Här i Tumba regnar det, massor! Det känns nästan som ett vårregn.
Idag mår jag mycket bättre och att jobba var helt ok. När jag kom hem var jag jättetrött och la mej en stund för att sova. Men datorn var mer intressant just då, så tuppluren fick vänta.
Vännen är hemma hos sej, vi ses inte förrän imorrn igen. Det är så tyst och tomt utan honom. Tänk att man kan bli så beroende av en annan människa på så kort tid...
riktigt ordentligt med Vännen. men visst är det skönt att bli ompysslad litegrann, känna att någon bryr sig. Är man sjuk är det dubbelt så skönt. Kram!
SvaraRadera...så skulle jag gärna komma & fika - men det skulle ju ta hinkvis med timmar att åka fram & tillbaka till dig. Vi får träffas inne i sta'n nå'n dag istället! :)
SvaraRaderavänjer man sig vid blixtsnabbt! Det gjorde i alla fall jag när jag fick fatt i Han som senare blev Maken :-) Krya på dig!
SvaraRaderaJag är så otroligt glad att ni finns där ute allihopa och hjälper mej att "tänka"!
SvaraRadera