Pustar ut

Barnen är hemma igen och jag drar en lättnadens suck. Jag veeeet... jag är jättelarvig! Jag är inte ett dugg nojig när jag själv åker båt, men när de åker med någon annan är det värre. Nu är de iaf hemma och allt är bra!

 

Dagen blev ungefär som jag tänkt mej. Jag hann nästan klart med jobbet och allt annat jag skulle. Har klippt alla gräsmattor en sista gång för i år. Nu behöver man inte röja trädgården igen på hundleksaker och annat förrän i april eller nåt. Lite sorgligt, men så är det.

 

Just det ja! Kom på att jag glömt äta, så är det alltid när jag inte har barnen hemma och sitter och jobbar. Jaja, det får väl bli en kopp te och nån macka. Det får duga.

 

Måste nog jobba lite trots ledig dag

Jaha... jag är egentligen ledig, men måste jobba. Alltså... när man är egen företagare och jobbar på uppdrag med deadline, då är det lixom bara att göra det man ska, oavsett dag.

 

Idag ska jag försöka hinna göra 5 marknadsundersökningar. Jag måste därför ha tag på en kvinna 18-29 år, två kvinnor 30-39 år och två män 30-39 år. Det borde inte vara något problem, bara jag kliver ur morgonrocken nångång...

 

Får ta ett varv i området och hälsa på mina grannar, de borde ju vara ute i trädgården en sån här fin dag. Kanske skulle gå ut med hunden och se vilka jag träffar och sen bestämma tid med dem. Det borde funka! Japp, så får det bli!

Jösses, vilken natt!

Inatt höll jag på att bli galen! Baileys skällde oavbrutet mellan 00-01, en hel timme var han jättearg på något som lät utanför. Det enda jag kan hoppas på är att han avbröt nån inbrottstjyv eller nåt bus... han var verkligen riktigt arg, med rest ragg på ryggen och allt. Jag kollade runt både inifrån och ute, men såg inget.

 

Sen började han igen någon timme senare, men då var det lättare att få honom lugn. När han sen vaknade vid 7 rusade han ner för trappen och gruffade lite. Men då var det tydligen inget kvar att skälla på, han tog istället ett ben och låg och tuggade.

 

Man är inte direkt utvilad när man blivit väckt flera gånger på en och samma natt. Obehagliga minnen från killarnas småbarnsår gör sej påminda... Killarna var ju så sjuka när de var små, vi fick aldrig sova mer än nån timma i taget. Jag funkar inte utan sömn, jag blir sjuk. Så idag får det nog bli en tupplur mitt på dagen.

 

1000 kr mer per månad

Har precis gått igenom min budget för 2007-2008. Jo, jag har faktiskt en sån och är väldigt noggrann med var mina pengar tar vägen. Tyckte att min månadskostnad ökat lite väl mycket och kollade igenom alla poster. Det var bla låneräntan på huset som ökat med 400 kr, men matkostnaden hade ökat med 1000 kr per månad jämfört med förra året!

 

Nog för att mina ungar äter mer än förra året, men inte såååå mycket. Där syns det alltså att jag har en hel del extraungar i huset, eller haft kanske man ska säga. Just nu är det i princip bara en som är ständig och han är bara här på onsdagar. Men nog sjutton syns det att man göder andras barn alltid...

 

Så jag måste alltså få ihop en extra tusenlapp varje månad, så att ungdomarna kan fortsätta komma hit. Hur sjutton ska det gå till då???

 

Lite pengar blev det allt!

En hel del lyckades jag minsann sälja av. Bilen var mer än packad när jag åket till loppisen och bara dåligt packad när jag åkte hem. Då såg jag dessutom ut igenom ALLA fönster inklusive bakrutan. Med andra ord var väldigt mycket borta.

 

500-600 kronor blev det och då tog jag bara 10-20 kronor per grej. Allt för att få bort så mycket som möjligt. Alla skor, böcker, skivor och filmer tog jag 10 kronor för - så det försvann en hel del där. Det spelar inte så stor roll att det itne blev mer pengar, huvudsaken är att jag blev av med mycket och inte bara gav bort det gratis.

 

De andra försäljarna var rätt nöjda de också, så vi gör ett nytt försök i februari. Så imorrn ska jag packa ur bilen och ställa grejerna på ett sånt sätt i garaget att även bilen får plats... hur nu det ska gå till...

 

Mycket pengar!

Idag ska vi ha stor loppis här i Tumba. Jag och en kompis har hyrt en skolmatsal och  sedan i vår tur hyrt ut bord där. 25 glada säljare ska vi sen släppa in som förhoppningsvis får sälja massor och tjäna mycket pengar.

 

Killarna och jag har rensat huset under sommaren och nu packat bilen som är knökafull. Det är allt från köksgrejer, böcker, filmer till väskor och skor. Jag hopps självklart att jag får sälja allt...

 

Sen ska jag iväg och jobba direkt efter, kompisen får sköta städningen  ;-)  Å medan jag är på jobbet åker killarna med sin pappa till Åbo. Lite oroväckande med tanke på datumet och så... för visst är det väl årsdagen av Estonia? Men hur stor är sannolikheten att det ska hända igen? Och dessutom på årsdagen? Jag borde kunna andas ut, tycker jag.

 

Nu ska jag fixa det sista inför loppisen. Junior ska stå i sitt lilla café och tjäna egna pengar. Senior ska iväg på skyttetävling, så han ska nog leta fram långkalsongerna idag. Han  ska skjuta fält, liggandes på den kalla backen. Så det är lite fixande innan alla komiit dit de ska och med rätt grejer.

 

Hoppas vi alla här på bloggen får en riktigt lönsam och bra dag!

 

 

Rött som blod

Jag vet att många har klätt sej i röda kläder eller detaljer idag. Allt för att stötta munkarnas demonstration i Burma. Så även jag.

 

Himla läskigt hur det urartat där borta, oskyldiga dör, journalister avrättas... helt sjukt! Hur ska det sluta???

 

Hur är det med Er andra? Har ni nåt rött på Er???

 

Länsrätten

Spramg iväg tidigt imorse, redan 7.30. Allt för att hinna i tid till Länsrätten, där jag skulle vistas idag. Jag fick massor med handlingar häromdagen att läsa igenom och jag trodde absolut att det skulle ta hela dagen att gå igenom alla de ärendena. Men vi var färdiga redan 11.00!!!

 

Så nu är jag hemma igen. Ska ringa några samtal, käka lunch och handla innan jag drar till nästa jobb lite senare. Kanske hinner fixa lite annat också, nu när jag fick en halv dag tillgodo.

 

Himla skönt, vilket flyt jag har... och det var väl på tiden???

 

Solnedgång över stadshuset

 

Så här vacker var solen, sedd från Riksdagsbron när jag passerade vid 18.15-tiden. Ibland är Stockholm extra fint att promenera i.

 

 

Blev inget under filten...

Jag har suttit vid köksbordet och bläddrat i olika tidskrifter. Helt ur gängorna - igen... det brukar vara betydligt längre mellan gångerna. Hunden och lite annat tar musten ur mej.

 

Jag känner ju själv att nästan alla jag träffar (det är inte många) tycker att hunden är skitjobbig som hoppar och vill busa med dem hela tiden. Det spelar ingen roll att han får lugna ner sej instängd i något rum. Det känns i af som om alla anser att jag itne har kontroll på honom, å det har jag ju inte heller...

 

En annan känsla har också smugit sej på och det är att folk inte tycker om mitt sällskap just nu. Vilket jag iofs kan förstå eftersom jag är smådeppig och osäker. Det kanske blir så när ekonomin är i botten och man försöker vara allas kompis och alla till lags. Men jag vill verkligen bara väl och kräver inga tjänster tillbaka.

 

Igår var jag ju på stan med kompisens dotter. Vi åt lunch, hade mysigt i solen och åt glass. Det grävde ett litet hål i plånboken, men var värt varenda öre. Jag fick ett par nybakade bröd av mamman senare på kvällen. Samtidigt som det känns skönt att hjälpa den familjen, så blir samvetet för de egna barnen större. De får ju nästan aldrig glass eller lunch när vi är på stan, jag har ju inte råd...

 

Vad är jag för mamma egentligen?

 

Så har man skämt ut sej igen...

Så var vi absolut sämst på valpkursen igen. Baileys blir hur knäpp som helst när vi kommer dit, han lyssnar inte och är allmänt ointresserad. Det enda han/vi egentligen gör bra är när vi hoppar över hinder...

 

Dagens kurs slutade med att han vägra komma tillbaka till mej när han var lös i inhägnanden. Han står där på 2-3 meters avstånd och bara viftar på svansen. Det spelar ingen roll vad jag gör; mutar, lockar, busar, blir förbannan, skriker... han tycker det är mycket roligare att springa runt fritt och busa. Inte ens de andra hundarna kunde locka honom till sej, då är det illa!

 

Till slut var vi 5-6 stycken som försökte fånga honom, inget resultat. Det var inte förrän han var helt uttröttad som vi lyckades locka till oss honom med en köttbulle. Då var både jag och Valptränaren helt slut!

 

Jag ger snart upp. Den här j-a hunden kommer bli min undergång!

 

Sällskap under filten?

Idag är det inget mysigt väder ute alls. Det är grått och trist och regnet hänger i luften. Dessutom är det kallt. Såna dagar tycker inte jag om.

 

Udag borde man bara ligga under en filt i soffan och läsa nåt bra. EN kopp te och en påse godis brevid sej, så är allt perfekt. Men att gå ut... nej tack!

 

Tyvärr måste man ju ändå göra det, just idag har jag nämligen valpkurs. Så vi ska alltså stå där i duggregnet och lära oss och våra hundar en massa nyttigt. 2 timmar måste jag stå ut, men sen... sen ska jag lägga mej under filten i soffa tills barnen kommer från skolan.

 

Nån som vill göra mej sällskap under filten?  ;-)

 

Tingsrätten idag

Oj, vilken dag!

Åkte till stan innan 8 imorse och kom hem vid 16. Då hade jag hunnit vara med på rättegången med min kompis och sen gått på stan med dennes dotter. Lite skoj faktiskt, att gå på stan med en blåhårig, svartklädd tonåring är ganska kul.

 

Alltså: L är ca 165 cm lång, har svart stövlar med 30 cm klack. Blått hår, svarta korta shorts, svarta strumpbyxor och svart top. Hon har mycket svart runt ögonen och är väldigt söt både utan och med smink. Folk som möter en tjej som ser ut så här GLOR! De tittar ibland så de nästan går in i saker och det är himla kul att se  ;-)

 

Jag som är hela 156 cm och har gympadojor, idag klädd i svart och rosa, avviker lite från hennes utseende. Mej bekymrar det inte, tvärtom hade vi riktigt kul åt alla stirrande människor.

 

Hur som helst så gick vi från Kungsholmen, hela vägen till Gamla Stan. L visade mej en massa butiker med såna där "konstiga" kläder, såna som Junior vill ha. Sista butiken vi besökte var Christina Scholins Änglabutik, fatta hur malplacerad L var där! Vi hade iaf en trevlig dag på stan, L fick tom träffa en minister på väg till lunch.

Vilken tur!

Junior ska skriva om politikens historia i sverige, lite knepigt att överhuvudtaget hitta informaton. Vad gör man då? Jo, man har ju sån tur att man själv plus mamma, känner en massa politiker av den äldre skaran... så man skriver ett mail till Alf Svensson mfl för att få ett bra svar. Smart va?!

 

Så nu har Junior skrivit ett mail och mjölkat mej på namn och adresser. Ska bli spännande att se vem och vilka som svarar och hur svaren blir. Att Alf svarar är jag helt säker på, han älskar nyfikna, vetgiriga ungdomar  ;-)

 

Man får inte vara dum och Junior är definitivt inte dum!

 

Nattorgier

Mina grannar tycker nog inte om mej just nu, det lät lixom lite för mycket från mitt hus inatt...

 

När man har en valp i huset får man räkna med att få sin nattsömn störd ibland. Det händer inte varje natt, men inatt vräkte sej Baileys ner för trappen i 180 och kastade sej på ytterdörren. Uppenbarligen ville han gå ut och det var brådis!

 

Det fattade även jag i mitt sömndrucka tillstånd. Så det var bara att dra på sej glasögon och morgonrock och springa efter. Jag öppnade dörren och han sprang ut, tack o lov att man bor i hus!!! När han kissat sina 27 liter såg han något som han inte tyckte om och började tokskälla! Det spelade ingen roll vad jag sa, han skällde mörkt och argt och ville inte sluta. Det blev till att ta hunden under armen och gå in, tur man har en liten hund!

 

Men slutade han inne tror ni? Nej då!!! Han slutade inte förrän båda killarna hotade att skära kulorna av honom... Senior var riktigt förbannad, han har inget vidare morgonhumör den pojken. Vaddå? Klockan var ju faktiskt 3.30 och jag förstod senare att det måste vara tidningsbudet han skällde på.

 

Så egentligen var han ju duktig. Han ska ju säga till när det kommer objudna gäster inpå knuten, han ska ju vakta och varna oss. Så vem är jag att be honom vara tyst och somna om? Nu får vi bara se om vi får bo kvar...

 

 

Träffa nya flickvännen

Junior har tydligen gått och blivit med flickvän, men han är inte helt säker på att det är så... När han sa att det skulle komma hit en tjej idag så frågade jag om de var ihop och han svarade: Jag vet inte riktigt...

 

Hur som helst så kommer hon hit idag, så det är väl bara att ladda med lite extra till lunch. Ungdomarna som kommer hit brukar ju stanna och äta här. Det får väl bli en köttfärssås eller nåt...?

 

Hoppas jag duger som "svärmor" även den här gången  ;-)

 

Fy sjutton!

Nu är vi faktiskt färdiga med hela att-göra-listan! Förutom kräftorna förståss  ;-)

 

Uteplatsen är vinterstädad, vinterdäcken framlagda, fuskgräset undanlagt, snöslungan framställd, garaget städat, loppisprylarna packade, allt visset bortklippt, skräpet kört till sopen, lite jobb är gjort, hunden är promenerad flera gånger och pizzan bakad och uppäten!

 

Imorrn ska jag bara klippa gräset och jobba lite till.

 

Fy sjutton va vi é bra! Å alla har hjälpts åt och varit duktiga!

 

Lång att-göra-lista!

Idag har vi massor att göra här hemma:

* städa ute

* städa garaget

* packa loppisprylar

* köra skräp

* göra pizza

* gå långpromenad

* jobba en liten stund

* äta kräftor!!!

 

Sen har jag säkert glömt något som vi också behöver göra... killarna hjälper till - alla är hemma idag!

 

Det blev en remiss!

Det gick riktigt bra att åka pendeltåg idag. Tågen var nästan i tid och vi hade tagit till rejält, så vi var på plats låååångt i förväg. Kunde tom gå i några affärer och kika. Å till på köpet hittade kräsna Junior ett par brallor som föll honom i smaken som inte kostade en halv förmögenhet  ;-)

 

Väl inne hos doktorn kunde han snabbt konstatera att det behövs en magnetröntgen innan han kan uttala sej. Så med en remiss i handen gick vi ett par trappor ner och pratade med röntgenavdelningen. Max fyra veckors väntetid... bara... suck! Men om vi kunde med kort varsel så kunde vi eventuellt få en återbudstid. Så vi satsar på det. Nu är det bara att vänta...

 

Efter läkarbesöket köpte vi mat och gick upp till mitt gamla jobb där jag fortfarande hoppas in vid behov. Träffade min lilla VD och lite andra gamla kollegor, men tyvärr inte de som jag mest ville träffa. Ska in och jobba en dag i oktober, då kanske...

 

Sen gick vi på stan en sväng på väg mot tåget. Junior ska gå i såna där mysko affärer med konstiga kläder. Det ska vara svart eller lack eller annat som iaf inte jag skulle ta på mej. Men han tycker det är fint och har ännu inte nått min smärtgräns. Så jag har inte behövt stoppa honom än så länge.

 

Vi har iaf haft en bra dag och Junior är nöjd med både läkarbesök och nya byxor. Jag med!

 

åååååka pendeltåg!

Junior ska äntligen få träffa en specialist för sin axel idag. Det innebär att vi ska ta oss in till stan och då måste vi åka tåg. Ni som läst min blogg tidigare vet vilken tur jag har när jag åker pendeln...

 

Mitt pendlande liv består av försenade eller inställda tåg. Så är det bara och nu har jag accepterat det. Sen en tid tillbaka åker jag i väldigt god tid när jag har en tid att passa eller ser till att jag inte har någon tid, utan kan komma när jag kommer.

 

Kommande vecka ska jag åka in till stan fyra gånger! Alla de gångerna har jag tyvärr en tid att passa och kan inte komma för sent, så det blir till att starta tidigt. Jag älskar stockholms lokaltrafik!

Läskigt på väg till jobbet

När jag åkte till jobbet nu på eftermiddagen började en buss att brinna precis framför mej. Jag stod brevid en hållplats och hade stannat för rött ljus. Så jag svängde av vägen och tog fram brandsläckaren som jag alltid har i bilen. Sprang över körbanan och fram till bussen och började spruta. En kille ur en annan bil sprutade med sin släckare.

 

Bussen hade inte så många passagerare, de hade hunnit ur och stod vid vägkanten. Polisen och trafikledningen var också där, men ingen av dem hade brandsläckare. Brandkåren hade inte kommit. Nu brann det itne så mycket, så vi kunde släcka med våra små bilsläckare och det var ju bra. Fick en ny brandsläckare av polisen som kom till platsen efter en stund.

 

Sen när jag åkte hem, så var det en bilolycka med flera bilar inblandade. Mängder av ambulanser, poliser och brandmän var på plats. Bärgarna hade redan börjat rulla upp flera bilar på sina flak. Vädret var inget vidare, dålig sikt och regnigt, nästan mörkt. Men jag är nästan säker på att det var avståndet som var orsaken, annars hade ju inte så många bilar varit inblandade. Jag hoppas bara att ingen var allvarligt skadad...

 

Så idag var det ingen trevlig dag i trafiken, Annars brukar jag råka ut för en och annan broöppning. Men att släcka brinnande bussar har jag aldrig varit med om, hoppas jag slipper göra det fler gånger.

 

 

Hösten sätter sina klor i oss

Junior är urförkyld, men vägrar vara hemma. Senior känner lite, lite i halsen och vill mer än gärna vara hemma. Bägge är alltså i skolan  ;-)

 

Själv har jag en sån där ont-i-halsen-känsla varje morgon och har haft det i säkert två veckor. Inte mycket att göra förrän det blir något av det, eller hur?

 

Även om vädret igår var jättefint, men hög klar luft och vackra färger - så kan jag inte njuta av hösten. Jag försöker verkligen, men allt jag ser är bara att naturen ska gå i vinteride och jag med den... Jag vill ha sol, värme och lite kläder på kroppen. I år har vi inte ens råd med en resa!

 

Suck! Jag vill ha sommar!

 

Självscanning

Läste precis om en ny kupp på ICA, som ett resultat av självscanning. Jag har också en sån där moj som man ska pipa in sakerna med. Jättesmidigt!

 

Men nog har även jag funderat på säkerheten med den där mojen. Det måste ju vara hur lätt som helst att både avsiktligt och oavsiktligt bli snattare. Hittills har alla mina kontroller var ok, men hur lätt är det inte att glömma att scanna en mjölk eller något som barnen lägger ner?

 

Å då är ju inte steget långt till att göra ett försök att lägga i nåt som man inte scannar, sen är det ju bara att säga att man glömt... eller? Jag vet inte hur det funkar och jag tänker inte testa systemet heller!

 

Kontaktannonser?

När jag läste vår lokaltidning nu på morgonen fick jag för mej att även läsa kontaktannonserna. Vet inte varför, det bara blev så.

 

Språket i männens annonser började intressera mej efter att ha läst några stycken. Alla beskrev sej själva som ungdomliga. Det spelade ingen roll om de var 24, 37, 43 eller 61... alla skrev att de var ungdomliga som en positiv egenskap.

 

Då kände jag att jag vet faktiskt inte om jag tycker att det är en positiv egenskap i mina ögon. Jag vill ha en mogen och ansvarsfull man, det stod inte i en enda annons! En ungdomlig person känns ansvarslös och kanske inte alls ställer upp för mej... vad vet jag?

 

Vad tycker ni? Är ungdom en positiv eller negativ egenskap?

 

Idag är jag glad :-)

Jag har alltså tre extraungar i Skåne, eller hade kanske man ska säga. Den äldsta Stora M har nämligen flyttat till Uppsala och henne får jag träffa om bara två veckor. Då får jag rå om henne i hela tre dagar och det ska bli så skoj! Jag är så glad att hon flyttat närmare mej så vi kan träffas lite oftare.

 

Den ena av tvillingarna, Lilla M har flyttat till Denver. Det är låååångt dit, men vi pratar på msn och kan hålla kontakten på det viset. Den andra tvillingen Lilla T är kvar i Skåne, men flyttar nog efter att skolan är slut i vår.

 

Jag är så glad att vi har kontakt och att de faktiskt vill komma till mej. Mina små tjejer som är 19 resp 21 år gamla och 20 cm längre än jag. Det ser ganska kul ut när jag kommer med mina fem barn som alla är längre än jag (jag är bara 156 cm) och går brevid mej som en skyddsmur  ;-)

 

Det är jag och mina änglar mot resten av världen!

 

Senaste året

Tiden har gått fort sedan vi hade riksdagsval förra året. Det har varit ett år med många olika sidor; glädje för att alliansen vann, bitterhet över alla män som körde över mej brutalt, sorg över att förlora mina uppdrag och glädje över att jag nu kunde skaffa den där hunden som vi drömt om så länge. Inget ont som inte har något gott med sej...

 

Då är ju frågan: hur blir nästkommande år? Jag vet att många tror på mej, men kommer det ge nån utdelning? Kommer jag få tillbaka några uppdrag eller sitter jag fortfarande i "karantän"? Behöver jag några uppdrag? Jag menar, jag har ju faktiskt en himla massa att fixa med utanför politiken. Alla tjejer som tagit kontakt med mej och som litar på mej, mina barn, min hund och alla andra som jag tycker om. Behöver jag egentligen ett uppdrag?

 

Kanske inte, men jag tycker ju att det är så roligt! Det är ett sätt att för mej göra min röst hörd och kanske förändra världen, lite, lite i taget. Ett sätt att få umgås med de människor som har samma intresse som jag. För lite isolerade har jag allt varit under det här året. Jag saknar att prata politik med andra som precis som jag vill förändra världen, oavett partitillhörighet.

 

Så NEJ; jag behöver inte ett politiskt uppdrag - MEN jag vill ha det, eftersom jag saknar politiken, människorna och funderingarna!

 

Struliga barn kostar pengar

Barn/ungdomar som trasslar till det för sej är dyra både för familjen och samhället. Nu pratar jag inte i egen sak, utan har funderat på hur mina kompisar har det och hur mycket deras struliga/kriminella/allmänt bråkiga 17-åring faktiskt kostar dem både i pengar och energi.

 

En "normal" tonåring kostar i form av aktiviteter, kläder, mat och hygien. Bara det kan bli ganska stora pengar. I mitt fall kostar väl Senior runt 2500 tusen i månaden om man tar ett snitt.

 

En strulig tonåring och då menar jag en som polisen vet om... kostar inte mindre... H*n kostar även inkomstbortfall när familjen ska träffa soc, polisen, advokater, kuratorer mfl. Ett bortfall som man i viss fall kan få sjukpenning för, men långt ifrån alltid. Det kostar också energi för hela familjen, men kanske främst från mödrarna som nästan alltid är dem som tar på sej skulden. Många mödrar blir sjukskrivna pga depressioner, några har blivit uppsagda för att de är borta för mycket, några tar livet av sej...

 

Vad kan man då göra för de här familjerna? Vilket stöd borde de få? Idag är systemet trögt, det är svårt att få hjälp. Det såg jag själv i fredags när jag satt och ringde runt som en tok. Inget gjordes och i lördagsmorse var det återigen dag att hämta grabben i häktet... Man måste ju ta familjens situation på allvar och ber familjen själv om ett omhändertagande - då måste man ju fatta på soc att det är akut!?

 

Man ber ju in någon komma och låsa in sin egen unge om det inte är riktigt jäkla illa! Eller??? Jag kliar mej i skallen och vet inte riktigt i vilken ände man ska börja... vet bara att det är dax att agera och det ordentligt!

 

 

Allt har gått så bra!

En lång dag i simhallen är över och det har gått så bra! Junior har simmat 6 olika grenar och satt personbästa i allihopa. Å det bästa av allt är att han inte känner av sin axel ett dugg! Om han talar sanning alltså... å det hoppas jag.

 

Nu är han jättetrött. Det är ju första gången han har haft en hel tävlingshelg på nästan ett år. Så nu blir mer vatten, han ska ta ett varmt bad, kolla lite på tv, käka middag och sen sover han nog tidigt.

 

Det är så skönt att allt gått bra för honom och att han inte har ont. Vi har haft en toppenhelg helt enkelt!

 

Håll nu alla tummar och tår!

Har varit vaken sen 7, väckte Junior, käkade frukost och körde honom till simhallen. Nu har jag tagit ett bad och ska bara gå ut med hunden, sen ska även jag vara kvar i simhallen större delen av förmiddagen.

 

Junior simmade igår, axeln höll... så nu håller jag alla tummar och tår för att den ska hålla även idag. Tävlingen börjar NU och jag kör dit när jag är färdig. Det ska bli så spännande! Hans första riktiga tävling på nästan ett år. Hoppas allt går bra!

 

 

En riktigt bra dag!

Det känns så skönt att kunna konstatera och säga högt att vi har haft en riktigt bra dag idag! Det var faktiskt ganska länge sen.

 

Junior har varit på simtävlingar. Han har förbättrat sin tid i frisim, trots att han varit skadad och borta i nästan 9 månader. Han har inte ett dugg ont i sin axel, så han ska testa att vara med även imorrn. Han är så nöjd och glad!

 

Senior och jag var på resmässa i globens annex. Vi tittade mest på safariresor till Kenya och är nu väldigt sugna på att åka. Ska bara få ihop pengarna först... Sen träffade vi A-S och gick på Hockey! Salming var sjuk, så han var inte med. Han var där, men han spelade inte. Det kanske var därför sverige åkte på storstryk av Ryssarna? De spelade verkligen riktigt dåligt, så ryssarna var väl vädra segern.

 

Senior var riktigt nöjd, även om sverige förlorade. Han hade fått ha mej för sej själv, varit på Mc Donalds, fått chips under matchen och nu ikväll åt vi alla räkor och krabba hos mormor. Dessutom ska han sova där inatt.

 

Alla är nöjda och glada!

Så skööööönt!

 

Så var händer idag då?

Jo, idag händer det bara roliga grejer!

 

Junior ska iväg på tävlingar, testa sin axel för första gången på länge... Hoppas det går bra! Jag och Senior ska till Globen. Där ska vi först till Annexet på resmässa och gå runt och frossa bland resor och annat skoj. Sen fortsätter vi mot Globen och kl 16 börjar nostalgimatchen mellan Sverige och Ryssland. Då ska vi se Salming och grabbarna spela RIKTIG hockey! Det ska bli så kul!

 

Baileys får vara hos mormor och morfar. När vi hämtar honom ikväll stannar eventuellt Senior kvar där. Då får jag rå om Junior och höra hur det gått för honom. Tävlingarna fortsätter imorrn, då kan jag vara med honom.

 

Så idag gör det inget att vädret är piss, vi kommer ha skoj ändå!

 

Vilken mysko dag det blev...

Har pratat med nästan varenda myndighet i sverige idag, känns det som... Soc vet verkligen inte vad de håller på och inte psyket heller...

 

Ringde först soc för att få till ett omhändertagande av en kompisens son. Självklart kan man inte prata detaljer med mej, det fattar ju jag också. Men då kan man väl iaf tro på mej så pass att man ringer upp föräldrarna, speciellt när jag påtalar att det är mamma som bett mej ringa???

 

När jag ringer psyk och säger att man kompis mår så dåligt att jag är orolig för hennes liv verkar de ta mej på allvar och säger att de ska ringa henne. Visst, de ringer henne bara för att berätta att hon inte har något psykisk åkomma utan bara för mycket runt sej... visst, hon kan få komma dit och prata lite... HALLÅ!!!!

 

Sen händer ännu mer skit, man hittar lite grejer på mellanbarnets rum som itne borde finnas där. Vid det här laget har mamman gått in i väggen totalt. Så jag och kompisens mamma åker till skolan, lyfter ut ungen och går till kuratorn. "Ungen" mår skitdåligt och säger knappt ett ljud, men vi förstår ändå att grejerna som hittades var menade att vi skulle hitta... annars hade de ju varit gömda. Så där kanske vi ändå hamnade på rätt väg.

 

När det värsta lagt sej i den här familjen och jag gjort vad jag kunnat, var det min tur att åka till skolan IGEN men den här gången med Senior. Vi skulle ha träff med specialpedagog, rektor och lite andra personer i skolan. Han har inga problem av den struliga sorten, utan mest att vi skulle kolla av att han får den hjälp han har rätt till och att allt funkar. Men vid det här laget kändes det som jag varit i skolan hela dagen...

 

Vår träff gick iaf bra. En del frågetecken rätades ut och vi mådde helt ok när vi gick därifrån. Alltid något, eller hur?

 

 

Soc, Psyk mfl

Idag verkar min lediga dag gå åt till en kompis som har det jobbigt. Har hittills pratat med kompisens mamma som nu ska läxa upp ett av barnen och få iväg honom till skolan. Pratade med soc om hur man gör med omhändertagande av sonen och hur mamman egentligen mår. Har även pratat med psykjouren om mamman och ska försöka få dit henne...

 

Vad har jag kvar?

Kanske borde prata med hennes man också, han fattar inte hur långt det gått och hur dåligt hon mår. Kanske även advokaten som har hand om grabben...

 

Jösses va mycket det blev, en helt ledig dag... Å sen ska jag till skolan på möte om min egen son. Jaja, en dag i mitt liv kan se ut så här...

 

Håll tummarna nu

Idag får jag reda på om jag fått ett nytt kontaktbarn, men betalning alltså! Det är en tjej på 17 år som har Aspergers syndrom som vill ha mej som sin kontaktperson. Hon har precis fått diagnos och vill träffas ganska mycket så här i början så det borde ge iaf ett par tusenlappar extra i plånboken.

 

Jag har känt henne i ca 10 år och vet mycket väl hur hon fungerar - så för mej är det självklart att ta hand om henne. Hon är en jättegullig tjej som hela familjen tycker om. Kan de desstuom ge en stadig inkomst ett tag framöver, så är det väldigt bra. Då kanske jag kan andas ut ett tag igen...

 

Så håll nu tummarna för att allt gå i lås idag, så vi kan komma igång snarast möjligt. Både för henne och min skull.

 

Lite roliga nyheter!

Igår ringde en gammal kompis och frågade om jag gillar hockey. Jag älskar hockey och sitter som klistrad vid varje VM. Hon hade fått biljetter till Globen på lördag och villa nu ta med mej och Senior!

 

På lördag är det nostaligmatch mellan Sverige och Ryssland. Spelare som Börje Salming och Håkan Loob ska vara med. Sven Tumba showar i pauserna. Tror Ni Senior är lycklig nu???

 

Det ska bli himla kul. Dels för att träffa A-S igen, det var alldeles för länge sen och dels för att hockey är skoj. Så lite kul händer det iaf här!

 

Minsta motgång och man brakar igen

Jag känner att jag inte är riktigt stabil och inte mår riktigt 100 än. Senior var inte särskilt sjuk igår, så jag bråkade iväg honom till skolan idag. Han tjafsade, var trött och ville inte alls göra som jag sa. Mitt enda krav var att han skulle gå dit och redovisa två grejer, äta lunch och sen kunde han komma hem om han nu mådde så dåligt...

 

Han tjafsar och är spydig. Han hinner inte mer än fram till skolan förrän han ringer och gnäller. Hittills har han ringt 2 ggr på en halvtimme... sista gången skällde jag på honom och sa att han fick göra hur f-n han ville. Väljer han att åka hem, då får han inte sitta vid varken datorn eller tv´n - då ska han PLUGGA! Så sjuk är han minsann inte!

 

Ni ser... vilken otroligt lång stubin man har... inte!

 

 

Å idag är senior hemma

Senior har ont i halsen och får vara hemma idag. Förra veckan var det Junior... Jaja, hemma får de vara, men lediga är de inte! De får minsann sitta med skolarbetet under dagen. Sån mamma är jag!

 

Jag har som vanligt en miljon grejer att göra, men tar det ändå mycket lugnare än jag brukar. Bland annat har jag prioriterat bort lunchen idag, ja asså inte att äta utan att laga. Senior vet inte om det, men när jag ska ut och fixa lite köper jag hem pizza åt oss. Han kommer bli superglad!

 

Så får det bli!

 

Det blev för mycket...

Nu mår jag ganska bra igen. Ibland kommer den där droppen som får bägaren att rinna över... och för mej kom den i onsdags. Jag drog i nödbromsen på håret för sent, men klarade mej precis...

 

Det var lixom strul överallt! Hunden kändes hopplös, det gör han fortfarande men jag är nu lovad hjälp av min hundtränare. Ska ringa henne igen strax.

 

Pengarna var slut, det är en dryg vecka kvar innan det kommer påfyllning. Samtidigt så tjafsade jag om pengar med mina föräldrar, eller ja... min pappa var det mest.

 

Jag fick en infektion i kroppen och hade ont överallt, var trött och slut i hela kroppen. Dessutom gick det upp för mej på riktigt att det nu är HÖST... jag är inte gjord för annat än sommarklimat.

 

Killarna var lite struliga, de hjälpte till dåligt och tjatade på mej. Som grädde på moset blev det strul mellan barnen och deras pappa också... och då är det ju JAG som ska vara den starka och orka.

 

Dessutom hade jag otroligt dåligt samvete för att jag inte pallade med allt och alla som ville ha min hjälp och mitt stöd. Så jag brakade! Det var länge sen jag mådde så dåligt, men jag har ju varit inne i den berömda väggen en gång... Det var iofs flera år sen, men jag vet ju hur det är och det tog lååång tid att komma tillbaka.

 

Nu mår jag ok! Jag har sovit mycket, bara varit, pratat med dem som faktiskt kan stötta MEJ och nu ska jag nog orka med att även vara ett stöd för andra. Det ordnar sej alltid, bara man lyssnar på sin kropp - det var nästan i senaste laget, men jag fattade signalerna till slut. Nu är jag tillbaka!

 

Tack för stöttande kommentarer och mail!

 

 

 

Lite bättre

Läget och humöret är något bättre, nu står jag iaf upp på egen hand...

 

 

Jag är låg...

Tar en time-out här ifrån.

Får se när jag återkommer, kanske imorrn - kanske om en vecka.

 

 

Har jag tagit mej vatten över huvudet?

Det var länge sen, säkert många år, som jag var riktigt ledsen. Men nu är jag det och läget känns ganska hopplöst.

 

Har precis varit på valpkurs och nu har allt spårat ur igen. Baileys gör inte ett smack som jag vill, han tittar överhuvudtaget inte åt mitt håll. De andra hundarna är så fina och lydiga och har lyckliga mattar. Jag bara ursäktar mej med att han är i slyngelåldern och vägrar lyda mej.

 

Barnen är irriterade på honom, han nafsar efter oss alla och är på oss hela tiden. De ropar på mej konstant för att de inte får vara ifred för hans nafsande och tjafsande. Han är världens sötaste hund och så fin, men jag vet inte om jag klarar av honom längre. Samtidigt kan jag inte tänka mej ett liv utan honom.

 

Jag vet att det är ett otroligt arbete att få ordning på en hund. Jag jobbar med honom, men det ger ingen som helst utdelning och nu är jag på väg att ge upp. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Har skrivit ett långt mail till kursledaren som peppat mej förut. Jag har tom bett henne att ta hand om honom. Om jag måste omplacera honom, så ska det bli till henne. För tänk om han mår dåligt hos oss, om han inte trivs. Då finns ju inget annat alternativ än att omplacera honom, även om det är det sista jag vill.

 

Vet inte vad jag ska göra, känner mej bara hopplös!

 

Nominera en hjälte!

Så här skriver Aftonbladet idag:

Alla kan bli en Svensk Hjälte – barn, vuxna, kända och okända. Men de har en viktig sak gemensamt: de inspirerar andra.

Vilka kan bli Svenska Hjältar?

Svenska Hjältar bryr sig om andra mer än sig själva. De visar civilkurage och griper in, även när det innebär att de riskerar sina egna liv. De klarar sig igenom svårigheter, mot alla odds.

Hjälten kan nomineras både för en enskild händelse, kanske har han eller hon gått emellan och stoppat en misshandel, eller för en livsgärning, exempelvis någon som lägger sin tid och energi på att hjälpa de som har det svårt. En Svensk Hjälte kan också vara ett ovanligt modigt barn, kanske någon som tagit sig igenom en mycket svår sjukdom. Det kan vara en sjuksköterska, brandman eller lärare som gjort betydligt mer än plikten kräver eller någon som på annat sätt visat enastående mod.

Hur nomineras de Svenska Hjältarna?

Alla kan nominera sin hjälte. Gå in och nominera din hjälte här, skicka ett brev till adressen Svenska Hjältar, 109 38 Stockholm eller mejla svenskahjaltar@aftonbladet.se. Vi behöver både ditt och hjältens namn, bostadsort och telefonnummer. Beskriv också utförligt varför du vill att personen ska få en utmärkelse i Svenska Hjältar.

Alla, både privatpersoner och organisationer, kan nominera hjältar. Du kan även nominera dig själv.

 

Jag ska fundera på vem eller vilka jag ska nominera. Specialpedagogen och rektorn på killarnas skola är självklara - frågan är om det finns någon mer...? Hmmmm....

 

Underliga jag...

Fick en utmaning från Ninnibeth

REGLER:
Som utmanad ska du nu skriva sex st underliga/egendomliga saker om dig själv i din dagbok/blog. Där ska du samtidigt lägga till dessa regler. Utmana därefter själv sex nya personer vars egendomligheter du vill upptäcka!

1. Det första jag gör på mogronen är att slå på datorn, SEN går jag på toa.

2. Jag använder filttofflor inne, men bara på nedervåningen...

3. Jag kan gå ner i spagat och split, trots min ålder!

4. Jag har 12 barn! Men bara 2 är mina egna, resten har jag lånat.

5. Jag älskar att ge komplimanger, även till folk jag inte känner.

6. Jag hatar brunt och grönt!

 

Nu vet ni nästan allt om mej och jag skickar frågan vidare till:

* Malde

* Kajsaklara

* Flygvärdinnan

* Optimisten

* Geddfish

* Ullet

Jippi, jippi, jippi!

Ett av mina extrabarn har flyttat från Skåne till Uppsala! Nu kan vi träffa henne när vi vill å jag är så glad! Jag har känt Stora M, som är syster till Lilla M, sedan hon var 12 och nu är hon 21! Så hon är lixom min äldsta unge som jag känt längst, tillsammans med Lilla M och Lilla T (som är hennes tvillingsyster). 

 

Lilla M har ju flyttat till USA som aupair under ett år och Lilla T är kvar i Skåne, men hon kommer nog också hit till nästa höst om inte hon också drar till USA. Skåne verkar de har övergivit för gott och inte gör det mej nåt  ;-) 

 

Så nu planerar vi för fullt för en helg med Stora M och Lilla T. Det blir nog i slutet av månaden, å killarna längtar. Alla fem barnen älskar varandra, de har ju känt varandra halva livet och varit som syskon. Jag är så glad!

 

Blixt & dunder

Här öser regnet ner och det mullrar dovt. Jättemysigt! Jag älskar riktiga oväder, men de gör sej inte riktigt här hemma. I Florida däremot upplevde jag riktiga, hejdundrande oväder med blixtar som ritade mönster på himlen och som man nästan kände värmen av.

 

Där gick blixtarna och dundren i varandra och marken vibrerade. Så häftigt! Jag hade en släkting som sprang ut och satte sej i bilen så fort himlem drog ihop sej, det är tur att man inte brås på henne.

 

Jag tar bara en extra kopp te och kryper upp i soffan.

 

Vårdnadsbidrag?

Nu har man tydligen nästan bestämt att vårdnadsbidraget skall införas 1/7 2008. Jättebra! Aningen försent bara för att jag ska kunna använda det, synd. Men tänk så många barn som nu kan vara hemma med sina föräldrar.

 

Många menar att det bara är höginkomsttagare som klarar att stanna hemma med sina barn för 3000-4000 kr per barn och månad. Då måste jag ha missat nåt... jag var nämligen hemma för 0 kronor i 10 år! Min man tjänade inte särskilt bra, men vi planerade för att klara det och levde snålt. Vi tyckte att det var mer värt att vara hemma med barnen än att tjäna mycket pengar.

 

Till saken hör att min man jobbade skift, så han var hemma nästan lika mycket som jag och när han var hemma jobbade jag extra. De som verkligen vill vara hemma med sina barn är hemma oavsett pengens storlek - man ser lixom till att klara det. Nu får de föräldrarna lite "credit" för all möda de lagt ner.

 

Vi var fem familjer här i närheten som inte hade barn på dagis, ingen av dem var höginkomsttagare. Jag och en till fick vara med när vårdnadsbidraget infördes 1994, då fick man hela 1499 kr i plånboken - vilket lyft! Men för mej blev det bara fyra månader, sen var jag tillbaka på noll... Ångrar jag mej? Inte ett dugg, jag hade gjort likadant igen. Jag blir inte rik som pensionär, men jag har ändå mina minnen och jag har gjort det jag trott på.

 

Så trött!!!

Alla måndagkvällar är likadana, jag är alltid så trött efter jobbet. Tack o lov så vet killarna hur det ligger till, så de tar hand om ruljansen här hemma. När jag kommer hem kan jag bara gå raka vägen upp i sängen och lägga mej och glo på tv. Oftast ligger de också i min säng och pratar eller kollar på tv med mej.

 

Ikväll tittar de dock på en annan kanal än jag, jag kollar trean och Nyberg & Törnblom. Ska se vad det är för ett program...

 

Sen ska jag soooova!

 

Bläääääääää!

Så är min fria tid slut och det är dax att åka till jobbet...

 

 

Varit ute och jagat rätt på unge...

"Min" lilla L var borta och hennes mamma rätt förtvivlad. Vi letade rätt på henne med hjälp av några andra av "min" extraungar och så körde jag och hämtade henne. Innan jag lämpade av henne hemma hos sej, körde vi ner till stranden och satt oss och pratade.

 

En 14-15-årig tjej har en hel del i tankarna, en massa bekymmer både stora och små. Tankar av värdelöshet och utsatthet, man kan bara lyssna och tycka om. Det blev lite hålla handen och krama om och när jag kände att det inte fanns mycket mer att prata om körde jag hem henne.

 

Jag har fått henne att lova en sak och bett henne tänka på en sak. Nu får vi se vad det blir av det... Jag kan bara hoppas att allt går bra för henne till slut, jag bara älskar den tjejen. Trots att hon inte är min... det får man väl?

 

Det sista jag sa till henne var: Glöm aldrig att alla fötjänar att älskas - glöm aldrig det!  Då log hon mot mej och stängde bildörren.

 

vet Du var dina pengar går?

Av Din skattekrona går:

44,2 öre: Pensioner, sjukpenning, barnbidrag, studiebidrag, föräldrapenning och arbetslöshetsersättningar.
14,6 öre: Förskola, grundskola, gymnasium, högskola.
11,5 öre: Offentlig förvaltning – som kostnader för departement, myndigheter, bistånd och räntor på statsskulden.
12,9 öre: Hälso- och sjukvård, bland annat allmän sjukvård, läkemedel och tandvård.
7,6 öre: Näringsliv, till kostnader exempel för vägar och järnvägsnät, samt kollektivtrafiken.
3,4 öre: Försvaret, inklusive Sveriges fredsbevarande styrkor utomlands.
2,7 öre: Samhällsskydd och rättsväsende, bland annat polis, räddningstjänst, domstolar och kriminalvård.
1,8 öre: Kultur- och fritidsverksamhet, bland annat bibliotek, museer och idrottsanläggningar.
0,9 öre: Bostäder och samhällsutveckling, bland annat planering av nya bostadsområden, vattenförsörjning och gatubelysning.
0,3 öre: Miljöskydd, till exempel till sophantering, oljesanering och åtgärder för att motverka försurning i vår natur och miljö.

Enligt; skatteverket & SCB, Kopierat ur Expressen.

Ensamma mamman?

Har fått en fråga om varför man kan kalla sej Ensam Mamma? Det skulle nämligen bara den göra som är typ änka och inte träffat någon ny make få göra. Detta eftersom en singelmamma oftast inte är särskilt ensam, har en pappa till barnen som både delar tid, ansvar och pengar med en.

 

Utan att bli för privat, kan jag väl säga att så är det inte i mitt fall. Jag har varit ensamstående sedan nio år, mer eller mindre på heltid. Barnen är hos sin pappa 2 resp 4 dagar per månad, detta är enligt FK "värt" 1173 kr per barn och månad. Om någon tycker att detta är halva tiden, ansvaret och pengarna så undrar jag hur den personen räknar???

 

Dessutom har det med känslan att göra. Jag känner mej väldigt ensam och utsatt i många situationer. Inte bara när det kör ihop sej, utan främst när allt är bra - när man faktiskt skulle vilja dela en framgång eller härlig stund med barnens pappa eller annan person. Som det är nu så är det ett tomt hål av saknad av att någon borde dela detta med mej... 

 

Så Ensam Mamma kan man vara på flera vis. Jag tycker jag har rätt att kalla mej precis vad jag vill, så länge det inte är kränkande för någon annan. Precis som alla andra har den rätten. Rätta mej om jag har fel.

 

Har ni någon gång....?

Har ni någon gång försökt göra något på golvet med en hundvalp i närheten?

 

Jag ska göra sjukgymnastik två gånger per dag och detta ska jag göra på golvet. Fem dagar i veckan är det bara ett kort program, men två gånger i veckan är det ett betydligt längre. Det ska jag göra efter att jag och Baileys värmt upp mej med en rejäl promenad, då borde han ju också vara ganska varm och trött... borde ja!

 

När jag ligger där på golvet och gör mina övningar tar han det som en lekinvit och blir överlycklig. Han kastar sej över mej och vill leka. Jag ligger där och försöker göra det jag ska. Det roligaste han vet är när jag står på alla fyra och gör "kissande hunden"... Då står han gärna på min rygg. Säkert jättebra eftersom det är just ryggen och ena höften jag tränar  ;-)

 

Så det där programmet som tar ca 15 minuter att göra utan hund, blir betydligt längre. Men han är ju så söt, så vad gör det?

 

Har jag tur?

Många säger "vilken tur du har som har så duktiga barn som hjälper till så mycket hemma". Jag tycker inte det handlar om tur, det handlar om hårt jobb från min sida. Jag tar helt enkelt åt mej hela äran, för att jag har duktiga ungar.

 

Man får ett guldläge att förändra sitt liv när man skiljer sej. Jag tog chansen att uppfostra mina ungar och göra dem till såna killar som jag skulle kunna tänka mej min framtida, eventuella man. Vem vill ha en man som inte kan laga sin mat, sköta ett hem och ta ansvar? Inte jag!

 

Direkt när skilsmässan var ett faktum inrättades städschema här hemma. Killarna var då 3 resp 4,5 år gamla. De fick vara med när det skulle tvättas, lagas mat, diskas och dammsugas. Jag gav dem uppgifter som jag visste att de klarade och de fick lyckas varje gång. De tyckte det var skoj att hjälpa mej och fick mängder med beröm.

 

Visst tog de tid att ha barnen runt benen hela tiden, men idag ser jag ju att det var värt det. Idag VET jag att de kan hantera en tvättmaskin och en diskmaskin, de vet hur man läser ett recept och kan slänga ihop en middag som är ätlig, de dammsuger en gång per vecka vardera och fuskar oftast inte under sofforna. Den tid som jag la ner på barnens lärande då, får jag igen idag.

 

Visst är de duktiga, men att hjälpa till i ett hem handlar väl inte om duktighet - det handlar väl om jämställdhet?

 

Veckan är äntligen slut!

Så skönt att det äntligen är söndag! Den här veckan har varit oändlig! Jag hoppas verkligen inte att nästa blir lika jobbig och lång. Nåja, alla veckor har ju sju dagar, men ibland känns det som 27... vet inte varför, tyckte bara det var tungt just den här veckan.

 

Idag har jag ingen direkt plan, men det ska bli en långpromenad och lite mer fixande här hemma. Det finns ju alltid att göra när man har hus...

 

Men först: frukost, DN och en dusch!

 

 

 

Hundtrix

På valpkursen i onsdags fick vi hemläxa. Vi skulle lära våra hundar ett trick, vilket som helst. Kursledaren gav oss inga tips alls, utan sa att vi fick lura ut själva hur vi ska göra.

 

Jag hade inget bättre för mej framför tv´n, så med en rejäl näve hundgodis satte vi igång. Baileys kan redan vacker tass, så jag uvecklade det lite. Nu skulle ha fixa "give me five". När jag sa kommandot första gången såg han lite förvirrad ut och gjorde inget alls. Efter andra-tredje-fjärde gången höll jag upp hans tass och slog lätt mot den samtidigt som han fick godis.

 

Efter bara ytterligare några kommandon slog han enkelt sin tass mot min hand och fick sin belöning. Jag har nog världens smartaste hund! Eller inte... för när jag sa "give me ten" började han skälla...

 

Ensam ikväll

Barnen är hos sin pappa. Det har ju varit lite hattigt med de där pappa-helgerna en längre tid. Igår bestämde Senior att han skulle vara hos sin pappa varannan lördag-söndag i fortsättningen. Junior är alltid där varannan helg, medan Senior har velat fram och tillbaka och bestämt sej in i det sista.

 

På det sättet har ju inte jag vetat alls hur jag kan planera min helg. Nu vet jag... varannan lördag, från förmiddagen till söndagkväll är jag ensam med hunden. Då kan jag göra precis vad jag vill!

 

Så ikväll har jag STORA planer... inte! Det blir en kväll i tv-soffan, men en näve räkor. I bästa fall sitter grannarna ute så jag kan få sällskap över ett glas vin... men det vet man inte förrän det är dax.

 

Så är det att vara barnledig i det här huset.

 

Klapp på axeln

Jag ger mej själv en klapp på axeln, för att jag varit så duktig idag!

 

Jag har samlat ihop mängder med skräp och kört iväg med. En hel släpkärra full med returpapper, kartong, trädgårdsavfall mm. Så skönt att få gjort!

 

Jag har tvättat resten av fönstren, de jag hade kvar sen igår. Jag och Junior har varit till bibliboteket och lånat böcker på engelska, som de ska läsa i skolan. Jag har flyttat lite plantor, städat i trädgården och till viss del i garaget. Junior och jag har lagat en jättegod lunch, men paj till efterätt.

 

Min pappa har meckat en del i Seniors rum och fått en del grejer klara där. Jag har tvättat en matta!

 

Så jag tycker att jag varit riktigt duktig idag och är värd en stund i soffan nu. Eller vad tycker ni?

 

 

10 grader på ena sidan, 23 på andra...

Det är lite skillnad på temperaturerna beroende på om man är i solen eller skuggan...

 

Senior vaknade redan vid 7 och klockan 8 orkade han inte vänta längre. Då tog han Baileys och gick på promenad. På vår östsida var det då 23 grader och på västsidan bara 10 - det är lite skillnad.

 

Killarna ska till sin pappa idag och blir borta till imorrn. Jag ska fixa i trädgården och köra iväg med skräp. Sen ska vi montera en lucka till vinden också, så jag antar att jag får göra det tillsammans med min pappa.

 

Hoppas solen fortsätter att skina, då blir det nog en längre promenad också.

 

Sovklockan kallar

 

Min sovklocka har ringt, så nu är det gonatt!

Dröm sött allihopa!