Jag har krav på mina barn, det tycker jag att man ska ha. Killarna är iaf 12 och 13 år gamla, de är inte bebisar längre. De ska hjälpa till i hemmet med allt som ska göras, så enkelt är det. Ibland får jag höra att jag har för höga krav på killarna, kanske jag har... jag vet inte. Men är det för höga krav att en 13-åring sätter igång en disk- resp tvättmaskin en gång i veckan? Eller att de ska dammsuga och fixa maten en gång i vecka? Jag tycker inte det.
Hur som helst så ska killarna iväg på sportlov med sin pappa nästa vecka. De ska vara borta i fyra dagar och ska alltså ha packning med sej. Jag tvättade igår och har plockat ihop deras kläder idag. Grejer som mp3 mm får de fixa själva. Medan jag plockar ber jag dem om olika saker som jag behöver hjälp med - inget händer. Inte förrän jag blir riktigt grinig och otrevlig orkar de lyfta häcken och hjälpa mej, samtidigt som de säger att jag inte behöver vara så sur... å varför är jag sur tro???
Just nu är det så rörigt och stökigt här hemma att jag mår illa. Imorrn blir det andra bullar - DÅ ska jag STÄDA!!!
Självklart att barnen ska hjälpa till med olika saker som de kan klara av beroende på ålder. Synd bara att det inte sker mer spontant utan att man måste tjata på dem. Man vill ju inte vara sur och gnatig men det är mycket lätt att bli det;-))
SvaraRaderavad skönt med en förälder som ställer KRAV, jag är så TRÖTT på alla mysmammor och plyschpappor som inte lär sina barn att ta ansvar...! Är man i tidiga tonåren är man helt klart mer än redo att hjälpa till hemma (personligen tycker jag att saker som städa sitt rum och stoppa disk i diskmaskinen kan påbörjas ännu tidigare), man ska fanimej lära sig att saker sker inte av sig självt. Dessutom: om alla hjälps åt så får man ju mer tid över att göra andra, roligare saker.....
SvaraRaderaatt höra att de ska hjälpa till, det är ju självklart. Hur går det annars när de skall flytta hemifrån, saker gör sig ju inte självmant.
SvaraRaderaSer själv hur nöjda våra barnbarn är när de har "utfört sina uppdrag".
Kramizzzzzar
Ungar i förpuberteten...KRÄVER (?) att man har tålamod!
SvaraRaderaI synnerhet med killar...tycker jag mig ha förstått hos oss.
Men nu, när min son...för några år sen...flyttade hemifrån och också nyligen själv blev pappa...Tittar jag STORÖGT på hans bravader...med tvättmaskinen och dammsugaren. (Han var rent ut sagt ODRÄGLIG...under de där *fostraråren*) Han gör i mina ögon Stordåd...NU. =Om man jämför...*L* Ge inte upp. Bit ihop!