Vilken härlig dag!!!

Solen skiner och vi har 36 grader på vår trapp! Det var så skönt att sitta där och äta frukost.

 

Senior och morfar har varit ute och fiskat sen klockan 6 i morse och fått massor med strömming som vi ska äta till lunch. Senior älskar fisk och att fiska är bland det bästa han vet. Morfar fyller år idag, så de har fått en riktigt härlig start på dagen

 

Jag ska klippa häckarna i trädgården och sen köra ett varv med gräsklipparen. Det blir mest trädgårdsarbete i skuggan och när vi är klara åker vi till mormor och badar i hennes pool. Där blir det kalas eftersom morfar fyller år, så Vännens föräldrar kommer faktiskt också.

 

Det blir nog en kanondag!!!

 

Dax för ett glas vin :-)

Jag behövde bara jobba lunch-klassen idag och blev alltså "ledig" resten av dagen. Så direkt efter jobbet åkte jag till Senior som var med klassen och badade. De grillade och hade allmänt mysigt.

 

När vi var klara där bytte jag unge, jag släppte av Senior och hämtade Junior som skulle träna. Körde honom och hans kompis till träningen och tog mej sen hemåt igen.

 

Väl hemma började jag röja! Jag körde en tvätt och en disk, samtidigt som jag städade av, dammsög och torkade alla golv. Alla mattor åkte ut och vädrades också, och nu doftar det RENT!!!

 

Jag har städat så jag glömt att äta, men det gör ju inget. Tog en macka och en kopp te nyss och har nu öppnat en vinflaska. Junior vill ha räkor, så det håller han på att tina till oss. Så nu ska jag sätta mej på uteplatsen med mitt vinglas och invänta Vännen som kommer från jobbet när som helst.

 

En ganska bra dag!

 

Dålig självkänsla

Jag har alltid haft väldigt dålig självkänsla och nu har jag tydligen trillat ner i en liten svacka igen. Vågen pekar uppåt, mer och mer för varje dag. Vännen har gått ner 10-12 kg sen vi träffades och jag har gått upp 4-5...

 

När man är 156 cm syns de där kilona ganska mycket och framför allt så känns de. Ryggen mår inte bra och jag känner mej fet och ful. Jag borde ju må så himla bra nu när kärleken kommit in i mitt liv, men det gör jag alltså inte. Inte helt och hållet iaf.

 

Viktuppgången beror till stor del på de där jäkla p-pillrena. Jag kan ju sluta med dem ganska snart, men det är ändå två månader kvar tills vi kan vara säkra. Just nu äter vi så bra vi kan och rör på oss och får på det sättet hoppas att jag inte går upp mer, utan står still. Men även om jag äter minimalt och rör på mej massor, så händer inget på vågen. Vännen trodde nog inte riktigt att det kunde vara så, men efter att han fått skriva upp allt jag äter och rör mej - insåg han att min ämnesomsättning är mer än låg...

 

Jag HATAR att känna mej tjock! Jag kan inte ha mina kläder längre, alla mina shorts är för små och mina t-shirtar sitter som ålaskinn. Jag har inga kläder som jag tycker sitter ok, utan tar på mej det som sitter minst dåligt. Helst vill jag bara sova och vara hemma, men man ska ju sköta ett jobb också. Speglarna täcker jag snart för.

 

Visst - jag är inte fet så det stör. Men det stör mej och det räcker. Jag mår inte bra och kan just nu inte påverka det och det stör mej mest. Så! Nu har jag vräkt ur mej, nu kanske jag kommer må lite bättre.

 

 

Hela veckan ska bli fin!

Solen är tillbaka och energi med den. Jag älskar solen och värmen, men det vet ni ju redan.

 

Idag har vi massor att fixa med innan vi ska till jobbet vid 15-tiden. Eller innan föresten... vi har ju lite rester sen igår. Vi måste tillbaka där vi var igår och räkna lagret igen.  Det blev något konstigt fel som måste rättas till så fort det går.

 

Fixar vi det direkt på förmiddagen kan vi ha resten av dagen till något roligare. Baileys ska få stå i centrum en hel del, en promenad och massor med kel med honom lockar mer än något annat just nu. Det är så skönt att ha honom hemma igen!

 

 

Inventering

Hela den här veckan ska vi inventera efter jobbet - så omständigt! När vi räknat allt och till slut kommit hem såg vi att något var fel. Så det är bara att åka tillbaka imorrn igen och räkna grejerna igen. För detta får vi hela 55 kr extra... per person! Bläääääääääääää!

 

Hela veckan kommer vi att vara ungefär en timme senare än vanligt och det könns inte riktigt som det är värt bara 55 kr... Borde ju åtminstone vara en rejält tilltagen timpenning för extraarbetet. Eller hur?

 

Nu har iaf Baileys kommit hem igen och bilen var inte alls så illa tilltygad som det lät. Inget går på försäkringen, men kommer ändå inte att bli så blodigt. Det är iaf väldigt skönt att ha honom hemma igen!

 

2646 sms på en månad!!!

Att inte Junior har sms-tumme är otroligt konstigt. När jag fick se hans räkning för den här månaden såg jag att han skickat 2646 sms på en månad!!!

 

Det är gratis, så det är inte det... men jag tycker att det är sjukt och sa det till honom. Sen loggade jag in så jag kunde se vilka han sms:at. Han har börjat redan vid 7 på morgonen och slutat runt 23 på kvällen... till ungfeär 3-4 olika nummer. Nu fick han tala om för mej vilka dessa nummer tillhörde och vad det var för människor. Det visade sej att det var tjejer ungefär 2-4 år äldre än honom.

 

När jag var 15-16 var en 13-åring totalt ointressant. Vad har de här tjejerna för intresse i min son??? Flera stycken dessutom... Nu vet han att jag har koll, så jag kan inte tänka mej att den här mängden återkommer. Det är ju helt sjukt!

 

Detta bli i snitt 88 sms om dygnet! Hur sjutton får han nånting annat gjort??? Nä, skärpning lilla mister!

 

Herregud! Va kostar det???

Jag är helt förtvivlad! Efter en jättemysig helg med alla tänkbara trevliga ingredienser, fick helgen ett abrupt slut.

 

Vi hade precis kommit hem, packat ur bilen, hämtat Junior från bussen och satt och småslöade lite framför tv´n när min pappa ringer. Han berättar att Baileys tagit sönder nästan hela inredningen i hans bil...

 

Tydligen har de varit nere och badat med honom och haft allmänt skoj, när min bror bjuder dem på middag. Eftersom svägerskan är allergisk så Baileys så får han sitta i bilen. Han har suttit ensam i deras bil förut, men bara några minuter... nu blev det TVÅ TIMMAR och när de kommer ut till honom så har han krafsat sönder hela ena sidan plus en hel del annat.

 

Min pappa lät mest ledsen, men jag kan tänka mej hur förbannad han blev som första reaktion... Jag förstår Baileys - han kände igen sej, visste att hans kompis var där inne och att dessutom mormor och morfar var där. Klart han vill ut!!! I min bil har han alltid en bur att sitta i, men den vill inte mina föräldrar använda.

 

Nu är ju frågan: går detta på min hemförsäkring? På hundförsäkringen går det inte, det har jag kollat. Så nu är det bara att ringa mitt försäkringsbolag igen, jag börjar bli tjenis och Du med alla dem där. Om det nu går på min hemförsäkring, vad blir det för självrisk??? Faaaan, just som det börjat se så bra ut!!!

 

Varför kan jag aldrig får ha det bra en längre tid??? Varför ska det alltid hända något jäkligt när jag börjat vänja mej vid att må bra??? Just som jag kommit på fötter både ekonomiskt och känslomässigt... suck!

 

Grattis alla mammor

Idag är det morsdag och jag har fått en present - det händer typ nästan aldrig att mina ungar kommer ihåg sånt. Men igår var Senior iväg med Vännen och köpte en söt liten nalle åt mej. Jag blev jätteglad!

 

Min egen mamma fick en kokbok nu i veckan. Hon har skrivit in sej hos oss på VV och jag hade en fin kokbok hemma som jag tyckte hon skulle ha. Vi kommer inte hinna träffas eftersom de är på Öland med Baileys igen.

 

Grattis alla mammor och ha en riktigt bra dag! Själv ska jag fortsätta titta på Junior idag och hoppas det går bra för honom. Här vräker solen ner och allt är rikigt bra!

 

Ok, jag hade fel...

Perrelli vann inte som jag trodde... synd! Men jag har iaf lärt mej stava hennes namn - alltid nåt  ;-)

 

Jaja, bättre lycka nästa år!

 

 

Lars Frölande slog min son!!!

Junior simmande mot Frölander och vem tror ni vann??? Självklart var det Frölander som tog hem vinsten, 12 sekunder före min Junior. Trots detta hade faktiskt Junior slagit sitt eget rekord med drygt 1 sekund.

 

Vi är alltså på simtävlingar och idag kom även Vännen och Senior hit. Senior fick åka X2000 för första gången i sitt liv och fick dessutom äta räkmacka på vägen... han var mer än nöjd!

 

Jag var på plats strax innan 10 imorse, de andra två kom vid 12 - Junior började simma redan vid 8... dagen har varit mycket solig och varm och de flesta är numera lite rosa om näsan. Några av simmarna fick en släng av solsting pga slarviga tränare som inte tjatade om dricka och skydda huvet. Junior klarade sej iaf bra och fick ta emot två priser.

 

Hela dagen i solen alltså - inte förrän vid 19 var vi färdiga och kunde gå ifrån badet och få mat i oss. En lång dag för våra simmare som säkert sover gott inatt. Den där melodifestivalen får de nog hoppa över. Jag, Senior och Vännen däremot ska se spektaklet på plats i vårt hotellrum. Jag har suttit illa hela dagen, på hård betong, så det blir att inta ryggläge framför tv´n.

 

Vem som vinner? PERELLI förståss! Jag ska smocka i mej cola zero och Vinegummin - så det vore väl attan om hon inte vinner  ;-)

Nu är jag i Linköping!

Kom till Linköping nu på eftermiddagen till simtävlingar som ska hålla på hela helgen. Junior har redan hunnit simma tre grenar och mer blir det...

 

Jag och min kompis E-M träffas en gång om året och det är just den här helgen. Vi träffades via en mailinglista för drygt 10 år sedan, när våra barn var små. Så smånigom visade det sej att våra barn simmade och när vi för några år sedan skulle till Linköping på tävlingar så var det E-M som var speaker... världen är liten ibland. Sedan dess har vi gjort detta till "vår" helg. Då ses vi minst en av kvällarna, dricker vin och uppdaterar varandra på året som gått.

 

Där är vi nu. Vi sitter med varsitt glas vin, det visas en Bond-film på tv, som vi inte har något större intresse av - så vi pratar istället till hennes makes förtret  ;-)

 

Med det blir nog en tidigt kväll, vi är trötta så vi ser i kors bägge två. E-M ska vara tillbaka på badet strax innan 8 imorrn, jag tänkte inte vara där förrän vid 10. Sen kommer Senior och Vännen hit med tåg imorrn vid 12-tiden. Så imorrn blir det till att sova på hotell minsann - så det blir melodifestivalen i hotellbaren antar jag...?

 

 

Ska jag gifta mej?

Jag har aldrig haft en önskan om att gifta mej, alltså gifta om mej. Jag gifte mej 1992, 22 år ung, i kyrkan med vit klänning, brudnäbbar och allt. Tycker jag har gjort den biten.

 

Dessutom handlar det om barnen. Om jag gifter mej får ju inte de ärva mej som de ska om inte en massa papper skrivs och eventuellt jurister plockas in. Det går ju att fixa men... njae... jag vet inte...

 

Vi frågade killarna här omdagen om de tyckte att vi skule gifta oss och de skrek rakt ut: NEJ!!! Då tar det bara slut!!! Hur ser man på en sån kommentar? Visst är det ju bra at de inte vill att det ska ta slut mellan mej och Vännen... å andra sidan är det ju hemskt vilken syn de har på äktenskapet. Deras pappa och jag var iaf gifta i 6 år och tillsamans i 14... sen har de iofs sett en del korta äktenskap på nära håll oxå och vet att ett förhållande kan vara skört.

 

Så jag vet inte. Förlovning är en sak, det är ju inget juridiskt. Kanske blir det så så småningom. Gifta mej? Tveksamt, kanske långt senare och med rätt papper. Barnens ska ha arvet efter mej intakt, så är det bara. Åtminstone som det känns nu. 

 

Pirelli gick vidare!

Lördagen är räddad, Sverige gick vidare till final. Dåså! Men det har jag ju sagt hela tiden - hon kommer vinna hela skiten...

 

Är det så här???

Mamma och pappa satt och tittade på TV. Mamma sa:
'Jag är trött och det börjar bli sent. Jag tror att jag
vill gå och lägga mig'. Hon gick ut i köket för att göra i
ordning sandwiches till nästa dags lunch, tömde popcornbunkarna, tog ut kött ur frysen till dagen därpå, såg efter hur mycket cornflakes det fanns kvar i kartongen, fyllde socker i skålen, satte socker och skedar på bordet och gjorde kaffebryggaren klar till att brygga.

Sen la hon kläder i torktumlaren, satte på en ny tvätt, strök
en skjorta och sydde fast en lös knapp. Hon tog tidningarna, som låg på golvet.

Hon samlade ihop leksaker, som låg på bordet, och la telefonboken ner i lådan. Hon vattnade blommorna, tömde en tvättkorg och hängde upp en handduk, så att den fick torka. Hon stannade vid skrivbordet och skrev en lapp till skolan, la fram små pengar till barnen och samlade upp en bok, som hade gömt sig under en stol. Hon skrev ett födelsedagskort
till en väninna och satte ett frimärke på kuvertet, skrev en minneslapp och la båda bredvid sin portmonnä

Sen tvättade hon ansiktet, tog på nattkräm, borstade sina tänder och kammade håret.

Pappan ropade från vardagsrummet :
'Jag trodde att du var på väg att gå och lägga dig?'
'Jag är på väg', sa hon. Hon hällde vatten i hundskålen,
släppte ut katten och såg till att alla dörrarna var låsta. Hon tittade till barnen, släckte deras lampor, hängde upp en blus på en stol och la några smutsiga strumpor i tvättkorgen o pratade kort med barnen, som satt uppe och gjorde läxor. I hennes eget sovrum ställde hon väckarklockan, la fram kläder till nästa dag och tog överkastet av sängen. Hon skrev 3 saker till på minneslappen.

I samma ögonblick stängde pappan av tv-n och sa till sig själv, 'Nu vill jag gå och lägga mig...' och det gjorde han.

 

Så här var det hos mej när jag fortfarande var ensam. Nu är det lite annorlunda även om det är jag som kanske plockar och pysslar mest, men det är ju faktiskt mitt hem... Vännen gör så gott han kan men har inte riktigt kommit in i rutinen hos oss än. Hur är det hos Er andra?

Vad blir det för väder i helgen?

Idag är det jobb som gäller och som grädde på moset ska vi på lunch med Vännens föräldrar. Det blir en variant av morsdagsfirande eftersom vi inte är hemma på söndag.

 

Vi ska vara i Linköping hela bunten i helgen och titta på Junior när han tävlar. Så imorrn ska jag till Gamleby och hämta Junior och en annan kille och köra dem till Linköping- Årets roligaste grej, enligt simmarna!

 

Mellan fredag och lördag sover jag hos en kompis och sen kommer Vännen och Senior dit med tåg på lördag. Vi har bokat in oss på Frimurarhotellet, så alla Ni bloggers som bor i Linköping kan väl komma dit och säga hej? Eller till Tinnisbadet, där sitter vi heeeela helgen.

 

Men idag är det jobb som gäller, först: frukost!

Romantiskt värre...

Jag hann inte in här innan jobbet i morse. Vännen hade satt igång något som skulle brännas och då fick jag stå åt sidan lite. Sånt som händer även i de bästa familjer  ;-)

 

Dagen i Haninge har som vanligt varit bra. Vi har så gulliga medlemmar där som vi inte gärna släpper, men snart blir det nog så ändå... Inte för att vi itne tycker om stället, utan för att det är långt att åka, liten förtjänst och Vännen ska få andra arbetsuppgifter som ger mer i plånboken. Vi får se när detta sker.

 

På väg hem hämtade vi Baileys hos mormor, Senior ville vara kvar där. Om en liten stund ska Vännen åka vidare, han ska vikariera på ett företag idag och tjäna lite extra. Så jag får komma på middag alldeles själv och förmodligen laga den oxå... sen kommer han hem och äter upp den!

 

Vi är barnledig för andra kvällen i sträck och då ska han titta på FOTBOLL!! Romantiskt värre...

 

 

Bidde inte mycket...

Jag som hade så stora planer för den lediga förmiddagen... haha, blev inte mycket av de planerna  ;-)

 

Jag åt en lugn frukost tillsammans med Baileys, ungefär då kom Vännen hem. Sen klippte jag gräset, det tog väl en 30-40 minuter eller nåt... efter det tog jag igen mej lite i solstolen, tills det började trilla hagel på mej och Baileys!

 

Inget m,er utejobb alltså och klockan var bara 10.30... så jag tyckte det fanns tid för en klippning istället för att städa inne. Inte en människa var före mej, så det gick snabbt och nu kan jag handskas med min kallufs igen. Tog en sväng på Lidl när jag ändå var där...

 

Medan jag var iväg gick Vännen ut med Baileys och står nu och lagar lunch till mej... oups... oss... Nu ropar han att maten är klar, så det är bäst att gå. Guuud va jag har det bra!

 

 

Jag har sovit GOTT!

Natten var himelsk, jag har sovit såååå gott och känner mej pigg och utvilad idag. Den där näsgrejen gjorde tydligen susen. Idag hoppas jag få mycket gjort innan jobbet.

 

Vännen är på återbesök hos läkaren, ska se operationen lyckades. På vägen dit körde han Senior till skolan, Junior är ju borta den här veckan - så morgonen var väldigt tyst och lugn.

 

Jag och Baileys är alltså ensamma nu och ska äta frukost. Han sitter redan på trappen i solen och väntar på mej. Men så där väldigt varmt är det ju inte... så jag får nog klä på mej först.

 

Sen ska jag

* klippa gräs

*städa sovrum

*fixa en god lunch

*gå med Baileys

 

Sen ska jag träffa Ninnibeth, så det blir nog en bra dag

 

 

Nu vill jag soooova!

Vännen har en "snarkmaskin" i näsan och den gillar inte jag. Senaste nätterna har hans snarkmaskin varit i full gång och då får jag inte sova. I dag var han till apoteket och köpte några plåster som ska fixa till hans snarkningar och jag hoppas verkligen att de hjälper!

 

Finns det en Gud så hoppas jag att han intar Vännen näsa inatt och hjälper mej att sova. Please!!!

 

Gonatt - i bästa fall...

 

Så tokigt det kan bli :-)

I morse bad Senior mej ta fram kläder till honom, vilket jag gjorde. Jag slängde åt honom jeansen som låg överst i den rena tvätthögen och en t-shirt. Byxorna såg lite för långa ut, men Senior vek upp dem så var det inte mer med det...



När jag kom hem från mina åtaganden sa vännen: Ja, det är mycket man ska vänja sej vid... som att killarna snor ens kläder... så garvade han. Jag fattade ingenting. Då visar det sej att de förstora byxorna inte alls var Seniors utan Vännens! Vännen är nästan 2 meter lång, mot Seniors 175 cm... inte konstigt byxorna var för långa.



Jag skickade ett sms till Senior och berättade hur det förhöll sej och han skrattade lika gott som vi andra. När han kom hem bytte han genast om till andra byxor, så Vännen har något att gå till jobbet i. Hade kunnat bli riktigt intressant annars... första dagen på ny ort med en konsulent utan byxor ;-)



Så kanske vi skulle få massor med nya medlemmar! Vem vet? Det kommer vi aldrig få veta, för nu har han ju fått tillbaka sin byxor.

Jag ska inte med...

7.45 går Juniors buss til Gamleby. Skolan ska dit och jag ska inte följa med!!! Mysko... Jag som brukar åka med dit. Men på torsdag kommer jag, eftersom jag ska köra Junior och en kompis till tävlingar i Liköping på fredagen. Men lite konstigt är det att stanna hemma för första gången på flera år.

 

Förmiddagen är späckad. Först köra Junior, sen ska jag till läkaren och sen handla. Måste hinna sova en liiiten stund innan jobb, annars kommer jag inte orka. Snarkmaskinen har jobbat bra inatt...

 

 

Han klarade pappa-testet!

Äntligen är jag hemma igen, bara ett dygns bortavaro - men det räckte den här gången. Helgen var iaf givande för min del, jag fick en hel del matnyttigt med mej hem.

 

När jag kom hem stod Vännen med dammsugaren i högsta hugg, det var en ovanlig syn... det brukar vara jag som dammsuger, så det var en väldigt trevlig syn  ;-)

 

Barnen var hos sin farfar på kalas, så vi hann iaf säga hej ordentligt innan Baileys ville ut och barnen kom hem igen. Sen var det alltså bara att rasta hunden och prata med barnen. De godkände Vännens insats i helgen, de gav honom tom mvg. Så nu kan jag åka på hur många konferenser som helst, han fixar ju detta med hem, barn (läxläsning) och hund hur bra som helst.

 

Jag smiter nog en vecka eller nåt... Kanarieöarna skulle sitta fint   ;-)

 

Allergifaschister

Så var det dax att sätta igång igen. Frukosten är intagen och igentligen borde jag sitta på plats nu... med jag får väl bli några minuter sen.

 

Igår pratade vi bla om attityder. Jag har ju fått höra att jag inte är lämplig som ordförande eftersom jag har hund. Några förespråkar förbud mot både pälsdjur och parfym - de är tack o lov inte här den här helgen... En person som jag pratade med kallade dessa personer för allergifaschister.

 

Kanske är ett starkt ord, men förklarar ändå ganska bra vad det handlar om. Ibland känns det som om alla ska ta hänsyn till allergiker, men att vi inte ska behöva ta hänsyn tillbaka. Om ALLA tog hänsyn och tänkte sej för, så skulle det gynna precis ALLA oavsett handikapp.

 

Många handikapp syns inte, hur ska då folk kunna veta vad de ska göra för att underlätta för just den personen? Om man istället använde sunt förnuft så skulle alla må bättre. Att inte ha stark parfym på tunnebanan skulle nog alla tycka är trevligare. Att byta kläder mellan ridhuset och shoppingen mår väl väl ingen dåligt av. Att öppna en dörr för en synskadad eller rullstolsburen måste väl vara den naturligaste sak i världen - eller???

 

Vi måste nog ha mer hjärta bland våra medmänniskor, eller vad tror ni?

 

 

Ordförande räddar livet på ordförande

Så var man på konferens då rå... dagen har faktiskt varit helt ok. Vi hade en suverän föreläsare under dagen som gav oss tips på hur vi ska värva fler medlemmar och göra vår verksamhet tydligare mm. Jättebra!

 

Vi slutade 17.30 och hade då fram till 19.00 på oss att ta det lugnt och byta om. Jag passade på att ta ett bad och prata med Vännen. Allt var hur bra som helst hemma, förståss. Ingen saknade mej... jo, Vännen sa att han gjorde det - men det måste han väl säga? Eller hur???

 

Middagen var helt ok, inte jättebra - men ok. Efter maten blev det dans och jag hittade den ende mannen det går att bugga med. Vi tog i ordentligt och hade skitroligt. Med en puls på 723 ungefär steg vi av dansgolvet och tackade varandra. Sen började jag hosta...

 

Ska man få ett astmaanfall så ska man få det här! Här har jag 120 likasinnade, ordföranden och tjänstemän - alla utan jag med medicin på fickan. Vår förbundsordförande Inga-Lill Bjöörn hörde hur jag lät och gav mej av sin medicin. Jag slutade inte hista direkt, men blev iaf bättre.... sen skojade vi om hur en ordförande räddar en annan  ;-)

 

Så det blev inte mer dans av där, utan vi kollade på hockeyn istället. Inte alls lika kul skulle det visa sej... men det kunde man väl nästan räkna ut?

 

Ultimata pappa-testet?

Idag ska jag iväg på konferens och blir borta till imorrn eftermiddag. Vännen ska vara ensam med killarna och Baileys. Jag tror att både han och killarna ser fram emot det faktiskt. Vännen har planerat maten under helgen med tanka på vad alla tycker om och kan hjälpa till med.

 

Idag ska de iväg och spela innebandy, Junior stannar nog hemma med Baileys för han mådde illa och hade ont i magen igår. Så när de spelar bandy gör jag mej iordning för middag med uppklädda gäster och uppträdanden.  

 

Jag ska iväg med astma- och allergiförbundet, det är alla ordföranden som ska träffas och diskutera året. Det brukar vara kul, men den här gången har jag ingen lust alls att åka. Det kan väl aldrig bero på mitt nya liv...?

 

Jaja, det är ju faktiskt bara EN natt, imorrn är jag hemma igen.

 

Träffat mina gamla lärare

Så fick jag då äntligen träffa min gamla fysiklärare. Det tog sin lilla tid och jag fick åka lite fram och tillbaka, men så stod han iaf där. Han kom sakta rullande på sin stora mc, iklädd skinnställ och stor svart hjälm med visir. Han var sej inte alls lik!

 

Jag stod tillsammans med min SO-lärare och väntade och hade precis träffat min gamla klassföreståndare. Eftersom vi var en ganska speciell klass var det många som kände igen mej och jag var inte helt bekväm i den rollen.

 

Men så kom fysikläraren och jag fick en stor kram. Vi pratade en stund och uppdaterade varandra om åren som gått, det är ju faktiskt 23 stycken nu... Det var jättekul att träffa honom!

 

Nuvarande rektorn tyckte att jag skulle vara med hela kvällen, men av någon anledning så ville jag inte vara där. Jag ville bara därifrån och kände mej obekväm på platsen. Jag gillade ju igentligen inte högstadiet något vidare och har inte så många bra minnen därifrån. Jag ville träffa två av sveriges bästa lärare och det fick jag göra.

 

Mission completed och nu ska jag äta middag som mina fyra karlar har lagat åt mej - jaaa, Baileys hjälpte också till  ;-)

 

 

Strul med Kungsgatan igen!

Så var det dax igen, det ska bli skönt när vi får slippa Kungsgatan för gott nångång i höst...

 

Igår fick vi veta att vi tydligen ska börja göra klassrapporterna elektroniskt, via dator alltså. Jag som inte ens sett hela klassrapporten, än mindre fyllt i en. Men vi förväntas både ta hand om de som inte klarade av det igår och dessutom göra vår egen... hmmm, vad säger man om det?

 

Det blir alltså ytterligare en skitdag på jobbet   :-(

 

 

Jag är så stolt!

Senior ska till Berwaldhallen och ta emot ett stipendium! Han har blivit tilldelad ett stipendium mellan 4000-13000 kr. Han får inte veta hur stort det är förrän vid utdelningen. Så ända till den 10/6 får vänta innan vi vet - sååå spännande!

 

När han insåg att det var en lite större händelse sa han: Då måste jag gå upp på scen väl och hämta diplomet? Ja, svarade jag... så är det nog, så Du måste ha snygga kläder. Efter någon sekund säger han - Mamma! Tänk om jag måste hålla tal!!! Jag kunde lugna honom genom att säga att jag inte tror att risken till det är så stor  ;-)

 

Men det ska bli så kul! Det blir tydligen uppträdanden och tal av landshövdingen mm. Nu ska vi bjuda med oss matteläraren som skrev rekommendationen. Det är hon värd och jag tror hon skulle vilja följa med faktiskt. Ska bli kul att se hennes reaktion när jag berättar ikväll.

 

Jag är så stolt!!!

 

 

Min högstadieskola fyller 50 år

Ikväll ska jag tillbaka till min gamla skolbänk. Falkbergsskolan i Tullinge fyller 50 år och gamla elever är ditbjudna ikväll. Jag var väl inget direkt "fan" av den skolan, var inte där så myckt under 7:an och 8:an...

 

Men där fanns iaf några av mina favoritlärare som jag fortfarande minns med varmt hjärta. En av dem, SO-läraren Camilla, har jag fortfarande kontakt med faktiskt. Hon är säkert där ikväll, men jag hoppas mest på att min gamla fysiklärare ska vara där. Hasse, med det största hjärtat på jorden! Han fyllde 60 förra året och jag fick tag på hans mobilnummer genom Camilla. Jag skickade ett sms, men fick inget svar. Skulle vara kul att träffa honom ikväll - hoppas!

 

Det finns många minnen från de åren, mest tråkiga. Jag tyckte inte om skolan, bara musiken var kul. Jag hängde mest i musiksalen och i aulan vid pianot. Jag uppträdde på varenda avslutning, sjöng i luciatåget osv. Det andra kommer ihåg av skolan är tydligen att jag sjöng jämt...

 

Min klass var ganska speciell. Nu i efterhand kan man konstatera att jag gått i samma klass som en blivande mördare... jo, så är det tråkigt nog. Han sitter på Hall numera, efter att ha spenderat några år på Kumla. Vete sjutton när han kommer ut igen. En och annan narkoman fanns där oxå. Jag har bara kontakt med en från gamla klassen, det räcker så. Men skulle vara kul att träffa nån igen, de kanske har förändrats till det bättre- vad vet jag?

 

Nåja. Först ska jag jobba och ikväll är det föräldramöte en kortis - sen ska jag till Falkbergsskolan och bli nostalgisk.

 

Så var det med det!

Min dator kraschade ju förra veckan... som tur är så är Vännen så pass duktig med datorer (och tycker dessutom att det är roligt) så han kunde rädda allt som fanns på hårddisken. Allt finna alltså kvar, men numera i min bärbara dator.

 

Genast började jag kalkylera... fanns det pengar till en ny dator? Vad kostar en sån? Vilken prestanda osv behöver jag? Jag kom fram till att jag kan få en hyfsad för runt 5000 kr. Jag behöver ju bara nåt att skriva på...

 

När jag säger detta till Vännen tittar han bara på mej och suckar. Sen vill han veta varför jag ska köpa en ny dator? För att jag behöver en förståss!!! Så dum trodde jag inte att han var... då tittar han bara på mej igen och suckar ännu högre. DÅ fattar jag! Han har ju en dator som han vill flytta hit och som har hur stor plats som helst även för mina små databehov. Det var alltså inte han som var dum, utan jag...

 

Så i måndags flyttade hans dator in här, med andra ord BOR Vännen alltså här nu. Han har nämligen sagt att där datorn är, där bor han. HJÄLP!!! Det är ju det här jag tyckt varit så läskigt ju! Men men... Nu bor Vännen och hans dator här, inte på pappret - men fysiskt. Det är bara att gilla läget... och det gör jag ju  ;-)

 

Tänk att jag fick en ny dator helt gratis!!! Och en karl på köpet!!! Inte illa pinkat alls...

 

 

 

Vilken natt!

Jag har slagits med Vännen inatt. Han har snarkat, mycket! Å när han snarkar slåss jag. Först lägger jag en hand på honom, det brukar räcka för att han ska vända på sej och sluta snarkandet. Men inte inatt! Inatt krävdes det en rejäl "klapp" och dessutom en order för att det skulle hända något.

 

Han har testat sån där näsklämma, men den plockar han ur under natten helt omedvetet. Baileys har tuggat sönder en, så han gillade den tydligen. Näsklämman funkar så länge sen sitter på plats, men vad gör man när han tar ut den???

 

Nu ska vi åka till Haninge och jobba. Sen blir det en tupplur!

 

Könsfråga...

Sterilisering har tydligen blivit en jämställdhetsfråga... könsfråga kanske man skulle kunna säga... haha!!!

 

Det är nämligen så att 80% av steriliseringarna i Sverige utförs på kvinnor. Detta trots att riskerna är mycket större, att kvinnor måste sövas och vara sjukskrivna (för män tar det 20 minuter sen kan de gå till jobbet) och komplikationerna är mycket värre.

 

Varför är det så?

 

Läkarna rasar nu över detta och vill ha upp ämnet till debatt. En kvinnlig sterilisering kostar ca 20 000 kr, en manlig ca 7000 kr - också något att fundera över. I vissa landsting gör man inte ens ingreppet på män, utan hänvisar till andra alternativ.

 

Det är ju sjukt!!! Är män så rädda för att någon ska skära i deras heligaste leksak? Eller är de helt enkelt rädda för sjukvården? Varför lägger sej fler kvinnor på operationsbordet än män, när männens ingrepp är mycket enklare? Är det så enkelt som att svenska män är egoister???

 

 

Håll i hatten - det blåååååser!!!

Här blåser det så fönstren skallrar och flaggorna står rakt ut från flaggstängerna. Jag håller mej nog inne mest idag...

 

Vännen ska åka hem till sitt idag och koppla ur sin dator. Den ska få flytta hit och ersätta min gamla burk som dog i förra veckan. Skönt med en riktigt dator och slippa den här lilla fjösiga som knappt går att skriva på. Jag tycker det är jättebra att laptop finns, men tangentborden är bara så värdelösa!

 

Jag själv ska bra ta det lugnt medan jag är ensam. Ett varmt bad blir bra, kanske med en hårfärgning... vi får se. Sen en promenad med Baileys, han måste få upp aptiten. Han har inte ätit nåt på flera dygn och i morse spydde han galla. Han brukar göra det när han har svultit sej. Så det får bli motion och sen kokt ris. Då brukar han äta lite iaf. Jag har en anorexihund...

 

Sen är det jobb i eftermiddag, bara en måndag till... sen jobbar Vännen och jag tillsammans även måndagar! Då är vi tillsammans ännu mera  ;-)

 

Ha en bra vecka allihopa!

 

 

Det är så skönt!!!

Vi har varit ute precis hela dagen. Vi började med frukost ute, tom barnen satt där med oss. De som annars brukar sitta framför tv´n och äta.

 

Vännen och jag gick och handlade, vi skulle ha sill och potatis till lunch och var tvugna att komplettera med sill. Under tiden var Senior ute och gick med Baileys.

 

När vi kom hem lyckades jag få av Junior hans svarta långbyxor och långärmade tröja. Svart var han ändå, men nu hade han faktiskt långa shorts och var utan tröja. Han skulle nämligen hjälpa Vännen med staketet, då passar det inte ha tjocka byxor och tröja på sej.

 

Medan de fixade staketet, fixade jag lunch och passade på att läsa lite i solen också. Senior höll på med engelska. det var en mycket mysko känsla att jag kunde sitta i solstolen och läsa, medan någon gjorde nytta i min trädgård. Denna Någon brukar ju vara jag!!! GÖTT!!!

 

Sen blev det sill och potatis, som förståss åts ute men i skuggan. När vi var färdiga med trädgårdsarbetet kunde vi ala lägga oss och småslöa i solen. Vi har det så jäkla bra!!!

 

 

Bara 9 och så varmt!

När jag vaknade var sängen brevid mej tom, vännen hade redan gått upp. Inte undra på... så vacker morgon som det är!

 

Idag har vi bra utomhusprojekt. Ett högre staket ska upp, så att Baileys håller sej på tomten i fortsättningen. Han vet mycket väl att han inte får hoppa över det staket som finns där nu, men kommer det en fågel liiiite för nära som är liiiite för intresssant så är det väldigt svårt att komma ihåg vad matte har bestämt.

 

Så det är väl bra att sätta på bikinin fylla vattenglasen och sätta igång. Ha nu en riktigt bra dag allihopa!

 

 

Men vem stajlar Gry???

Jodå... Team Cans vann, precis som de borde och jag trodde. Sen undrar ag bara en liiiiten sak.... VEM HAR STAJLAT GRY??? Stackars, söta, snygga och alltid glada Gry har ju haft så otroligt mysko kläder. Hoppas hon får en ny stajlist till nästa programserie hon ska leda.

 

Nu ska jag gå och lägga mej efter en otroligt bra dag!

 

 

Uppgjort körslag?

Jag tror att körslaget är uppgjort - vad tror ni???

Jag tror dessutom att Team Cans kommer att vinna och att det redan innan varit bestämt.

 

Jag grundar mitt påstående pga följande iakttagelser:

1. Från början har Joakim Cans varit längst fram på reklamaffischen.

2. Man får aldrig veta röstresultatet i siffror

3. Team Cans har väl aldrig blivit uppräknade bland de sista?

 

Så jag är helt säker på att man redan från början utsett Team Cans till vinnare och att de andra deltagarna kanske inte alls varit medvetna om detta från börja. Då kan man ju inte upmana folk att rösta... 

 

Så hur vore det om tv4 redovisade siffrorna av omröstningen? Då kanske det skulle bli lite mer trovärdigt? Team Cans vinner ikväll - så är det bara!

 

 

Jag älskar sol och värme!

Just nu är det 19 grader i skuggan och 33 i solen. Jag älskar när det är varmt och solen skiner från en klarblå himmel. Jag är som en duracellkanin när solen börjar skina, då orkar jag hur mycket som helst. Jag kanske har en inbyggd solpanel nånstans?

 

Jag kan ligga i solen och må gott hur länge som helst, inte så mycket för att bli brun utan för att det är så jäkla skönt. Visst är det snyggt med en jämns solbränna, men mest för att det ser friskt och hälsosamt ut. Dessutom svettas jag nästan aldrig, så jag har inget behov av bad eller så.

 

Idag blir det en dag i solen, på olika sätt. Först ska vi åka på skyttetävling med Senior. Idag skjuter han ute på 50-meter, så vi kan sitta i solen medan han skjuter och ändå vara närvarande. Sen ska vi ha pick-nick med vännens föräldrar. Då ska vi gå till Hågelbyparken och grilla där. Vi har gjort grillspett och potatissallad, hans föräldrar har gjort efterrätt. Så eftermiddagen och kvällen blir på en filt i parken, med god mat och trevligt sällskap.

 

Det blir nog en väldigt bra dag, trots förkylningen!

 

 

Fy för Kungsgatan!

Det blev precis en sån dag som vi inte ville ha...  :-(

 

När vi kom fram till jobbet har nån snott skylten med de olika lektionstiderna för hela veckan. Så vi får börja med att handskriva en sån för att slippa svara på en miljon frågor om samma sak. Sen kommer en stackars datakille som ska installera en dator bakom ryggen på mej hela förmiddagen. Han fick höra massor med svordommar under dagen...

 

Förra veckan var de hela 20 personer på första klassen, idag 54!!! en viss skillnad om man säger så. Dessutom kom de sista 3, ungefär 25 minuter för sent. Då tar de för givet att de ska få komma in och väga sej, trots att dörren är stängd och jag sitter och räknar pengar. Behöver jag säga att kassan inte stämde efter det?

 

Nästa klass ökade från 20 till 30, det är helt ok att ta hand om. Nu var det bara ett par stycken som inte höll tiden, utan kom ca 15 minuter efter att vägningen var slut. Ungefär samtidigt kommer regionchefen och utbildningsansvarig dit också. De skulle ha nåt möte av nåt slag. Så när jag ska göra det sista har jag en snacksalig vägare, chefen plus en till som står och babblar så att inte den här kassarapporten går ihop heller.

 

Där sitter jag med ont i halsen och en stor brist i kassan och ger bra upp! Jag slänger allt åt sidan och säger till Vännen att jag tänker fan inte jobba som kassör nåt mer. Sen går jag på toa och efter det fixar jag med annat. Stackars Vännen får lösa strulet och hittar förståss alla fel ganska snabbt. Det var en kombination av två olika sätt att skriva in och utgående lager som gjorde att det blev fel. Vi två jobbar på olika sätt helt enkelt.

 

När vi kom hem hoppades vi att Baileys skulle kunna vara kvar en liten stund hos mormor. Att vi kunde hämta honom när vi ändå kulle köra Junior till träningen. Men se, det gick inte! Han skulle hämtas snarast. Så det är väl bara att göra det då.

 

Lagat mat ikväll? Aldrig i livet! Ikväll blir det hämtmat!

 

Nu är vi sjuka på riktigt...

Vännen och jag är förkylda och inte alls på något humör att gå iväg till jobbet. Vi har bägge rejält ont i halsen och hostan är på väg...

 

Jag var supertrött igår och såg fram emot att få sova. Men nattvilan blev väl inte riktigt vad jag är van vid... Vännen snarkar nämligen. Han snarkar när han väger 105 kg också, där går det nån slags gräns. Jag var så tacksam över att snarmkningarna var borta... men så kom förkylningen och snarkandet med den. Hade jag varit smart hade jag lagt mej på soffan, men det orkade jag inte ens tänka ut inatt. Nångång på morgonkvisten kom jag på att man kunde lägga en kudde över varje öra och på så sätt stänga ute en del av ljudet.

 

Det är ju inte hans fel! Jag har bankat på honom halva natten och nu har han så dåligt samvete. Stackarn. Får vara extra snäll mot honom idag, alla vet ju hur synd det är om en man som är sjuk  - eller hur?

 

Jaja, nu ska vi iaf iväg och jobba. SEN ÄR DET HELG!!!

 

Lämnar den goa solen

Så var det bara att kliva ur solstolen igen för att åka till jobbet. Vännen åkte för nån timme sen, så jag och Baileys har varit på en promenad och sen slappat i solen. Så skönt!

 

Jag passade på att besikta gräsfröerna som vi satte förra onsdagen. De som vi täckt med plast har iaf börjat gro. När jag ändå var ute passde jag dessutom på att vattna lite också. Strax hade jag och Baileys vattenkrig, jag sprutade och han sprang  ;-)

 

Så nu kan han nog sova en stund när han är ensam.

 

Jag + teknik = illa!

Jag HATAR datorer. Jag tycker väldigt illa om all slags teknik faktiskt. För även om man använder tekniska prylar behöver man väl inte gilla dem? I princip alla tekniska prylar jag har går sönder och ofta beror det inte ens på mej.

 

Just nu har jag alltså en kraschad dator, en elpanna som går på halvfart, en bil med trasigt avgassystem, en video som jag inte kan programera mm mm. Jag har därför inte direkt hoppat upp och ner av förtjusning när Vännen tagit hit sina tekniska grejer. Jag vill helst slippa vra utan dem.

 

Men visst är det himla praktiskt att ha en dator, värme i huset, en bil att åka till olika ställen med osv? Så vad gör man? Jo, man våndas, betalar reparationer och lir irriterad när de går sönder igen och igen.

 

Nu ska Vännen ta hit sin dator och då blir det ju faktiskt inte en grej till - den gamla byts ju lixom bara ut. Och nu behöver jag ju inte pilla med de här grejerna själv, det får han göra! Män behöver känna sej duktiga och behövda ibland... eller hur???

 

 

Kraschad dator :-(

Min stationära dator här hemma har kraschat, jäkla skit! I morse innan jobbet satte jag inte igång den och tur var väl det, då hade jag varit på dåligt humör från första början.

 

Hur som helst så åkte vi till jobbet tidigt, redan vid 7.15. Tycker fortfarande inte om att gå upp så tidigt... På jobbet var det lugnt, första klassen bara 26 pers och på den andra 16. Så blir det inte bättre nästa vecka kommer jag att vara ledig på onsdagarna. Både på gott och ont...

 

Vi åkte förbi mormor för att hämta Baileys och fick då veta att avgassystemet på min bil delvis är trasigt och måste bytas, en liten nätt kostnad på mellan 800 och 4000. Surt! Jag som precis kunnat börja spara lite pengar igen.

 

När vi kommer hem sätter jag igång datorn, tror jag... men den vill inte alls göra som den brukar. Vännen konstaterar att hårddisken är på väg att krascha och börjar direkt föra över innehållet till en extern hårddisk. Jag har ont i halsen och är dödstrött, vännen har hållit mej vaken med sina snarkningar under natten. Så jag är inte riktigt förhandlingsbar när det gäller en trasig dator som jag inte fattar ett jota av. Jag kollapsar i sängen, medan Vännen gör det han är bra på; datorer. Tack å lov att man inte behöver ringa kompisens make längre. Vill inte ligga andra till last ju...

 

Junior har med sej en kompis hem, men trots allt detta lyckas jag alltså sova en liten stund. Baileys och jag slumrar sida vi sida i åtminstone 20 minuter. När jag vaknar mår jag faktiskt mycket bättre.

 

Nu ska jag laga mat, pasta carbonara med mycket vitlök, och sen är det föräldramöte för Senior. Vi ska få veta allt om vad som krävs för de olika betygen. Ska bli lite spännande faktiskt. Vännen får hålla ställningarna här hemma. Nu: mat!

Vilken plåga

Vi låg i solen idag och insåg med tungt hjärta att tiden var inne för att åka och jobba. Det var så otroligt skönt där på gräsmattan, vi ville definitivt inte gå in.

 

Men det var ju inte mycket att välja på. Så efter ett klädbyte drog vi iväg till jobbet. På vägen stannade vi vid fästingbussen och tog varsin spruta. Nästa ska tas om en månad. Vi var tidigt på jobbet och kunde ta hand om allt strul som den förra konsulenten lämnat efter sej. Det var en hel del att reda ut, om man säger så.

 

Första klassen hade vi 49 personer och den andra bara 24. Konstigt hur det är med fördelningen. På den tiden när jag gick som medlem var sena klassen mest välbesökt, numera är det den tidiga. Hur som helst så hade vi besök på den sena, Vännen skulle granskas i sömmar. Man får ett sånt besök nån gång om året, bla för att se om man håller måttet, men även för att få tips på hur man håller en ännu bättre lektion. Vännen var mer än godkänd, han fick faktiskt veta att han håller den bästa kostgenomgången i Sverige!

 

Väl hemma igen har vi bägge ont i halsen. Ikväll är det en balja te som gäller och imorrn en vitlöksstinkande carbonara. Nu måste vi göra allt för att hålla oss friska.

 

 

Strul på bloggen

Är det nåt fel med expressens bloggsida tro? Det har varit väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att komma in här på morgonen. Jaja, nu funkar det iaf.

 

En ledig förmiddag och Baileys är hemma! Självklart blir det en längre promenad, så skönt att vara ute igen. Alfa Laval har släppt ut sina kossor, så dem ska vi hälsa på. Baileys gillar att "prata" med kossorna. De står på varsinn sida om stängslet och glor på varandra  ;-)

 

Efter en god lunch vid 12, ska vi lasta bilen med de sista grejerna som ska till Läkarmissionen. När vi lastat av där, passar vi på att göra ett besök hos fästingbussen som är i Tumba idag. Killarna är redan vaccinerade, men Vännen och jag ska ta våra första sprutor. Det ska bli ett rikt fästingår i år, så det är väl lika bra att skydda sej bäst man kan.

 

Sen är det jobb för hela slanten resten av eftermiddagen och kvällen.

 

60 kg på 53 veckor

Jag skulle ju berätta om Vännens viktresa. Självklart är han med på att jag berättar om det, det är ju en av orsakerna till att vi träffats  ;-)

 

Vännen drog över hundrastrecket redan som 12-åring. Han har alltid varit lång (nu 194.5 cm) och stor. När han mönstrade vi 21-årsålder vägde han 166 kg!!! Han tror själv att han varit tyngre än så, kanske runt 170 kg. När han fyllde 26 fick han nog av alla dieter och kurer och dagen efter sin födelsedag vägde han in sej på Viktväktarna. Han trodde då att det var ett ställe där man lärde sej laga mat, typ en matlagningskurs.

 

När han kom in i Folkets Hus i Södertälje var det inte alls som han tänkt sej. Det fanns ingen spis, utan bara en våg och en tjej som skulle väga honom. Han vägde in sej på 153,4 kg och var väl inte alltför munter när han satte sej för att lyssna på konsulenten. Hans familj visste ingenting... Det här var hans eget beslut, han hade fått nog.

 

Första veckan var en stor framgång. Han var helt övertygad om att han gått upp i vikt men han hade gått ner 4,2 kg! Efter det gick det som en dans. Han började sin viktresa i början av januari 1999 och innan jul samma år, bestämde han att han skulle gå i mål på sin födelsedag. Men han blev sjuk! Så 53 veckor efter att han skrev in sej gick han i mål 60,4 kg lättare!

 

Han tycker själv inte att själva viktnedgången var så svår, det är svårare att hålla vikten. Han började som vägare efter en tid och sen som kassör och konsulent. Han vill hjälpa andra till ett lättare, sundare och mer hälsosamt liv. Han har ju egna erfarenheter att ta av om man säger så... Vissa kan tycka att det inte är något jobb för en "karl", men han trivs och är en uppskattad konsulent. Jag vet ingen annan konsulent som får sina medlammar att skratta som han kan.

 

Just nu väger han några kilo över sin målvikt, men går ner igen sakta men säkert. Han är ju så lång att hans kilon inte syns så mycket, men han själv känner av dem. Och så är det ju... man känner ju bäst själv vad man ska väga - det ska ingen annan tala om för en. Jag är väldigt glad att han jobbar där han gör - annars hade vi ju inte träffats. Jag hade nog inte lagt märke till honom annars, han gör inte mycket väsen av sej direkt.

 

Så vi har Viktväktarna att tacka för mycket! Vännens hälsa i första hand och hans numera hälsosamma liv. Man vet ju faktiskt inte hur hans liv hade sett ut idag med så stor övervikt, i värsta fall hade han kanske inte ens levt... Dessutom kan vi tacka dem för att vi träffades och det är jag väldigt glad för! Nu peppar vi varandra till bra mat, långa promenader och muntrar upp varandra när det känns tungt. Vi tänker minsann inte bli tjocka igen - så är det bara!

 

 

Var e solen?

Vi jobbade undan så mycket vi nånsin kunde igår för att kunna sitta i solen och bara mysa idag. Det skulle ju bli 18-19 grader och sol...

 

När vi vaknade imorse var det strålande sol och shortsen åkte på direkt. När vi kom ner till frukost vid 8 hade solen redan ersatts av moln  :-( 

 

Vår lediga solförmiddag gick i stöpet och dessutom kom det hem en hostig unge. Skiiit! Vi som skulle ha det så gött!

 

Jaja, man får väl hitta på något annat "skoj", som att dammsuga och våttorka sovrummet... jättekul...

 

 

Baileys kommer hem idag!

Baileys har varit på semester på Öland sedan i tisdags förra veckan. Han har det bra han!

 

Det har varit tomt utan honom, men vi har utnyttjat tiden på bästa sätt. Vi har försökt umgås med barnen så mycket det gått, nu när vi inte behövt passa tiden, kisspromenader osv. Vi åkte till Åland och var på bio. Det har inte blivit en enda promenad, utan vi har fixat hemma varenda minut. Med andra ord har vi gått upp i vikt... men det löser sej väl nu när han kommer hem.

 

Vi jobbar när han kommer ikväll, så barnen får träffa honom först. Sen blir han nog lite galen när vi kommer hem, vi får nog hälsa på honom ute annars blir det kissdroppar på golvet  ;-) Imorrn är allt som vanligt igen, men morgonpromenad och mysig vovve i sängen. Skönt!

 

 

3 månader idag

I morse när jag vaknade, böjde sej vännen över mej och såg mej i ögonen. Han såg ut som ett lyckligt barn på julafton och sa "Jag har det så jäkla bra!" Sen fick jag en morgonpuss och sen drällde det in barn i sovrummet  ;-)

 

Idag är det tre månader sedan vårt gemensamma ävertyr började. Det har gått fort, väldigt fort. Sakta men säkert håller jag på att vänja mej vid tvåsamheten som faktiskt innebär att jag får en hel del hjälp både med barn och hem. Har man klarat sej på egen hand i nästan 10 år, är det inte lätt med den omställningen. Jag räknar fortfarande inte med att hjälpen finns, utan gnetar på så gott jag kan. Rätt vad det är räcker Vännen mej en hjälpande hand och jag blir lika förvånad varje gång.

 

Nu på förmiddagen har jag klippt gräs, hängt tvätt, dammsugit och torkat golv och lite annat. Vännen har hjälpt Senior med veckouppgiften om solenergi. Bara en sån sak... jag kan göra en massa annat medan barnen får hjälp av någon annan än mej... yes! När Senior var färdig med sitt, gick han och Vännen till centrum. När de kom hem hade de med sej blommor och present. Genast tog mitt dåliga samvete fart. Jag hade ju inte köpt något  :-(

 

Vännen köper ofta små presenter eller blommor till mej och jag göra det aldrig och får dåligt samvete. Han säger att det inte gör något, att han fått det finaste av allt; nämligen mej och barnen. Men det är väl klart det gör något??? Alla vill väl ha presenter??? Eller??? Får väl skärpa mej på den punkten, men jag hinner ju aldrig och handlar aldrig ensam - så när skulle jag lyckas med det?

 

Nu ska vi grilla. Killarna är ute och spelar fotboll medan Vännen gör mat. Jag har duschat och är numera väldoftande som en nyponros. Det behövdes efter gräsklippningen... Lite mat i magen och sen en lugn fika ute i trädgården - det blir väl en bra 3-månadersdag?

 

 

30,5 grader i solen!

Idag ska jag försöka hålla mej ute så mycket jag kan. Gärna i en baden-baden med nåt att läsa... men det hinner jag väl inte...?

 

Först blir det en snabb frukost, sen en dusch och sen tar alla "måsten" vid. Seniors veckouppdrag står överst på "att-göra-listan". Sen ska jag hinna städa av här hemma innan Baileys kommer hem igen imorrn. Dessutom ska jag fortsätta röjningen i förrådet också. Så hur mycket sol på näsan det blir vet jag inte... men frukosten blir iaf ute. Sen får vi se.

 

Hoppas ni alla får en bra dag!

 

 

Spiderwick och lite annat

Vill ni se en småputtrig familjefilm - ja, då ska ni gå och se filmen Spiderwick. En ok story och mysiga karaktärer.

 

Senior ville egentligen se "21", men den kände vi andra inte alls för idag. Så han var lite sur när vi åkte iväg, men efteråt sa han att den var ok som tidsfördriv... eftersom det är en snart 15-årig kille som säger detta får man väl ta det som godkänt?

 

21 får han se en annan gång tillsammans med Vännen. Jag vill inte se den och tycker det är onödigt att lägga pengar på något som jag inte alls är road av. Det får bli deras "killgrej".

 

Nu är grabbarna ute och latjar med en fotboll, medan Vännen har kökskomendering. Det ska bli taco ikväll och Vännen har redan tagit plats bland grönsakerna. Jag ska nog hjälpa honom lite... vi är ju just nu ensamma hemma... så frågan är väl hur mycket som faktiskt blir gjort  ;-)

 

Killarna kommenterar ofta att vi lixom inte får saker gjorda direkt "Ni bara pussas hela tiden" säger de och vi ser sådär oförstående ut... Men de säger det med ett snett flin så de tycker nog att det är ganska mysigt egentligen. Att se morsan glad och dessutom förälskad har de ju aldrig varit med om och måste kännas ganska skönt för dem. Att dessutom ha en karl i huset som även bryr sej om dem är de inte heller bortskämda med och jag ser verkligen hur de trivs. Ofta slänger de sej i vår stora säng och lägger sina huvuden på Vännens mage. Där ligger de och pratar och tittar på tv tillsammans med oss.

 

Så jag tror att de accepterar detta arrangemang helt och hållet. Vi mår väldigt bra alla fyra med varandra och hur många gånger jag än frågar dem om allt är ok så får jag alltid svaret att allt är heeeelt ok och att Vännen ska stanna hos oss. Jag får inte sparka ut honom på några vilkor  ;-)

 

Så han får väl stanna ett tag till, men kommer det in flera dataprylar får jag nog ta en extra funderare....

 

 

Solen är tillbaka!

Idag blir det frukost ute på trappen igen. Det var några dagar sen nu.

 

Vännen ska åka hem till sitt en stund på förmiddagen. När han kommer tillbaka ska vi nog grilla. Senior är rejält förkyld, snorig och härlig. Är han ok så blir det bio i eftermiddag, annars får det bli en eftermiddag hemma med plugg istället.

 

Killarna har en del skolarbete att göra, det ska vi fixa. Jag har massor att göra ute i trädgården och även inne. Tvätt, städ, torka av på toaletterna, klippa gräset osv. Vi får se hur mycket jag hinner... just det ja... VI hinner är det ju numera  ;-)

 

Hur som helst så gör vi det vi kan, utan stress. Mycket utevistelse ska det iaf bli om jag får välja. Ikväll blir det taco framför hockey-vm!

 

 

Senior ska med och jobba :-)

Då var det fredag igen och medan ni andra har ledig klämdag så jobbar jag precis som vanligt. Fast helt som vanligt blir det inte, idag ska nämligen Senior följa med oss.

 

Killarna är lediga från skolan idag, men Senior hade ingen lust att vara hemma. Så istället för att sova länge och glo på tv hela dagen så följer han med oss till stan. Då får han å andra sidan äta hamburgare till lunch och gå på stan en sväng med oss.

 

I kväll ska vi ta en shoppingtur till Kungens Kurva och köpa högre nät att inhägna trädgården med och agilityhinder till Baileys. Planen är att ha trädgården färdig när Baileys kommer hem så vi kan släppa ut honom utan lina. Det är helgens projekt.

 

Helgens projket är också att berätta om Vännen viktresa. Han har nämligen gått ner hela 60 kilo!!! Det är helt otroligt. Ni ska få höra det och lite annat.

 

 

Hoppas ni alla får en bra dag.

 

Demonstrera eller inte demonstrera?

Jag tycker första maj är en ganska onödig röd dag. Den VAR viktig, men nu för tiden fyller den väl egentligen ingen funktion mer än att man får vara ledig eller får ob-tillägg om jag jobbar?

 

Jag har aldrig gått i ett demonstartionståg på första maj i hela mitt liv. Jag har demonstrerat, men då har det varit av annan anledning på annan dag. OM jag hade valt en demonstration idag hade det varit den i Uppsala. Den där man mest värnar familjens betydelse, som Kristdemokraterna samlat ihop folk till. Det tåget var störst redan förra året, med över 1000 deltagare. I år var det runt 500-600 deltagare och större än vänsterblockets tåg.

 

Det jag är lite förundrad över är Vänsterns 1a majtalare i Skåne... där vårdförbundets ordförande var huvudtalare. Konstigt. Jag trodde att vårdförbundet var både politiskt och religiöst obundet...? Kan man då låta ordförande tala för ett parti? Jag tycker inte det. Men det gjorde tydligen hon. En tjej från vänstern som satt i publiken sa att de "hörde ihop" eller nåt sånt... Mysko att säga nåt sånt när man bestämt säger att man inte är knuten till någon annan organisation. Men men... det lär väl visa sej om det var fel beslut eller ej att ställa upp som talare.

 

Nä, jag hoppar nog första maj tågen. Jag har tillbringat tid med min älskade familj och haft en otroligt fin dag med dem istället.

 

 

 

 

Bilder från vår minisemester

 

Vi gick i Tony Irvings (Let´s Dance) dansskola. Här dansar han samba med Anna som är proffs.

 

 

Min galna killar! Den galnaste av dem alla är han med skägg  ;-)

 

 

Vännen och jag i solen på däck. Junior är fotograf.

 

 

Jag och mina "småttingar".

 

 

Och ja... alla har gett sitt godkännande för att jag ska använda bilderna  ;-)

 

 

Hemma från Åland

Vi har haft det så bra!

Jag kommer att lägga ut lite bilder, så fort vi tömt kameran. Under tiden kan jag berätta att vi har ätit gott, gått i dansskola hos Tony Irving och skrattat mycket. En klart lyckad minisemester alltså!

 

Tänk att jag fick ut Vännen på dansgolvet... för att lära sej dansa cha-cha! Det trodde jag aldrig  ;-)

 

Bilder kommer...