Sitter och funderar... solen skiner, det är en strålande vacker vinterdag idag - man borde vara på ganska gott humör. Ändå känner jag mej lite smådeppad, precis som många här på bloggen verkar göra. Många mår dåligt och kan sätta fingret på varför de mår som de gör. Det kan inte jag.
Jag borde må toppen! Jag har två fina barn som gör mej otroligt stolt varje dag. Jag har två friska föräldrar som ställer upp och hjälper mej på alla sätt. Jag har tillräckligt med pengar för att bo bra och köpa det jag behöver till mej och barnen. Jag har en bil och en sommarbostad som jag älskar. Varför mår jag då inte toppen???
Jag känner mej ensam och understimulerad. Jag är konstant trött och irriterad. De få gånger jag stannar upp och ser mej i spegeln ser jag inget som jag tycker om.
Men det är bara att sätta på fasaden igen och se ut som man inte har ett enda bekymmer i världen. Ni på bloggen vet hur det är, ingen annan...
ja.... jag vet ju inte om jag har problem eller inte? Dumt... men jag orkar inte sätta igång nåt ...typ ställa mot väggen...eller så. Inte nu. Men saker brukar visa sig till slut..får ha tillit till att allt blir till det bästa för mig i mitt liv. Ibland så kan man ju själv lura sig att tro att det som är är det bästa? Eller nåt Men jag vet också att jag brukar få en depp-period när ljuset börjrkomma tillbaka, blir så påträngande helt plötsligt, men det bästa är att GÅ UT i solen och ljuset. *kraam*
SvaraRadera