Tycker nog jag är ganska frisk nu...

Jag hostar nästan inget alls nu, förutom när jag är ute och försöker prata... så jag anser mej nog frisk nu, Vännen håller nog inte med mej...

 

På jobbet var det mesta som vanligt, förutom att en av "höjdarna" var på besök. Hon hade iaf vett att hälsa och presentera sej, representanten från Danmark blev sur när hon var tvungen att betala för godis som hon tog av mej... Den danska damen sa varken hej eller vem hon var... hmmmm, mej inte tycka om sånt....

 

På väg hem åt vi en taco-wrap - det är bara så gott! Sen hade jag gått och suktat på en glass med chockladsås från Mc Donalds hela dagen, så det köpte jag faktiskt en på väg till tåget. Min pappa hämtade mej och Vännen från tåget, så satt vi hemma hos mor och far en stund innan vi blev skjutsade hem. Senior har varit hos mormor och morfar ända sen i måndags, men nu följde han med hem.

 

Efter en sväng på Maxi och en simtur i badkaret, är det dax att slänga sej i tv-soffan och glo på Let´s Dance. Vem åker ut ikväll? Snälla - kan inte Mat-Tina åka nu???

 

 

Fortfarande sol...

Fredag och solen skiner även den här morgonen in genom mitt sovrumsfönster. Jag har sovit sååå gott! Om än för kort... Vännen och jag har väldigt svårt för att sluta prata på nätterna. Man kan tro att vi måste prata klart om alla ämnen på samma kväll... Vi som har hela livet på oss i bästa fall.

 

Sista dagen i arbetsveckan för oss, innebär att vi ska gå till tåget om ungefär en halvtimma. Innan dess ska vi ha i oss frukost och lite medicin, pollensäsongen har satt igång och vi behöver peta i oss lite medikamenter för att klara dagen.

 

Junior åker in till stan med kompisar senare idag. Så kanske vi åker hem tillsammans i eftermiddag, vi får väl se... Imorrn ska han till Eskilstuna över helgen på simtävlingar. Han har måååånga medaljchanser - spännande!

 

 

Följetången om mitt kök...

Jag blir snart galen! Det verkar gå troll i mitt kök!

 

I Januari hade vi översvämning i köket och för två veckor sedan blev jag av med avfuktaren och fläkten som torkat upp utrymmet.

 

Jag blev lovad att snickarna skulle komma och bygga upp köket igen snabbt och att allt skulle bli som vanligt igen. Inget har hänt! Jag har ringt Försäkringsbolaget flera gånger i veckan och de tjatar i sin tur på byggfirman. Idag ringde jag igen och det visar sej att just "min" snickargubbe är på sportlov. Jamen, va f-n!!! Skicka en annan då!!!

 

Nu ska de höra av sej till mej direkt på måndagmorgon och har jag inte hört något innan lunch  på måndag, så förklarar försäkringstanten krig mot byggfirman.

 

Jag blir snart galen av att inte ha ett fungerande kök. Visst, jag har ju en fungerande diskbänk och en spis - men ren betong på golvet och bara halva innerväggar... Det är skitigt av betongdammet och alla köksprylar står i flyttkartonger i vardagsrummet.

 

Kör de bara igång, så kommer det inte ta en vecka ens att återställa det. Jag vill ha tillbaka mitt kök NU!!!

 

 

SOL!

Vaknade av solen som sken in genom sovrumsfönstret. Allt känns så mycket lättare när solen skiner.

 

Jag har sovit så gott! Förkylningen är nästan borta; ingen huvudvärk, ingen snuva - bara ytterst lite hosta kvar. Så skönt!

 

Junior sover fortfarande, Senior är hos mormor den här natten också. Baileys går runt på nedervåningen och kollar läget. Jag ska lägga mej i badet och läsa. Har ett paket att hämta på posten idag, kanske nya kläder som passar mitt humör? Vet att det ska finnas en kjol där som jag skulle kunna ha idag...

 

Våren kräver nya kläder, eller hur???

 

 

Man blir lixom sårbar

Efter många, långa, ensamma år, har alltså Ensamma Mamman hittat en man. Och nä.... jag byter inte namn på bloggen än. Då kanske ni inte hittar mej!

 

Det här med att plötsligt vara två är inte helt lätt. Jag skulle aldrig ta en annan människa för given, inte ens om vi levt tillsammans i flera år tror jag. Det är för värdefullt att en annan människa vill ha MEJ vid sin sida, för att jag ska våga ta det för givet. Tyvärr kan den här inställningen leda till att jag kan kännas avståndstagande och lite kall. Att jag inte VILL släppa någon inpå mej. Inget kan vara mer fel!

 

Dessutom blir man mer sårbar när man till slut träffar någon som man vill ha nära sej. Just nu kan jag inte tänka mej en tillvaro utan Vännen, men vad är det som säger att det inte är nyhetens behag? Han har inte haft några längre, seriösa förhållanden. Vem säger att jag är den rätta? Eller att han vill kolla in utbudet ännu mer? Det är det ingen som kan svara på, bara tiden kan visa oss hur det blir.

 

Å hur skulle jag isf klara en brytning? Förmodligen bedrövligt... Jag klarar att vara ensam, det har jag gjort länge. Jag klarar att vara tillsammans med någon, har jag upptäckt... jag skulle klara ett uppbrott också - självklart! Men det skulle inte vara plättlätt... jag har ju dessutom barnen att tänka på. Killarna som tycker att Vännen borde flytta hit för gott och vara med oss jämt. Det handlar inte bara om mej och Vännen, det handlar om barnen och även våra föräldrar.

 

Vem har sagt att livet är enkelt? Inte jag...

 

 

Regnet öööööser ner!

Här i Tumba regnar det, massor! Det känns nästan som ett vårregn.

 

Idag mår jag mycket bättre och att jobba var helt ok. När jag kom hem var jag jättetrött och la mej en stund för att sova. Men datorn var mer intressant just då, så tuppluren fick vänta.

 

Vännen är hemma hos sej, vi ses inte förrän imorrn igen. Det är så tyst och tomt utan honom. Tänk att man kan bli så beroende av en annan människa på så kort tid...

 

 

Nu så!

Vaknade med huvudvärk vid 5-tiden, tog en tablett och somnade om. Nu när jag vaknade mådde jag ganska ok. Lite tråkigt att vakna ensam, men annars ok...

 

Är alltså inte frisk än, men klart på bättringsvägen. Vännen har verkligen varit ett stort stöd den senaste veckan. Det har faktiskt varit riktigt trevligt att vara sjuk. Jag har ju inte blivit ompysslad på det sättet på många år, så det var det nästa värt  ;-)

 

Skämt åsido, jag har varit riktigt dålig. Har nog inte varit så sjuk på kanske 6-7 år. Kanske för att jag helt enkelt inte haft tid eller tillåtit mej att säcka ihop så totalt? Vem vet? Kroppen är ju en ganska fiffig grej... Nu hade jag möjlighet och blev riktigt, riktigt dålig. Vännen har servat med te, kramar, hundpromenader och annat. Precis som en "partner in crime" ska. Sånt som jag inte är van vid... men villig att vänja mej vid.

 

Nu så är jag nästan frisk, bara en dag till eller två, så kan jag irra runt precis som vanligt igen. Hade Vännen fått som han velat, hade jag legat för ankar, sjukskriven en vecka nu - men jag är inte sån. Nu när jag väl har ett jobb vill jag ju tjäna pengarna! Jag har ju inte varit döende eller nåt!

 

 

Att lämna ut sin nyckel...

Vännen har blivit betrodd med min husnyckel. Det tog bara tre veckor, inte ens det... För mej är det ett STORT steg! Mitt hem är verkligen min borg. Efter skillsmässan för 10 år sedan har ingen annan än jag och mina barn haft tillgång till mitt hus, joooo - mina föräldrar också...

 

Men i lördags fick alltså Vännen sin egen nyckel hit och vet ni? Det känns inte det minsta konstigt, visst är DET konstigt?

 

Han underlättar mitt liv på väldigt många sätt, inte bara att han kan komma och släppa ut hunden när det behövs (det var därför han fick nyckeln i lördags).  Nu när jag varit sjuk har han skämt bort mej hur mycket som helst och jag är rädd för att om jag vänjer mej vid det, så kanske det försvinner... kan det vara så?

 

Han fixar med barnen och hunden, ser till att jag fått vila, diskar och lagar vår mat. Han pysslar om och bryr sej om oss allihop på bästa tänkbara sätt. Han är helt enkelt för bra för att vara sann!

 

När jag och Senior åker till Gamleby om ett par veckor kommer han att bo här med Junior. Junior har alltid varit hos mormor under våra Gamlebyveckor, men nu kan han alltså vara kvar hemma. Sen träffas vi på Öland och firar påsk tillsammans. Tryggt - men ovant...

 

Jag hoppas verkligen inte att jag drömmer - isf vill jag inte vakna!!!

 

Bokrean startar idag!

Jag älskar bokrean, men har i år lovat mej själv att det inte ska bli några böcker... möjligtvis en....

 

Jag har nämligen mängder med böcker liggandes, sedan flera år tillbaka som jag fortfarande inte läst. När jag läst ut dem DÅ får jag köpa nytt!

 

Tror ni att jag kan hålla det???

 

 

Regnig tisdag på sportlovet

Stackars ungar som har sportlov här i Stockholm. Ingen snö så långt ögat når... Men det är klart, det finns ju en massa annat att göra om man vill...

 

Senior är hos mormor och morfar och hjälper dem i trädgården. Han har fått gräva med grävmaskin och lyssnat på grannens otroligt ordrika förråd av svordomar. Senior gillar att använda kroppen och riktigt ta i och han gör det för kung och fosterland!

 

Junior har fortfarande lite förkylning kvar i kroppen, så han har mest tagit det lugnt här hemma. Kollat lite på tv och chattat med kompisar på msn. Nån dag ska han in till stan med kompisar.

 

Igår tog vännen med dem på bowling och lunch. Tydligen hade de en himla trevlig stund... alla överlevde iaf... När de kom hem stannade de bara någon timme, sen åkte de och bowlade en sväng med sin pappa oxå. Så de fick en heldag med bowling kan man väl säga.

 

Jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde på sportlovet, men jag har för mej att vi oftast var på Öland och där var det aldrig snö!

 

Fy så irriterande!

Det är så otroligt skönt ute, solen värmer och det är så fiiiint! Åsså orkar jag inte njuta av det!!!  :-(

 

Gick ner till centrum, det tar typ 5 minuter. Gjorde det jag skulle på apoteket (fick faktiskt med mej nåt hem idag - kors i taket!) och några andra småärenden. Träffade flera av Seniors lärare och passade på att prata med dem om allt strul. Kände under samtalet att jag började svettas, och jag svettas ALDRIG... på vägen hem trodde jag att jag skulle tuppa av. Det var låååångt att gå hem kan jag säga...

 

Väl hemma säckade jag ihop på sängen en stund, innan jag satte mej här. Det är så irriterande! Det är så fint ute och jag hade tänkt ta en lång promenad med Baileys, men det orkar jag alltså inte. Ska äta nu och vila lite, så får vi se sen hur det blir. En liten bit måste jag ju orka iaf, han måste ju få gå ut.

 

SUCK!

 

Vilken sol!!!

Jag vet att det inte ens är mars än, men nog sjutton är det väl vår ändå??? Solen som skiner idag värmer och är god mot min själ.

 

Igår städade vi i trädgården på framsidan. Idag ska jag ställa ut min stol i mitt hörn och ta en fika där i solen i lä. Så skönt! Då är det vår förstår ni!

 

Vännen ska ta med killarna på överraskning idag. De blir borta större delen av förmiddagen och över lunch så jag kan få lite tid för mej själv. Så det blir väl till att ta resten av apoteksärendet idag... det jag påbörjade förra veckan. Måste köpa mer alvedon också, passar jag mej inte nu så får jag nog bihåleinflammation.

 

Annars mår jag ganska ok. Hostan är nästan borta, snuvan sitter bara i halva huvet, febern är borta. Problemet är en underbar huvudvärk som jag vaknade med och ont i bröstet av allt hostande. Men med lite rinexin och alvedon ska det nog lösa sej.

 

Ha en fin vecka alla bloggers!

 

 

Så lyxigt!

Jag har lite svårt att ta till mej känslan av det jag lever i just nu. Det här med att jag inte är ensam längre och inte behöver klara allt själv. Det är knepigt, men känns så lyxigt!

 

Idag skulle jag ju fixa en massa och eftersom jag inte mår riktigt bra, så var jag väldigt på det klara med att jag nog inte skulle hinna allt och att det skulle ta längre tid med varje moment. Men jag har ju Vännen!

 

Jag röjde i trädgården och han plockade ner i säckar. Han såg till att Baileys fick vara med oss hela tiden och även Junior hjälpte oss en del. Jag tog ner ljusslingor och annan trasig belysning. Vännen bytte lampor där jag inte når och där det alltid tar tid innan det blir bytt i vanliga fall. Sen satt Junior och Vännen i köket och kollade vad det var för fel på trädgårdeblysningen medan jag lagade mat. Nu är killarna och handlar medan maten blir färdig.

 

Det känns väldigt bra att göra allt detta tillsammans, att städa i trädgården, att fixa inne, att handla - allt känns så naturligt. Och nu att sitta ensam hemma och veta att de är och handlar är en vardagslyx som jag definitivt kan vänja mej vid. Det blir lixom så mycket enklare när man är två... konstigt ändå... jag som inte ville släppa in någon...

 

Helt ledig söndag!

Nog är det väl för jäkligt? När man väl har en helt ledig dag, då är man sjuk! Shit!

 

Idag hade jag tänkt hinna med massor med grejer:

* städa bilen

* fixa i trädgården

* tvätta

* städa inne

* köra skräp

* gå en långpromenad

* röja på uteplatsen

* laga en god lunch

 

Men med en hosta som fortfarande river i halsen och huvudvärk blir det nog inte mycket av med mina planer. Jag börjar få en vältränad mage iaf, träningsvärken av allt hostade sitter gött där i mitten  ;-)

 

Men lite ska jag nog få gjort, även om det tar lite längre tid. Jag börjar med ett bad tror jag...

 

 

Dålig planering!

Man ska inte vara sjuk när man ska ha både loppis och dop på en och samma dag. Det är riktigt dålig planering...

 

När jag skulle möblera lokalen i förmiddags blev jag riktigt dålig. Med en puls på 120 la jag mej raklång uppe på ett bord och vilade medan vännen och Senior packade in mina grejer. När de andra säljarna kom var jag iaf så pass pigg att jag orkade stå upp. Jag som aldrig är sjuk...

 

Försäljningen gick väl sådär... det märktes iaf när vi packade ihop att det var betydligt färre grejer. Så var det bara att flyga vidare till syskonbarnets dop... lite mat och en fika senare tog vi vägen förbi mamma och pappa innan vi åkte hem till oss.

 

Vännen är hemma hos sej, men kommer hit senare. Senior blev kvar hos mormor och kommer hem imorrn. Nu ska jag gå ut med Baileys och sen ska jag nog ta en liten tupplur, mår inte riktigt toppen nu heller. Men mycket blir bättre av alvedon!

 

 

Loppisdax!

Idag är det dax för terminens loppmarknad. Jag och kompisen har som vanligt hyrt en skolmatsal och i vår tur hyrt ut bord. Klockan 10 kommer vaktmästaren och öppnar, då ska jag helst vara där...

 

Killarna har sin fikaservering, så tjänar de en slant. Jag har mitt loppisbord och får förhoppningsvis en hel del sålt. Jag har mängder med sällskapsspel och pysselgrejer sen killarna var små. Sånt jag hittade när köket skulle plockas ur.

 

I bästa fall innebär det att jag blir av med en del och får nya slantar i plånboken. Skulle vara hur bra som helst. Vännen är med och hjälper till.

 

När Loppisen är slut ska vi på dop. Killarnas 14-åriga kusin ska döpas i Huddinge Kyrka. Så det blir till att skynda sej dit efteråt. Killarna åker med mormor lite i förväg, jag och morfar kommer dit så fort vi kan. Vännen har lovat gå ut med Baileys och vara hundvakt. Tur jag har honom!

 

Mina ungar minus en...

 

Här är alla ungarna, visst... det är en suddig bild, men men... T är längst till vänster sen är det Junior och Stora M. Senior ligger vid fotändan. Alla tillsammans i seniors nya vattensäng.

 

Goa ungar!

Man får väl säga så fast den ena fyllt 22...?

 

Det saknas EN!

Två av mina extraungar från Skåne är här, men det ska ju vara tre... Så det saknas en och den saknaden känns faktiskt.

 

Det var inget vidare att jobba idag, men allt går som bekant. Halsen är fortfarande som en rotborste och hostan går riktigt bra. Jag har övat ordentligt och kan det här nu.Tänkte faktiskt vara frisk imorrn, men det är ju min tanke och kroppen kanske inte tycker samma sak?

 

Även om man inte kan anklaga mej för att vara pigg, så tog Vännen och jag ner alla fyra ungarna till Grekiska Kolgrillen. Alla åt ordentligt och hade riktigt mysigt. Sen blev det en tur till godisaffären... så nu har alla utom JAG en godipåse att snaska ur. Jag blev supermätt och fick ont i magen av maten, så jag ska nog inte ha nåt godis.

 

Ungarna är ute med Baileys och sen sätter vi oss nog framför tv´n och myser. Måste ju rå om T och M nu när jag får, vet ju inte när vi ses igen.

 

Halsen känns som sandpapper

Jag har sovit väldigt gott med vännen vid min sida och hunden på golvet. Konstigt att hostan försvinner på nätterna...

 

Idag känns halsen som ett sandpapper och varje gång jag andas eller hostar är det som nån kör en skurborste upp och ner i luftröret. Huvet gör ont och jag tror att jag har feber. Så det blir till att proppa fickan full med alvedon och försöka se oberörd ut. Bara en dag till - sen ledigt hela helgen. Ja... iaf ledigt från jobb - sen är det klart att det är en massa annat som ska göras. Imorrn är det Loppis!

 

Ha en bra dag alla bloggers!

Håll i hatten - det blåååååser!!!

 

Övningshostat hela dagen

Junior har varit så otroligt snäll och givit bort delar av sin hosta till mej. Så jag började övningshosta lite imorse och börjar nu bli riktigt bra på det...

 

När jag kom till jobbet var jag ganska ok, men efter lunch säckade jag och somnade till slut i Vännens knä mellan klasserna. Med feber och huvudvärk gjorde jag iaf det jag skulle resten av dagen.

 

När vi åkte hem ringde killarna och ville att vi skulle åka förbi Maxi och handla en del. Jag kände bara att jag ville hem och stupa i säng, men vad gör man inte för sina barn? Så visst handlade jag och när vi kom hem gick vi dessutom en sväng med hunden - innan jag fick glida ner i soffan med en kopp te.

 

Nu sitter alla fyra grabbarna, även den fyrbenta, på nedervåningen och tittar på tv. Jag ska sova!

 

 

 

Vårdnadsbidraget?

Hörde nu att Vårdnadsbidraget kan bli försenat, det är inte bra - inte bra alls. Det får verkligen inte bli som förra gången man försökte införa det. Då man fick ihop det bara ett år innan valet och sen när det blev ny regering upphörde reformen snabbt.

 

Den här gången var ju planen att sjösätta snabbt så folk insåg hur bra det var och då kan ju inte en ny regering bara sopa det under mattan. Tyvärr verkar det inte bättre än den gången...

 

Jag håller tummarna för att det ska gå vägen ändå!

 

 

Sovit sååå gott!

Natten var god kan man väl säga. Jag och Baileys har sovit som grisar i vår numera väldigt stora säng. Jag på min sida, Baileys på Vännens huvudkudde.

 

Jag vaknade bara kort när Senior gick till skolan, han är inte direkt tyst när han kliver upp och gör sej iordning... Sen somnade jag om och medan Junior satt och kollade runt på min dator sov jag gott någon meter bort.

 

Kl 9 sa han till mej att det var dax att vakna. Jag måste ju hinna göra mej färdig innan jag ska till jobbet kl 11.00. Så nu ska jag in i duschen och sen äta frukost - sen får jag träffa Vännen igen och ikväll följer han med mej hem. Sen har vi måååånga dagar tillsammans!

 

 

Tid för reflektion

Vännen har inte varit här sedan i måndagsförmiddag, så jag har haft tid att tänka på allt som hänt. Det har ju gått väldigt fort alltsammans, det är iaf bara drygt två veckor sen allt satte igång.

 

Igår sa en av mina närmaste tjejkompisar att hon var förvånad över att jag redan släppt in någon i mitt hem och att jag dessutom såg ut att trivas med det. Jag har varit väldigt petig med männen i mitt liv sedan skillsmässan för tio år sedan. Jag har inte ens velat ha in någon i mitt liv eller i mitt hem.

 

Så dök vännen helt plötsligt upp och allt kändes med ens så självklart. Han skulle lixom bara vara här, då var jag trygg och allt var bra. Även killarna såg det som självklart och varför skulle man då tveka?

 

Nu har han inte varit här på flera dygn, vi har bara träffats på jobbet kort. Å jag saknar honom! Killarna frågar när han kommer tillbaka och vill veta hur länge han stannar nästa gång. Mina hundpromenader är inte alls lika långa och trevliga utan honom. Att vakna är inte alls lika mysigt, att äta är inget kul alls ensam...

 

Men imorrn är han här igen och alla är nöjda och glada. Vi planerar redan för att åka till Polen i Juni och eventuellt träffa några av hans släktingar. Men framförallt ska vi visa killarna Krakow och lite av det som finns där. Så vi planerar alltså tom för framtiden, även om den bara är några månader bort.

 

Det ser lovande ut, det gör det faktiskt  ;-)

 

Dax för Harry Potter

Vi är lätt uttråkade allihopa här hemma. Senior har varit och skjutit och sitter nu framför datorn igen. Så vi ska nog krypa upp i soffhörnet med vår bok en stund.

 

Den där j-a boken tar ju aldrig slut! Kapitlen är superlånga, så det gör ont i halsen att läsa högt. Då klarar man bara ett eller två kapitel per dag och nu när Vännen varit här så har läsningen fått ligga på sparlåga. Men boken är ju lånad, så vi måste ju ta oss igenom den så ägaren kan få läsa den själv nångång...

 

Så nu ska vi väl kunna ta en timma till läsning, innan tv´n tar vid. Imorrn kommer vännen och stannar över helgen, så då blir det inte mycket gjort. Dessutom kommer två av extraungarna från skåne också i helgen - superhärligt! Då har jag fyra av mina fem ungar samlade, känns så bra!

 

 

Luften gick ur...

Åkte och handlade direkt efter jobbet, så jag var inte hemma förrän vid 14.30. M kom inte hit idag, så jag tänkte göra en massa grejer. Men Baileys ville gå ut, så jag hade honom ute i trädgården en stund medan jag fixade lite på tomten. Han nöjde sej inte med det, så vi fick ta en promenad också.

 

Sen var det alltså meningen att jag skulle ordna med en massa papper och annat som ska göras efter årsmötet igår. Men luften gick ur, så det blev en kopp te och nu sitter jag här... vill bara gå och lägga mej. Jag fryser och ögonen vill inte vara öppna... samtidigt är jag hungrig... hmmmm. I vilken ordning ska man ta allt tro?

 

Senior ska iväg och skjuta om ett par timmar och innan dess måste vi ju äta - så det får nog bli en liten lur nu.

 

Solen skiner idag med :-)

Fjärde morgonen i rad som man vaknar av att solen skiner genom sovrumsfönstret - härligt!

 

Junior har hostat hela natten och vaknade nu av att han hostade. Senior är det inga större fel på, så honom ska jag jaga iväg till skolan. Han är högst motvillig...

 

Igår kväll plockade vi fram det tunga artilleriet av meduciner. Junior hade petat i sej astmameducin hela dagen, men jag tyckte inte det räckte. Så stora hostflaskan letades också fram igårkväll, en dos senare kunde han iaf sova. Så den får han fortsätta med idag.

 

Jag själv ska bara äta frukost och gå en sväng med Baileys, sen åker jag och jobbar. En kort dag idag, skönt! Sen får vi se om M dyker upp här för att plugga... jag har igentligen inte tid, men kommer han så får jag ta mej den tiden - så är det bara. 

 

Ha en bra dag alla bloggers!

 

 

Årsmötet avklarat!

Nästan alla papper var i ordning, sånär som ett iaf... skönt att det är över!

 

Jag sitter kvar som ordförande ytterligare ett år, det var bara kassören som byttes ut. Känns som vi fått en väldigt bra styrelse även den här gången. Det blir värre nästa år, då är det många i tur att avgå som dessutom vill ställa sin plats till förfogande... inte bra...

 

Nu är det iaf klart för ett år framåt, bara att köra igång verksamheten igen!

 

 

¤%()/&=)(/ Apotek!!!

www.hata.apoteket.nu

 

Vem är med på att öpnna en sån sajt? Alla som vill räcker upp handen. Jag är så jäkla trött på det där stället, tyvärr är jag ju dessutom ganska beroende av deras sk service...

 

Varje gång jag ska fylla på våra mediciner, får jag gå dit 1 - 2 - 3 gånger innan jag får det jag behöver. Så även idag.

 

Senior får Losec Mups för sin mage. Det är en dyr medicin, men den enda som funkar bra för honom, så vi har fått godkänt att inte byta den mot annat billigare preparat. Så långt stämde allt... Men nu är det så att läkaren även måste skriva att den inte heller ska betalas för av oss, det ska landstinget stå för eftersom han är barn. Det hade man glömt på receptet. Man försökte ringa läkaren, men mitt i lunchen är det ju inte enkelt att komma fram till nån på Huddinge Sjukhus.

 

Eftersom jag varken har lust eller råd att betala 863 kr, så får jag nu snällt vänta till man ringer upp mej igen från apoteket och jag får gå dit igen när allt är fixat.

 

Så här är det varenda gång!!!

Varför kan det aldrig vara enkelt??? Varför kan inte våra starkaste mediciner bestå av alvedon eller nåt??? Jag blir så trött!!!

 

Ps. jag vet att detta inte är apotekets fel, men ändå...

 

 

Pappatest vs morfartest...

I söndags fixade Vännen och Senior med Seniors cykel. Jag frågade igår och det var ett pappatest? Senior svarar snabbt "Nä, det är ett morfartest!"

 

Jag frågade vad skillnaden var och får till svar "En morfar fixar cyklar, en pappa gör saker tillsammans med sina barn". Solklart! Eller hur?

 

Vännen har alltså blivit morfar  ;-)

 

Sjuka barn...

Junior har jobbigt med sin astma och Senior har ont i halsen, så de får vara hemma idag. När vi ändå är hemma allihopa, de är inte dödsjuka och jag är ledig - kan vi ju passa på att få lite gjort.

 

Båda killarna ska göra klart en del i engelska, vi ska läsa Harry Potter, Senior ska klippas och vi ska båda skriva på papper på banken. Så det får bli en fixardag!

 

Jag kanske tom hinner städa lite... i värsta fall  ;-)

 

Vännen och Baileys

 

Vännen och Baileys på promenad idag på eftermiddagen.

 

 

En mysko Polack...

Jag har ju inte berätta för Er om Vännen än... vem han är och hur han är. Det ska jag göra nu...

 

Vännen är född i Polen och kom till Sverige som åttaåring. Han bor i Södertälje, alltså bara 2 mil från mej. Han har en halvbror som bor kvar i Polen. Vännen jobbar alltså också på Viktväktarna sedan ca 7 år tillbaka, som kassör och konsulent. Han har med hjälp av VV gått ner 60 kg!!! Hela mej!!! Han vet alltså vad han snackar om när det gäller viktnedgång...

 

Han är en intelligent och påläst person, som är hur kul som helst att diskutera med. Vi pratar om precis alla ämnen som finns och tycker konstigt nog lika om det mesta. Även barnen och han pratar mycket och vänder och vrider på olika frågeställningar.

 

Han är 194,5 cm lång och mot mina 156,5 cm ser det nog ganska kul ut när vi kommer gående. Men det bjuder vi på  ;-)  Han är vänligheten personifierad och otroligt ödmjuk. Dessutom är han bra på att diska!

 

Så! Nu vet ni lite mer hur han är och ja... jag är fortfarande inne på att behålla honom  ;-)  Ni har ju sagt att jag ska göra det, så jag får väl lyssna på Er?!

 

 

Massor gjort!

Vännen är en riktigt pärla! Han har gjort massor här idag för att underlätta för mej. Först var han med mej till IKEA och hjälpte mej att bära allt jag köpt.

 

När vi kom hem fixade han och Junior mat medan jag fixade i mitt sovrum för att få plats med Seniors säng. När vi satt och åt, kom kompisen med den nya sängen. Senior och kompisen byggde ihop den och fyllde med vatten, medan jag frotsatte i mitt sovrum.

 

När sängprojektet var klart tog vi en långpromenad med Baileys. Det var kallt men väldigt skönt att få igång kroppen. När vi kom in städade Vännen en av toaletterna, medan jag torkade golven på nedervåningen. En del av allt betongdamm borde vara borta nu. Junior passade på att bada Baileys, för att hålla honom ur vägen.

 

Nu hör jag hur det tisslas och skrattas i Seniors rum, alla mina fyra killar är där inne - även den fyrbenta. Strax ska vi börja med maten, taco - gott!!!

 

Sängbyte...

7 minus!!! Men hallå??? Våren var ju på väg...

 

Idag är det alltså lördag och vi är leeediga. Nåja, Senior ska iväg på skyttetävlingar, men dit ska han tillsammans med sin pappa. Så vi andra kan lulla runt här hemma och bara vara... Senior ska få ny säng i eftermiddag, så det blir till att stuva om lite i hans rum. Kompisen ska slänga ut sin vattensäng och den ska Senior få överta. Då tar jag hans gamla säng och ställer in i mitt rum... himla bra!

 

Vad jag inte har berättat är att min vän är 195 cm lång och därmed tar ganska stor plats. Så en bredare säng blir väldigt bra för min stackars rygg. Så det blir en tur till IKEA (jaaaa, på en lördag!) för att köpa nya sängöverdrag och ben. Det är ju en fördel att sängarna är lika höga lixom...

 

Junior och Vännen ska fixa lunch och ikväll ska vi äta taco med mina föräldrar. Vi får nog även den här dagen att gå.

 

En lugn eftermiddag o kväll

Medan Vännen och Senior lagade mat tog jag en tupplur. Hur skönt som helst att bli väkt av Vännen som säger att maten är färdig och det doftar ljuvligt från köket. JA!!! Jag ska behålla honom - jag loooovar  ;-)

 

Efter maten åkte vi ner med grabbarna till godisbutiken och plockade varsin påse med våra favoriter. Vännen hittade sitt barndomsgodis från Polen, som han tydligen inte ätit i Sverige förr. Så alla var nöjda och glada när vi åkte hem. Baileys älskar skumbananer, så han fick smaka lite han också...

 

Nu har vi tittat på tv; På spåret och Let´s Dance, det ska bli en sväng med Baileys och sen kolla vem som åker ur Let´s Dance. Sen blir det bingen! Vi har sovmorgon imorrn - yes!!!

 

 

Slapp bli utskälld idag

Idag var medlemmarna mycket snällare mot mej än de varit förrut. Bara en gnällde på lång kö och lång väntetid. Om alla bara kunde komma i god tid, ha sina papper i handen och betala med jämna pengar skulle det inte vara några problem alls och allt skulle gå hur snabbt som helst.

 

Kassan stämde inte å det gör mej lite irriterad, men jag tror jag vet var felet ligger. Inte hela världen, men suuuurt!

 

Efter jobbet kom Junior in till oss, så gick vi iväg och shoppade skor. Både vännen, Junior och jag fick tag i varsitt par - himla bra! Sen körde vännen iväg mej, han skulle handla något som jag inte fick veta vad det var... hmmmm.... Jaja, jag gick in i en annan affär, medan Vännen och Junior gick åt sitt håll. En liten stund senare kom de och hämtade mej. Så åkte vi hem till Senior som väntade framför datorn.

 

Nu ska jag hämta Baileys!

 

Vilken present!

När jag skulle gå från jobbet nu efter lunchklassen, stoppade vännen en påse i handen på mej och gav mej även en inslagen blomma. Jag fick inte öppna där...

 

Men jag var ju så nyfiken att jag stannade på vägen hem och kollade vad jag fått. En otroligt vacker, långskaftad, mörkröd, stor ros, en liten nalle och ett brev. Ett handskrivet brev på tre fulltecknade sidor. Jag har väl aldrig fått ett liknande brev i mina händer nångång. Det var så hjärtat höll på att sprängas och ögonen minsann kändes lite fuktiga... Jag tänker inte berätta vad det stod, men fint var det.

 

Den här mannen som jag träffat kan skriva kärleksbrev, det är iaf ett som är säkert! Så jag tror nog att jag behåller honom - eller vad säger ni???

 

 

Happy Valentine!

 

En riktig fin alla hjärtans dag önskar jag alla mina blogg-vänner!

 

Det sista ska rivas idag

Snickaren satt utanför i sin bil 7.45, han satt kvar i bilne för att jag hade sagt till honom att han inte fick komma in före 8. Så där satt han och väntade till prick 8.00  ;-)

 

Det sista ska rivas och grejerna ska tillbaka, provisoriskt, på sina platser. Då kan jag iaf använda köket hjälpligt under tiden det torkar ur. Det är iaf en positiv sak...

 

Det är kallt med soligt ute, så det får bli en längre promenad med Baileys efter frukosten.

Två ensamma nätter

Nu har jag bara träffat Vännen på jobbet under ett par dagar och det har faktiskt varit ganska skönt. Vi båda har nog behövt ta lite ledigt från varandra och smälta alla intryck.

 

När vi träffades idag kändes det väldigt bra. Jag var på väg till jobbet när han kom gående från andra hållet och när jag såg honom blev jag väldigt glad och varm om hjärtat. Trots att jag då kände mej allt annat än glad, bara trött av allt slit med köket. Hade han inte funnits där och plockat upp resterna av mej de senaste dagarna, vet jag inte hur jag hade mått.

 

Det var lite knepigt ändå att åka hem ensam och veta att vi inte ses förrän till lunch imorrn. Men då har vi å andra sidan flera timmar tillsammans och sen följer han med hem hit och stannar heeeela helgen. Killarna har sagt ok och redan planerat vad han ska hitta på med dem, Junior vill väldigt gärna att de fixar med hans dator och Senior vill tydligen spela spel...

 

Jaja, de gör vad som faller dem in å jag bara följer med  ;-)

 

Fy va jobbigt det blev

När mattan i köket drogs bort kunde snickarna konstatera att de var tvugna att slipa hela betongplattan på golvet. När jag kom hem från jobbet var hela huset fyllt med betongdamm   :-(  De hade ju försökt att täcka för dörrhålet in till köket, men det är ju så fint damm att det ändå tagit sej ut och lagt sej överallt.

 

Imorrn när allt lagt sej blir det alltså till att våttorka överallt och bara hoppas att det inte kommer fler såna överraskningar. Nu stinker det iaf inte, så de måste ju fått bort allt det äckliga. Så nu kan vi iaf sova hemma.

 

När jag kom hem från jobbet la jag mej lite på sängen och somnade direkt. Telefonen ringde och jag fattade inte vad det var. Flera signaler gick fram innan jag förstod att det var telefonen och att jag borde svara. Så himla trött är jag alltså...

 

Men jag har iaf lyckats skicka iväg vårt medlemsblad och rensat lite bland en hög papper som jag måste ha med till ett årsmöte på tisdag. Jag kommer inte att sitta som ordförande på det, tack o lov... nog säkrast att jag inte pysslar med sånt just nu. Huvet kanske ser ut att sitta där det ska, men det är en synvilla - jag looovar!

 

Nu ska jag lägga mej i badet och läsa, sen Top Model i tv-sängen och sova tidigt. Klockan 8 står snickarna här igen imorrnbitti.

 

Det stinker!

Snickarna har dragit undan golvet i köket, ett plastgolv i två lager. Limmet, eller vad det nu är, stinker lång väg och huvudvärken börjar komma... Barnen kan nog inte sova hemma inatt, då har vi astmaattacker som på beställning. Så det får väl bli en natt hos mormor och morfar.

 

Nu kommer mormor, hon ska vara hund- och husvakt medan jag jobbar. 

Helvetet är igång...

7.15 stod det två snickare utanför dörren och ville komma in för att börja jobba. Då sov jag fortfarande och tog emot dem rufsig i håret med morgonrocken på mej... Jag hade ju fått veta att de skulle komma hit klockan 8!!!

 

Så medan ungarna fixade sej iordning och jag fick ordning på livet, körde de iväg och tog en fika. När de kom tillbaka prick 8 var det bara jag hemma, nyduschad och fräsch som en nyponros... inte...

 

Nu rivs det för fullt. Snickarna akompanjeras av Baileys gnäll, han tycker nämligen inte om att sitta instängd i vardagsrummet. Han vill ju vara med och riva! Vid 9.30 blir jag avlöst av mamma, eftersom jag ska åka och jobba en sväng.

 

Mitt liv är ett kaos - som vanligt alltså...

 

Nu är det jobbigt...

Köket är i princip utrymt, bara det nödvändigaste är kvar. Vännen hjälpte mej att diska det sista, medan jag packade det sista. Snickarna kommer kl 8 imorrn och då ska jag vara duschad och helst klädd...

 

Jag har frostat av frysen och det tog precis hela dagen. Nån (har ingen aning om vem) Hade satt igång termostaten utan att jag märkt det, så när jag tittat bort lite för länge hade den nyss droppande isen fryst igen... Blääää! Så när jag åkte till jobbet stod fortfarande grejerna kvar på alltan och Barnen fick avsluta projektet. Vilket de gjorde stålande bra!

 

På jobbet gick det iaf bra, det är en himla trevlig klass vi har där på Kungsholmen. De handlar inte mycket, men är oss trogna. Nästa tisdag är jag på möte, så då får Vännen klara sej själv. Om det tycker han inte...

 

Imorrn är det meningen att jag ska jobba i Haninge, men vet inte om jag kan komma ifrån här hemma. Allt beror på när snickarna dyker upp och hur planen för dagen i köket ser ut. Vännen är förbered på att jag kanske inte kommer, men det är klart att han föredrar hjälp så han slipper göra allt själv. Jag gör vad jag kan, men vet inte alls hur jag ska lyckas slå knut på mej den här gången.

 

Just nu känns det väldigt tungt, det är väldigt rörigt runt mej. Senior som inte vill/klarar vara i skolan. Köket som är ett kaos, mycket jobb, föreningsarbete och en massa annat. Dessutom ska ju M komma hit och plugga imorrn och äta mat med oss - jag som inte ens vet om jag KAN laga mat rent praktiskt!

 

Vill bara lägga mej ner och dra täcket över huvudet. Jag har inte ens tid att gå ut ordentligt med Baileys. Stackars hund. Stackars ungar... de ser bara en tjurig mamma och stackars Vännen som kastas in i detta kaos. Vi är lediga på lördag och då skulle jag vilja hitta på något tillsammans, vi alla fyra, men jag vet inte om jag orkar rent fysisk. Kroppen känns slut.

 

Nu har jag gnällt färdigt - nya tag!

 

 

 

Det snöar!!!

Vännen har precis åkt hem och när jag tittar ut nu ser jag att det snöar! Passar ju bra med lite vinterkänsla nu när jag ska frosta av frysen  ;-)

 

Vännen och Senior har tömt frysen och ställt all mat på alltan, där är det 2,5 minus så det funkar hur bra som helst som förvaring under tiden.

 

Medan jag väntar på att det ska börja rinna vatten, ska jag fixa lite annat. Klockan 14 har jag en date på banken med Junior, som ska få koden till sitt bankomatkort. Ja, även Senior ska med - men för honom är det inte riktigt lika viktigt. Sen är det jobb ikväll, vi åker vid 15...

 

Han blev kvar

Jodå, jag fick sällskap hela natten. Vi gick och la oss vid 11, men somnade inte förrän efter 1. Vi har hur mycket att prata om som helst, samtalsämnen tar lixom aldrig slut. Ändå pratar vi precis hela tiden, antingen face to face, på msn eller via sms. Så var det inatt, precis när vi sagt gonatt - så dök det upp nåt nytt att prata om. För det var faktiskt det vi gjorde... mest...

 

Men jag har sovit väldigt gott också, även om jag vaknade tidigt. Junior sköter sej själv på mornarna, så han smög tyst iväg till skolan vid 8. Senior har haft ytterligare en dålig natt och blir hemma idag med. Ska väl ta kontakt med kuratorn idag, så hon får prata med honom.

 

Dax för frukost!

 

 

Måndagkväll med sällskap

För andra måndagen i rad finns Vännen här hemma när jag kommer från jobbet. Mina tre killar har riggat vår stjärnkikare och studerat månen tillsammans. Jag fick titta jag med och man såg faktiskt kratrar tydligt ikväll.

 

En härlig känsla att komma hem från jobbet och se killarna i full färd med att göra något tillsammans. Att de inte varit ensamma hela kvällen och bara suttit vid varsin dator känns hur bra som helst.

 

Nu ska vi bara titta färdigt på cityakuten och sen ta en promenad med Baileys. Sen får vi se hur länge jag får sällskap... om det blir till imorrn eller ej...

 

 

 

Nu börjar kaoset...

Min mamma har varit här och hjälpt mej packa ihop mitt kök. Vitrinskåp och flyttkartonger står huller om buller i vardagsrummet och jag känner redan stressen krypa upp i skallen på mej. F-n, två månader med kaos, mer än vanligt alltså...

 

Det sista får jag ta imorrn, några kökslådor som bara ska tas ur och läggas i vardagsrummet. Se börjar helvetet på onsdagmorgon kl 8.00. Fyyyyyyyyyyyyy!

 

 

Börjar få lite panik

Köket ska rivas på onsdag, men nu i morse ringde byggfirman och ville komma tidigare om möjligt. Jag sa tvärnej! Jag har bara två förmiddagar på mej att röja och packa ihop köket, jag klarar det nog inte ens på den tiden.

 

Så nu har jag bett min mamma komma hit och hjälpa mej. Bilen gick sönder i lördags, så medan pappa fixar den får min mamma hjälpa mej att packa. Så hoppas jag att vi hinner bli klara.

 

Senior kräktes igårkväll, så han får vara hemma idag. När han inte sitter med engelskan, får han hjälpa mej att packa. Jag vill inte ha ett rivet kök!!! Jag vill inte leva i en byggplats i flera veckor!!! Jag vill inte!!!

 

Vännen har åkt

Vännen har varit här väldigt mycket senaste veckan. Hade det varit någon annan, hade jag nog blivit tokig. Men jag har faktiskt bara tyckt om det. Det känns tryggt och alldeles naturligt att ha honom här.

 

Barnen och jag pratar mycket just nu. Jag stämmer av läget med dem och kollar att de är ok med situationen. Vännen har också varit med och talat ut ordentligt med barnen och kollat att alla är med på noterna. Ingen misstycker tack o lov!

 

När han åkte hem nu ikväll tyckte killarna att han skulle stanna kvar. När han väl åkt frågade de när han skulle komma tillbaka. Att han skulle hit en stund imorrnkväll tyckte de var lite för långt bort   ;-)

 

Vi kommer ju ses när vi jobbar i veckan och han är nog här nästa helg igen. Så vi kommer ju träffas ändå en hel del, det går absolut ingen nöd på oss! Jag kan nog vänja mej vid att ha det så här...

 

 

Topp Hälsa har ringt

När jag var på fotograferingen sa Hella, som ska srkiva reportaget, att hon skulle ringa mej under den veckan... hon ringde nu ikväll. Så medan jag och Vännen var ute med hunden fick jag svara på en massa frågor. Vännen tog kopplet, så jag kunde koncentrera mej på mina svar.

 

Kan man jobba på viktväktarna och vara godistokig? Varför jobbar jag där? Varför och när började jag själv min viktminskning och hur går det idag? En massa frågor som skulle svaras på och som desstuom skulle formuleras så bra det gick. Jag hoppas det lät ok, får se utkastet av intevjun imorrn.

 

Jag vet fortfarande inte när artikeln kommer, men låter er veta när jag hört något.

 

Det mummlas i köket

Vännen och Senior lagar mat och det doftar ljuvligt i hela huset. Nåt med kyckling blir det... mer vet jag inte. Det känns hur lyxigt som helst att sitta här och skriva samtidigt som någon både underhåller Senior och fixar mat åt oss samtidigt.

 

Junior är på väg hem, det har gått ganska bra för honom vad jag vet. Han får bara vara hemma en kort stund, men han gör hellre så än att gå ut och äta på nån pizzeria. Efter lunchpausen åker vi med honom allihopa. Vännens första simtävling  ;-)

 

 

 

Ensam...

Senior och Vännen har gått för att handla och jag får lite tid för mej själv. Skönt att få lite tid att reflektera över vad som händer...

 

Borde packa ner köket, men vet inte var jag ska börja i röran. Så jag sitter här en liten stund och ska sen gå en sväng mked Baileys. Sen kanske jag kan ta tag i köket.

 

Senior och Vännen ska fixa lunchen idag, så det slipper jag. De är väldigt hemlighetsfulla med vad de ska hitta på och Senior är på ett otroligt härligt humör. Han kvittrar och skrattar hela tiden och slänger käft med Vännen. De funkar bra ihop och det är ju lixom det viktigaste av alltihop.

 

Nu skäller Baileys på mej, måste gå!

 

 

Familjefrukost

Jag gick upp med Junior redan 6.30. Han blev hämtad strax efter 7 och jag kunde återgå till sänghalmen. Har sovit förvånansvärt gott, man är ju inte direkt van att dela utrymme med nån annan än hunden...

 

Senior vaknade för en liten stund sen, så nu är det dax för vår nybildade familjs första gemensamma frukost. Då saknas iofs Junior, men det ska nog gå bra ändå. Vännen har verkligen fått nya upplevelser den här veckan, så det är väl bara att fortsätta på den inslagna vägen  ;-)

 

Sen blir det simtävling resten av dagen, men först: frukost och hundpromenad.

 

Melodifestivalen ikväll

Nu är vi hemma från simtävlingen och det gick jättebra för Junior. Tack för alla hållna tummar  ;-)

 

Han kom 3a på 50 fritt och 4a på 50 fjäril. Imorrn ska han tillbaka, men får skjuts, så jag behöver inte vara där förrn kl 14.00! Då ska jag passa på att packa ihop köket på förmiddagen.

 

Vännen är på väg hit, Senior står och lagar mat, Junior hänger upp sina blöta simkläder och jag ska bara kolla mailen. Sen blir det god mat och tv för hela slanten ikväll. Riktigt mysigt och riktigt ovant  ;-)

 

Jag klarar mej själv!

Jag har klarat mej själv i tio år och igentligen bara haft hjälp av mina föräldrar när jag behövt någon. Nu finns Vännen och jag måste fatta att det faktiskt finns någon där som VILL vara delaktig i mitt liv och ta del av de saker som händer runt mej. Det är svårt!

 

Ett litet exempel:

Jag har alltid med mej en macka och en drickypoghurt när jag jobbar. Jag gillar inte att ha väska, särskilt inte när jag ska åka tåg. Så igår bojkottade jag yoghurten, eftersom den inte fick plats i fickan och tog bara med mej mackan. När Vännen märker det pekar han på sin ryggsäck och ser menande ut... sen lägger han till: Jag finns faktiskt här... Då står vi redan på pendeltågstationen, så det var inget att göra åt just då. Men jag loooovar! Jag ska försöka fatta att jag inte måste fixa allt själv längre, även om det tar emot och är lite knepigt.

 

Det har nog inte riktigt trillat in i skallen än att jag faktiskt inte är ensam längre.

 

Vilken dag!!!

Jag har nog blivit utskälld 50 ggr idag och då överdriver jag inte. Igår var 6 tider stängda på VV oga sjukdom. De som försökte komma in  igår hängde på låset idag och var urförbannade!

 

Jag förstår att man är förbannad, men det är ju inte mitt fel att folk blir sjuka - eller??? Det är dessutom tredje gången en torsdag ställs in, så inte undra på att folk blir ilskna. Vi har tagit in en extra vägare, som hjälpte oss hur mycket som helst - men det såg förståss in de som var som argast. Tydligen är det så att jag varje fredag måste förbereda mej mentalt på att ta skit... hur kul är det då???

 

Hur som helst klarade vi iaf av att ta in närmare 100 pers och kassan stämde som den skulle. Vi var sent färdiga och helt slut när vi låste lokalen. Gick iväg för att äta lite och satt sen bara och stönade... vi var sååå trötta. Tog tåget från centralen mycket senare än vi brukar, jag gick av hos mej och Vännen fortsatte hem till sej.

 

Nu ska jag lägga mej en liiiten stund, innan killarna och jag ska iväg på middag hos en kompis.

 

Intressant natt...

Inatt var jag både barn- och hundfri och hade en väldigt intressant natt...

 

 

Sova med eller utan avbrott

När Baileys har varit sjuk har jag iofs gått och lagt mej ganska tidigt. Men eftersom jag varit uppe med honom minst ett par gånger varje natt har jag varit som död varena morgon. Nu, när jag sitter och pratar med Vännen halva nätterna, går jag och lägger mej senare. Men eftersom Baileys nu mår bra och sover hela nätterna får jag sova ostört så pass många timmar att jag ändå vaknar utvilad.

 

Så min egen teori stämmer alltså: jag behöver minst 6 timmar sammahängande sömn för att må bra och det gör jag nu!!!

 

Ledsen Senior

Senior gick iväg till skolan som vanligt, Junior är fortfarande hemma och är sjuk. För sen stund sen ringde Senior och var jätteledsen. Han kände sej mysko och allt var fel. Han var i ett sånt läge att jag insåg att vad jag än säger så kommer han bara bli ledsnare. Så han fick tillåtelse att komma hem. Vi har en sån deal med skolan att han får göra så när allt känns bedrövligt. Han ligger ju inte efter, så det är ingen fara med det. Så nu är han på väg hem.

 

Jag åker och jobbar snart och vill inte att killarna sitter ensamma här hemma med datorn i knät hela dagen. Så de får åka till mormor och morfar.

 

Nu ska jag bara ta ett bad, äta frukost och sen åka till jobbet där Vännen väntar på mej. Vi ska äta lunch tillsammans idag och försöka bete oss alldeles som vanligt runt vår arbetskompis...

 

 

 

Blev sent ikväll...

Vännen kom hit med semlor som var såååå goda! Jag och killarna åt, medan han tog en frukt. Snack om VV-freak  ;-)  Han tycker faktiskt inte om semlor, hur man nu kan vara funtad så???

 

Det blev två promenader med Baileys, en lite längre och en något kortare. Skönt att komma ut lite, trots det tråkiga vädret.

 

Försökte jobba lite medan han var här, men det gick inget vidare. Så det får jag väl fixa imorrn eller nåt... Dessutom har snickarna bestämt att köket ska börja rivas på onsdag nästa vecka. Så nu måste jag röja ur det också. Allt på en gång lixom...

 

Vännen har precis åkt hem så nu ska jag sova. Ska bara kika runt lite oss er andra först.

 

Hemleverans av semlor

Efter jobbet har jag hjälpt M med en uppgift om EU, sen orkade vi inte mer. Jag har diskat, hängt en tvätt och förberett maten. Nu ska jag stupa i säng en liiiten stund, innan vi ska äta och sen köra killarna till skyttet.

 

Senior har pratat med Vännen på msn och bestämt att han ska komma hit med Semlor lite senare. Känns hur lyxigt som helst  ;-)

 

Jag älskar verkligen semlor, med varm mjölk ska det va! Vännen har inte ätit en semla på 17 år! Men så har han en pappa som är bagare också... å på det sättet dragit på sej en övervikt på ett antal kilo. För några år sen gick han ner 60 kilo, hela mej (!) och vill förståss inte gå upp dem igen. Så ikväll har vi hemleverans av semlor, dem ska vi äta med andakt medan Vännen tar något annat.

 

Plugg-onsdag igen

Nyss hemkommen från jobbet den här gången ensam.  Ska ju plugga med M och då kan jag ju inte ha en karl springandes här. Meningen är ju att jag ska hjälpa M och inte virra runt en massa...

 

Så nu är det dax att koppla på hjärnan och se om vi kanske kan fixa lite svenska eller engelska. Jag hoppas M är mer fokuserad än vad jag är...

 

M får plugga medan jag gör korvstroganoff!

 

 

Nu funkar bloggen

Skulle skriva ett inlägg innan jag åkte till jobbet i morse, men det gick minsann inte. Dessutom hade jag fått ett annat användarnamn...

 

Men nu ser det ut som det ska igen, så bra!

 

 

Otroligt trevligt på jobbet nu ;-)

Man har inga direkta problem med att gå till jobbet just nu. Vännen kom hit efter lunch, Baileys mådde så bra att vi tog honom på en lång promenad. När vi kom hem igen var det dax att åka till jobbet, den här gången Kungsholmen.

 

Mitt i första lektionen blir jag bara sååå trött! Nästan så jag inte orkar att hålla upp ögonen. Å då är jag ytterst medveten om att jag ska få ihop en kassarapport och sen ha ytterligare en klass. M fick göra det mesta mellan klasserna... men det förstod ni säkert redan. Han fyllde på och slängde skräp osv, jag bara satt och ojjade mej. Men jag skyller på honom; är han inte här sent så pratar vi halva nätterna på msn.

 

På nåt myskos vis tog vi oss iaf genom kvällen och kunde åka hem, även det tillsammans. Vi fastnade framför tvn med barnen och när de gick och la sej satt vi kvar och "pratade". Nu har han åkt hem till sitt, han jobbar tidigt imorrn - jag kommer dit först till andra klassen. Nu ska jag sova och det längtar jag verkligen efter!

 

Snart kommer vännen

Har båda barnen hemma och ska fixa lunch åt oss innan jag åker och jobbar. Vännen kommer snart, så tar vi en längre promenad med Baileys innan vi åker till jobbet.

 

Känner mej lite lugnare och gladare nu. Det värsta kaoset i hjärnan är över. Dessutom mår Baileys väldigt bra idag. Han har ätit och gjort det han ska ute, utan problem. Dessutom busar han med oss och vill leka hela tiden och skäller uppfordrande på oss när han vill ha ett ben. Så han verkar ganska normal nu  ;-)

 

Kan det bli bättre? Klart det kan, men det här räcker gott åt mej.

 

 

Baileys mår mycket bättre!

Inatt har Baileys sovit lugnt nedanför min sänge hela natten. Det är första gången på minst en månad som han inte vill gå ut under natten eller vandrar runt på nedervåningen. Jag hoppas verkligen att det betyder att han är bra nu och att det ska fortsätta så. Just nu ligger han och sover i min säng, han drömmer nog för han morrar och smågläfser och tassarna rör sej  ;-)

 

 

 

 

Sakta men säkert

Min nye vän har precis åkt härifrån. Sakta men säkert lär vi känna varandra mer är som arbetskompisar. Vi har alltså känt varandra i jobbet sen 2001 och hela tiden tyckt bra om varandra. Men inget mer...

 

Ikväll var det faktiskt Senior som bjudit hem honom, de skulle göra något på datorn tillsammans. Junior och Vännen fixade mat tills jag kom hem från jobbet. Väldigt mysigt att ha någon här när man kommer hem. Dessutom behövde jag inte skynda mej hem, jag visste ju att barnen hade sällskap.

 

Imorrn kommer han hit igen efter lunch, så åker vi tillsammans in till jobbet. Känns som ett helt nytt liv!

 

Många tankar som far omkring

Jag har varit ensam i snart 10 år, hade iofs en särbo under några år - men han fick sparken för 3,5 år sen. Sen dess har jag alltså varit helt ensam och nästan givit upp tanken på att hitta någon som passar just mej.

 

När man levt så länge själv och klarat sej ganska bra, är det svårt att helt plötligt ens tänka sej in i en tvåsamhet. Hur sjutton gör man när man är två om allt?

 

Jag är ett kontrollfreak och just nu har jag ingen kontroll alls och mina två bästa kompisar har väldigt roligt åt mej. Allt har gått så fort och jag fattar ingenting, bara att jag mår väldigt bra. Problemet är ju bara att jag har svårt att acceptera att jag inte kan kontrollera just det här som händer nu... att man ibland bara får åka med och se vad som händer. Jag är inte van vid det, men antar att jag måste fixa det också?

 

Hjälp!!!

 

 

 

Är faktiskt pigg

Jag har sovit hela 6 timmar inatt, drömt en del men kommer inte riktigt ihåg vad. När jag vaknade var jag ganska pigg och mådde förvånansvärt bra... tror jag vet varför  ;-)

 

Har en massa att fixa idag innan jag åker till jobbet kl 15.00. All disk sen i lördags skulle diskas, så jag började med det redan 7.30. Tvättstugan ska röjas, det gjorde jag nyss. Satte igång en tvättmaskin när jag ändå höll på där. Så ska mitt sovrum städas också, men det får bli under dagen.

 

Jag mår bra! Och det är en fantastisk känsla som jag hoppas håller i sej länge. Just nu känns vattenskadan i köket väldigt simpel och det är väl klart att hunden blir frisk - allt kommer att ordna sej. Tänk att man kan må så bra bara för att man har någon som tänker på en...

 

Läskigt!

Jag har tappat kontrollen lite och det gillar jag inte riktigt... men den här gången är det positivt. Något händer i mitt liv som är läskigt, pirrigt och kan bli riktigt härligt. Det går lite fort bara....

 

Ni får vet mer imorrn, tror jag...

 

Bilder från kalaset

 

Junior fixade tårtorna. Visst är de fina???

 

 

Å här är den nyblivna 38-åringen!

Med vinglaset i handen...

 

Hemma en liiiten stund

Jobbet är slut för idag och jag är faktiskt på ovalingt gott humör... kanske beror på en särskild person som just nu lyser upp min tillvaro  ;-)

 

Nu blev ni nyfika va???  Berättar inte mer just nu...

 

Nu ska jag äta lunch, kolla runt lite här och sen uväg igen. Ingen rast ingen ro... å imorrn är det jobb igen, 5 dagar kvar till lite ledighet.

 

 

 

Ännu en dag på IKEA

Duschen avklarad, frukost ska fixas. Sen bär det av till IKEA igen. Har sovit 5 timmar i sträck inatt, känns som en evighet sen som man fick sova så länge. Men jag behöver mina 8 för att funka normalt och jag känner i kroppen av jag är väldigt trött. Undrar just hur länge Baileys ska fortsätta gå upp på nätterna och vilja gå ut?

 

Inatt har han iaf varit lugnare än på länge. Han har legat på golvet i Seniors rum nästan hela natten och sovit. Föregående nätter har han varit orolig och gått runt på nedervåningen. Så det är iaf en förbättring. Tårtan igår verkar inte ha satt några spår, tack o lov.

 

4 timmar på IKEA ska jag väl klara av, sen tänkte jag gå en sväng i butiken när jag ändå är där. Ska köpa en korg av nåt slag, som jag kan hänga i hallen och ha koppel och sånt i. Ska se om det finns en snygg spegel också till hallen, så jag kan ta bort den gamla som är så ful. Men allt beror ju på om det passa min sinande plånbok...

 

Hoppas ni alla får en bra dag!

 

Ett helt ok firande

Kalaset avklarat, alla har åkt hem. Den sista gick jag och Baileys med till tåget nyss.

 

Det blev 11 personer sammanlagt och det var faktiskt alldeles lagom. Vi kunde sitta vid samma bord allihopa och slapp att dela på oss. Jag fick blommor och Junior fick pengar. Alla är så nöjda så.

 

Maten gick åt och allt annat också. Nu är jag skittrött, men nöjd. Ska ju upp och jobba imorrn och det känns mindre kul... men men, det är bara att gilla läget.

 

 

Varför händer allt just nu???

Står på jobbet när Junior ringer och är förtvivlad. Han har fixat sina tårtor och hundskrället har ätit upp en del av den ena. Till saken hör att Baileys fastar och inte får äta något annat än risavkok. En tårta på fastande mage är inget att rekomendera... som tur är hade han inte haft på nån grädde än...

 

Mormor och morfar fick åka hem till mej och ta hand om ledsen Junior och hund med förmodat magknip. De hjälpte Junior att göra en ny tårta och tog hunden med sej hem.

 

Jag kom hem nyss och känner bara maktlöshet. Baileys blir tydligen aldrig frisk, hemmet ser ut som ett bombnedslag och det kommer gäster om 3,5 timme... jag som är såååå trött!!!

 

Men men, bara att ta nya tag! Jag ska göra två olika sallader, fixa dip och städa. Det går väl på en kvart, eller vad tror ni???

 

 

Ska Du till IKEA idag?

Jag jobbar på IKEA i Kungens Kurva idag. Så om du ska dit kan du väl hälsa på mej? Jag är lite, mörkhårig, har glasögon och är klädd i svarta jeans och svart munkjacka. Jag står vi scanningkassan och gör marknadsundersökningar.

 

Nu är jag inne på 4:e dagen av 10 arbetsdagar i ett sträck. På fredag när sista dagen är över kommer jag nog vara både trött och nöjd. Då ska vi nog äta något gott ungarna och jag. Det är vi värda då!

 

Hoppas ni alla får en bra helg - jag jobbar...

 

Kul på jobbet!

M och jag jobbar hur bra som helst ihop och vi har kul! För mej är det viktigt att ha roligt och trivas ihop med folk för att göra ett riktigt bra jobb. Idag fick vi tom höra från våra medlemmar att det var roligt att komma till oss, eftersom vi verkade ha så kul. Sånt är kul att höra!

 

Dessutom stämde kassan på bägge klasserna, jag börja faktiskt greppa det där nu. De föregående veckorna har strulat lite, så idag satt vi kvar och fixade en del som vi inte hunnit. Därför kom jag hem lite senare än vanligt.

 

Junior tränar på fredagar, men kände sej inte helt ok. Så när han sa att han ville stå över kvällens träning, var ingen gladare än jag... när Senior erbjöd sej att köpa pizza till oss allihopa till middag, tyckte jag det var en strålande idé! Så ikväll tar vi en lat kväll framför tvn, med pizzan i knät och hunden drägglandes brevid.

 

Inte sista dagen för mej...

Sista dagen på arbetsveckan för de flesta, men inte för mej... Den här veckan jobbar jag även helgen. Idag bär det av in till stan igen och i helgen ska jag göra marknadsundersökningar på IKEA. Så nu har jag 9 arbetsdagar i följd - kommer nog kännas i kroppen.

 

Jag ser väldigt mycket fram emot slutet av februari och mars, när ansträgningarna visar sej i lönekuvertet. Då har det nog varit värt allt jobb!