Senior har börjat lägga på sej en hel del... alltså... han går upp i vikt, mer än vad som är hälsosamt. Hans byxor spricker och många kan han inte ens dra över knäna. En grabb på 176 cm ska inte ha L och XL i kläder. Vad gör man då? Hur tar man upp ett sånt ämne, utan att han ska bli fobisk?
Senior har ju själv märkt att han kläder sitter illa och att de går sönder i sömmarna osv. Så jag tog lite försiktigt upp att det går lite väl fort uppåt och att vi kanske ska hjälpas åt att göra något åt det. Han blev förståss sur, men förstod samtidigt vad jag menade. Vännen berättade också hur han blivit behandlad som ung och överviktig och att han inte ville att detta skulle drabba Senior.
Detta var ungefär en månad sedan och det har gått lite upp och ner. Vännen ska ner ungefär 10 kg till, jag 5... detta till 29/8 då vi ska på personalmöte. Så vi har att jobba på allihopa om man säger så. Första veckan var Senior ganska entusiastik, sen var han sur en period och nu senaste veckan har han varit jätteduktig. Hittills har han faktiskt gått ner 0,8 kg!
Eftersom jag jobbat med kost så pass länge har maten hemma varit helt ok. Vi dricker inte läsk mer än på helgerna och lagar mat från grunden, har alltid frukt hemma osv. Problemet har varit att han rör för lite på sej, förr spelade han tennis - men det slutade han med för ett år sedan. Nu är Vännen och Senior ute och spelar basket eller boll och han går ut med hunden. Så jag hoppas att han ska ha tagit något kilo till innan hösten börjar, så han kommer i sin rätta storlek och kan känna sej bekväm i sina kläder.
Men det är inte lätt att prata vikt med barn/ungdomar utan att det blir fel reaktion. Han har gråtande sagt "Det är lika bra jag slutar äta", men sen kommit till sans igen. Jag hoppas och tror att det ska gå bra och att han förstår att vi bryr oss om honom.
Och jag står lika rådvill. Vad är hemligheten, hur gör man? Vi äter också bra och rör oss, men vissa har svårare än andra helt enkelt... Kram Anette
SvaraRaderaså är det väl helt enkelt så, att killen är i puberteten...han är dessutom lång och har en hyfsat kraftig benstomme...han behöver näringsriktig och bra mat. Antagligen kommer han att bli ganska lång, när han är *färdig*. Pubertetskillar ÄTER!
SvaraRaderaJag ryser vid bara tanken på, att han ska banta! Kanske hålla igen. Men inte räkna points eller något annat! Den unga killen...behöver kalorier, för att VÄXA!
Gör inget problem av det!!!!!!!
Han räknar inte points, men han håller igen. Han får ta en portion och ev en liten påfyllning. Men inte flera större. Rör man inte på sej så får man äta mindre helt enkelt. De där mellanmålsmackorna får numera bestå av frukt istället osv. Enligt hans läkare så är han på väg ur puberteten och han kommer inte bli så mycket längre tror man. Hemma hos oss är banta en svordom, det är det värsta man kan göra. Äta rätt är en helt annan sak!
SvaraRaderaJobbigt det där!
SvaraRaderaOch flåshurtiga kommentarer som att de springer av sig kilona, hjälper ju inte!! Minskat intag, ökat tempo! är det enda som hjälper!! Popcorn istället för chips!
Massa sommarkramar, klarakajsa
En aktiv sommar med gemensamma rörliga aktiviteter mycket rent vatten och bara lite godsaker gör säkerligen susen. Ha en härlig sommar och haka på i vovvens tempo så blir allt finfint, sonen skulle behöva det motsatta hmmm inte heller så lätt. Ha det så gott! Kramisar
SvaraRaderaAktivt schema är nog den bästa lösningen! Rörelse sätter fart på energin! Jag slöade till lite när jag hade ryggont, och det får jag "äta upp" minst sagt, vågen den vågen den pekar uppåt, mens nedåt för mannen, och vi äter och dricker lika, men jag har rört mig mindre. Kram!
SvaraRaderaNi alla har kloka åsikter och jag hoppas att vi alla ska komma på ett sätt som fungerar för var och en. Här är vi iaf på rätt väg.
SvaraRadera