Ombudsmannen från partiet ringde bara för att kolla hur jag mådde. Han bryr sej och jag blir så tacksam. Annette, flygvärdinnan, lämnar nästan varje dag en liten kommentar med peppade tillrop och jag blir så glad. Nyckel-harpe-Åsa skrev något så snällt igår och jag är ödmjuk inför alla hennes klokheter. Lighty hälsar på min blogg och skriver något fint och tänkvärt och jag känner ett hopp inför framtiden.
Ni är så många och Ni är så fina och goda människor. Tänk om ni bodde grannar med mej allihopa - va kul vi skulle ha!
Det är självklart fler som skriver fina saker till mej, ni är absolut inte bortglömda - jag tänker på er alla och mitt hjärta blir varmt.
att ha varandra närmare... men kanske är bra också på ett sätt. Eller? Just att vi är en bit ifrån kanske gör att vi öppnar oss mera och lämnar ut oss för varandra..och på det sättet kan få de uppmuntringar vi egentligen behöver och inte visar för de som är närme *kraam*
SvaraRaderaAtt vara lycklig. Och ändå är det svårt...Men här kommer en liten kram!!!! Anette
SvaraRadera...i den community, eller virtuella samhälle, som vi skapat några stycken på bloggen under snart ett års tid. En del pratar mer med varandra, andra mindre. Några känner man rätt bra nu, andra är anonyma grannar. Nästan som IRL ;-) *Virtuell kram*, polar'n...
SvaraRadera