Jag har varit ensam i snart 10 år, hade iofs en särbo under några år - men han fick sparken för 3,5 år sen. Sen dess har jag alltså varit helt ensam och nästan givit upp tanken på att hitta någon som passar just mej.
När man levt så länge själv och klarat sej ganska bra, är det svårt att helt plötligt ens tänka sej in i en tvåsamhet. Hur sjutton gör man när man är två om allt?
Jag är ett kontrollfreak och just nu har jag ingen kontroll alls och mina två bästa kompisar har väldigt roligt åt mej. Allt har gått så fort och jag fattar ingenting, bara att jag mår väldigt bra. Problemet är ju bara att jag har svårt att acceptera att jag inte kan kontrollera just det här som händer nu... att man ibland bara får åka med och se vad som händer. Jag är inte van vid det, men antar att jag måste fixa det också?
Hjälp!!!
att du vaknade med ett leende på läpparna... säger bara go girl...
SvaraRaderahörs i kväll...
Det gör göttont i hela kroppen, man bara darrar, vill bara ses...jo, jag kände oxå kontrollbehovet. Det löste sig. ÄR det kärlek banne mig, då får du satsa helt! Heja på! Underbart, är ordet! Kram! Du får berätta hur ni träffades, när du känner för det!
SvaraRaderainte behöver du hjälp, det där fixar du. Nu är det så, att är det kärlek, så ordnar det sig på ett eller annat sätt, allt runt om, menar jag. Det är att ge och ta, som du vet. Jag tycker att det låter så roligt och du låter precis som om du har träffat någon som kommer att betyda en hel del för dig. Det är bara att gratulera och önska Lycka till. Kram till dig.
SvaraRaderaBerätta mer!!! Vem, hur, när...? Kram!!!Kram igen! Anette
SvaraRaderaJo, jag vaknade både utvilad och glad trots en sen kväll natten innan.
SvaraRaderaHar skrivit en ny blogg hur vi träffades, att det var på jobbet.
SvaraRaderaTack för lyckönskningen, håll nu tummarna för att han är mr Right!
SvaraRaderaKan du tänka dej va?! Det kanske finns nån till mej också... ska berätta allt... med tiden... ;-)
SvaraRadera