måndag 19 mars 2007

Flickor som skär sej

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Min speciella lilla vän härifrån bloggen mår så dåligt och jag är så orolig för henne. Jag har försökt allt för att hjälpa henne. Erbjudit mitt hem, öppnat min famn, allt. Men hon är så osäker...


 


Vi känner egentligen inte varandra, men har pratat intensivt i många månader nu och ibland känns det som om jag är den enda person i världen som hon faktiskt lättar sitt hjärta för. Jag vill bara ha hit henne så jag kan plåstra om hennes sår, hålla om henne och kanske, kanske hjälpa henne en bit på vägen mot ett friskare liv. Men hon vågar inte. Vet inte om hon kan lita på mej. Jag förstår henne, men vill henne bara väl.


 


Vad mer kan jag göra???


 

3 kommentarer:

  1. stötta, uppmuntra, lyssna....? Och hoppas på det bästa... Vet vem du menar och jag förstår din frustration, blir också helt förtvivlad när man läser att någon mår så innerligt dåligt. Men tror du inte att du hjälper, lite i a f, genom att bara bry dig? Det tror jag.

    SvaraRadera
  2. Men man vill ju kunna göra ALLT bra, som att sätta på ett plåster, blåsa lite på såret så ska det vara fixat. Men så lätt är det ju inte den här gången...

    SvaraRadera
  3. Tänk när man var liten och allt ordnade sig bara man fick ett Bamse-plåster och en puss av mamma eller pappa... så okomplicerat! Hoppas du får en bra onsdag :-)

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: