...att mycket i min blogg bygger på ironi. Jag skulle ALDRIG vilja bli partiledare, eller ens gruppledare för ett parti. Tänk att alltid vara granskad i sömmarna och aldrig ha ett privatliv. Nä, det är inget för mej.
Skulle jag vara maktgalen? Nä, inte det heller. Jag vill vara en del av det politiskta livet pga att jag vet att jag har tankar som behöver komma fram. Så får man ju inte säga i Sverige, man får ju inte säga att man är bra i det här landet. Men faktum är att jag har erfarenheter som andra inte har, precis som alla andra. Grejen är bara att jag vill göra något med mina tankar, till skillnad från många andra.
Sen var det det där med arbete. Jag har några olika arbeten som jag tjänar pengar och betalar skatt på. MEN jag känner att det börjar bli dax att bara ha ETT jobb att gå till och en FAST månadslön. Jag söker ett sånt jobb, tro mej. Problemet är att det måste vara deltid pga mina barns särskilda behov och det är inte lätt att hitta ett deltidsjobb i vårt land.
Sätta mej på skolbänken? Ja, det ska jag faktiskt göra. Jag ska lära mej teckenspråk under 2007 hade jag tänkt. Så att jag kan göra andra delaktiga i samhället.
Undras om detta är vettigt nog för vissa?
att hitta ett jobb överhuvudtaget...men, men...
SvaraRaderaOm man nu kallar en undrande meningsantagonist för *vissa*...så säger det en hel del om Dig som person. Vilket jag tror är en del, av Ditt problem...contra det *gubbvälde* Du känt Dig motarbetad av. Du vill vara med och *spela på riktigt*...vilket är Gott nog...men,stundtals känns Du väldigt splittrad! Mellan *vill* och *kan* är det ofta en Världsdel.
säger EN *viss* zamza/socionom/politiker/familjehemsförälder och egenföretagare. (jag gör MITT, men på ett annat sätt)