen rolig resa du har framför dig...
Det har inte med tjejen att göra. Det har med åldern att göra. Se honom och agera utifrån honom, inte tjejen/förälskelsen. Det är han som krånglar och det är fullständigt normalt. Han håller på att växa upp. Jag tror inte på och har aldrig gått till hårt motstånd emot mina barn då de började vilja göra sig fria.Jag valde att gå halva vägen. Vad spelar det för roll om han missar en tävling? Vem går under av det? Egentligen? En skoldag? Du har ett ypperligt tillfälle att möta honom där. Tonåren är en mörk resa av frigörelse. Men tonåringarna behöver oss. Behöver känna att vi finns där fast de drar sig undan. Att vi älskar dem. Jag tror att processer måste gås igenom och att det bara är att kavla upp armarna och bestämma sig för hur jävligt det skall bli. Ju större motstånd från dig ju större avstånd från honom. Jag tycker att du skall tänka bort hans ton, hans uttryck och fundera på vad han säger. Han vill spendera helgen med tjejen. Det är väl en jättebra grej om tjejens familj är med på det? Eller är det inte? Varför? Vad spelar det för roll om han missar en tävling? Han är i åldern då andra saker blir mer intressanta än de aktiviteter de haft fram tills dess. Om du inte vill att han släpper sina intressen skall du inte tvinga honom. Om han verkligen gillar det han gör kommer han att fortsätta, annars inte. Jag tror att resan är precis vad han behöver. Men - jag tycker att du först skall prata med honom. Om hur han mår, du måste skapa tillit. Om hur han tänker kring saker - det är ju viktigt att du förstår. Rummet. Är det helt orimligt att önska sig ett "nytt" rum? Är hans önskan överhuvudtaget orimlig? Våga se bortom dina regler och din ordning och försök att se hans behov och hans önskningar. Det är viktigt att som förälder fråga sig vad som är viktigt och varför. Vilka regler som är viktiga och varför. Och tänka bort sin egen stolthet och prestige. Det funkar inte med samma gamla regler som när han var 11. Du måste tänka om och det måste göra snabbt. Han är i process och den måste du följa. Inte motarbeta. Han har ett helt liv att reparera den där missade dagen i skolan. Han skulle bli lycklig om han fick följa med familjen och tjejen. Det skulle räcka för mig för att säga ja. Vi pratar inte om en unge som kommer hem full, eller knarkar eller skolkar eller misshandlar folk. Han försöker frigöra sig. Han är kär. Du vet ju själv vilken underbar känsla det är. Du har ett ypperligt tillfälle att möta honom i det. Ta honom på allvar. Det tycker jag att du skall göra. Jag gissar att senior inte frigjort sig på samma sätt? Bristen på hans frigörelse kan göra att junior tar i så han spricker. Det är din uppgift att visa honom att han inte behöver det. Att du lyssnar. Och tar honom på allvar. Så tänker jag. Och tänkte jag. Respekten är alltid viktig. Från din sida. Du får hans om du visar honom att du tar honom på allvar. Allt det med att han ska en massa har funkat hitills, nu tänker han själv och det är ju det som gört att det blir revolution hemma. balansgången är svår. Man vill ju att de skall tänka själva. Börja ta ansvar för sina egna beslut. Så länge det inte är fara för deras liv tycker jag att man skall möta dem så mycket som möjligt i detta. Du har intressanta och utmanande år framför sig. Tänk på att välja dina krig.;)
SvaraRaderaMen visst är det jobbigt med det. Speciellt om den äldsta inte har gjort mycket väsen av sig och nästa tar i för kung och fosterland och lite till... Det vet jag. Åsa Jinder har kloka råd, som jag kanske hade varit lite hjälpt av. Men i Juniors ålder är det nog klokt att ha en dialog med flickans föräldrar också, tror jag. Lycka till!
SvaraRadera