Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
Läste klart boken igår kväll. Den var faktiskt helt ok. Man klurade inte ut riktigt vem som var hjärnan bakom allt förrän precis i slutet och sånt gillar jag. Problemet är bara det att när jag börjar läsa en bok så sträckläser jag och får inget annat gjort...
Så jag brukar vänta med att läsa till semestern. Då kan jag ju lägga allt åt sidan och bara plöja. Nu är jag ju sugen på att börja med de andra böckerna i serien...
Luften omkring oss innehåller en varierande mängd vatten. Ett litet "vackert väder moln" består av ett stort antal av små vattendroppar och det kan finnas från hundratals till tusentals ton med vatten i varje moln.
Det som bestämmer om vattendropparna ska stanna i molnet eller falla ner till marken som regn är storleken på dropparna och de vertikala vindarna inuti molnet. De små vita bomullsliknande molnen består av droppar med en storlek mellan en tusendels och en tiondels millimeter, dropparnas fallhastighet begränsas av luftmotståndet och de kommer endast upp i en hastighet av några få centimeter per sekund.
Inuti molnen kan luften stiga med flera meter per sekund. Det blir ungefär som om du går långsamt nedför en uppåtgående rulltrappa, fastän du vandrar neråt så för rulltrappan dig uppåt. Om molnet växer ytterligare så kan dock även de små dropparna växa till sig och de klarar då tränga igenom luftmotståndet bättre och få en högre fallhastighet. Till sist faller de ur molnet som regn. Är vindarna riktigt kraftiga kan dropparna föras så högt att de fryser till is, och efter att ha vuxit till sig tillräckligt falla ut som hagel. I ett sådant moln är uppåtvindarna mycket kraftiga och risken för åska stor.
Källa: Smhi
Det verkar som om många här på bloggen är mer eller mindre deppiga. Har det med vädret att göra? Är det en stressig period just nu? Vad beror deppigheten på?
Personligen tycker jag det är urjobbigt när det närmart sej skolavslutning. Det ska hittas på så mycket i skolorna och inget är som vanligt. Tiderna ändras och matsäckar ska tas med. Varför går man överhuvudtaget i skolan de 2-3 sista veckorna, när man inte har några lektioner???
Ena sonen har studiedagar titt som tätt just nu, varför drar man inte ihop alla studiedagar och ger ungarna ett tidigare sommarlov istället? Han hade studiedag i onsdags, ledig torsdag, lovdag i fredags. Studiedag nu på fredag och lovdag på måndag, ledig tisdag... alltså... Är det av princip de ska gå i skolan till den 15:e?
Tittar just nu på Tv1 och Debatt om hemmaföräldrarnas vara eller icke vara. Jag kan inte förstå motsättningen att man inte kan vara för jämställdhet om man vill vara hemma med sina barn...
Vem har sagt att det är just mammorna som ska vara hemma? Haro som arbetar för valfrihet inom barnomsorgen, menar ju att det är föräldrarna själva som ska ta beslutet om vart barnen ska vara på dagtid. Detta oavsett inkomst, det är här det kontroversiella kommer in...
Jag själv har varit hemma med mina barn i 10 år och aldrig känt mej ett dugg ojämställd gentemot min man. Jag valde själv, jag gick inte i någon fälla och vill inte bli idiotförklarad för det!
för alla goda råd omkring min överfart från sverige till övriga europa. Jag kommer alltså att utgå från Göteborg, eftersom vi ska på årsmöte där. Det var därför jag tänkte ta båten till Kiel... vår slutdestination är Monaco.
Så att ta båten mellan Helsingborg och Helsingör är en större omväg än att ta Öresundsbron. Ungarna tyckte dessutom att bron verkade roligare. Om inte annat har jag en bekant i Höganäs som jag eventuellt kan våldgästa. Så ekvationen ska nog gå ihop.
Det tar ju inte så lång tid att köra genom Danmark ändå...
Nu har jag pratat med papsen, min pappa kan man lite på, han är klok som en bok ;-) Så nu har jag beslutat att ta bilen hela vägen, över Öresundsbron. Det blir lite mer i bilen, men det får bli så.
Kanske kan bo över hos nån bekant i Skåne. Vem vill ha påhälsning tro?
Så mycket kostar det att åka med färjan mellan Göteborg och Kiel, enkel resa med 3 presoner och bil. Det är ju rena rånet!!! Nu måste jag sätta mej och räkna på om det kanske är billigare ändå att köra hela vägen istället för att ta båten, alternativt bara ta båten till Fredrikshamn i Danmark och köra resten.
Varför ska allt vara så dyrt???
Hur kan man vara så jäkla korkad så man kör en bebis i torktumlaren??? Finns det överhuvudtaget nåt innehåll i hjärnan som den personen. Han har nog bara huvud för syns skull...
Nu har han fått besöksförbud, men frågan är väl om han inte borde gå någon slags hushållsskola och lära sej om hushållsmaskiner...?
När jag läser blogginlägg, blir jag väldigt ofta fascinerade av inläggens kommentarer från kreti och pleti. Jag undrar om folk vågar använda lika hård ton i verkliga livet som man gör här på bloggen?
Läste alla kommentarer i ett inlägg angående "26-åringen" och vad man tyckte samhället skulle göra med honom. Han ska tydligen både hängas, släpas i tjära och sen fjädras... med andra ord: kastreras!
Vad man inte tänker på är att även han har en familj och att han inte är dömd än. Jag förstår upprördheten, men tycker inte man ska skriva något man inte skulle kunna säga den berörda personen direkt i ansiktet. Då är jag ändå en av få svenskar som är FÖR dödsstraff...
Mycket pekar på att 26-åringen kommer att dömas, men låt då domstolen avgöra både detta och påföljden. Han är tidigare straffade och det finns förmodligen en hel del bevis, så in åker han ju på en ganska lång tid. När han väl är dömd och man har alla fakta, DÅ tycker jag man kan prata om vad man borde ha gjort - inte förr.
Men de kommentarer som vissa skriver, de skulle jag vilja se uttryckas face- to-face...
Självklart måste man sköta sitt arbete även om livet känns tungt i övrigt. Nu är jag iaf framme och vi har tagot en fika här och pratat lite, så de flesta vet varför jag är lite kokko idag...
Hoppar högt så fort telefonen ringer... Skolan är informerad och vet varför sonen också är lite annorlunda. Morfar ska tydligen äta där med sonen idag, det är nog bra.
Jaja, jobba var det ja...
Jag pratade med sonen om hur han mår, nu några dagar efter hans stora trauma med sin pappa. Han sa "Det känns sorgligt men ändå lugnt". Så la han handen över sitt hjärta...
Det var väldigt jobbigt att både se och höra. Men han är alldeles lugn och håller sej nära mej hela tiden. Han som brukar babbla som värsta pappegojan, är nästan tyst...
Ändå verkar han harmonisk. Han har aldrig någonsin velat följa med oss på simtävlingar och nu tvingades han vara med hela helgen... ändå satt han snällt och tittade engagerat hela tiden. Han hejade och applåderade åt hela klubben.
Vet inte om han känner att det som hänt var så långt bort i avstånd, 20 mil, att han var trygg. Eller att bara jag fanns där så kunde han vara var som helst...? Han är väldigt trevlig just nu, så han får gärna vara så här länge... om han inte mår dåligt av det alltså...
Efter all bedrövelse var det skönt att få sol i ansiktet en hel dag. Solen sken från klarblå himmel hela dagen i Linköping, så nu är våra näsor och armar röda/bruna.
Sonen har varit lite mysko idag. Han är helt lugn, har inte varit så här lugn och foglig på flera månader. Tror han är i chock...
De andre sonen har simmat på och haft kul. Inte några jätte bra resultat, men en härlig dag.
Det är inte nyttigt att köra iväg som en galning och hämta ungar mitt i natten. Men sonen ska ju inte behöva höra att han är en "jälva unge" heller...
Läs gärna hans ledsna blogg här.
Det tog tid att komma till ro, klockan var över midnatt innan han till slut var så pass lugn att han kunde sova. Och nu ska jag väcka honom... efter en alldeles för kort natt.
Dagen kommer bli mycket låååång...
Så har man fått rycka ut och hämta olycklig son. Känns ju för jäkligt att först nästan tvinga iväg honom, fast han inte ville och sen köra som en galning och hämta honom för att han storgråter. En 12-åring ska vara uppkäftig och säga emot, inte gråta och förtvivlat be mej att hämta honom.
Så nu blir vi två som åker till lillebrors simtävlingar imorrn - det är bara att gilla läget...
Om något kan gå fel, så gör det det.
Om möjligheten finns att flera saker kan gå fel, kommer den som orsakar mest skada att gå fel först.
Om absolut inget kan gå fel, så gör det det ändå.
Om du inser att det finns fyra sätt som något kan gå fel på och du går runt dessa, kommer ett femte sätt, som du är helt oförberedd på, att utvecklas snabbt.
Utelämnade till sig själva, tenderar saker att gå från dålig till sämre.
Om allt verkar gå bra, har du uppenbarligen förbisett något.
Naturen tar alltid parti för skavankerna.
Moder natur är en satkärring.
Nej, det är inte Borrelia man vaccinerar sej emot, utan TBE. Borrelia finns det inget godkänt vaccin för än, men studier görs. Borrelia i sej är ingen roliga sjukdom alls, men går att bota med antibiotika till viss del. Min yngste son hade det när han var 3 år och då gick det fort över. Sen har jag hört om personer som fått livslånga problem.
TBE däremot sätter sej i hjärnan och det är ju inte så bra. Det finns heller ingen meducin att kurera med. Men det kan man alltså vaccinera sej emot. Fästingbussen och fästingbåten finns i Atockholm, vet inte hur det är på andra platser i landet. Varje vaccintillfälle kostar 220 kr för barn och 240 för vuxna, har jag för mej.
Först tar man en spruta, en månad senare en till och ytterligare ett år senare den tredje. Sen är det tre år till nästa påfyllning.
Så, nu är väl allt tydligt och klart?!
Det blev en sen och kort natt. Sonen var ledsen och orolig och somnade inte förrän strax efter 12. Sen låg han hos mej och snurrade, tills han själv fick nog och gick in till sej. 07.45 är han återigen inne hos mej och kan absolut inte somna om. Så vi fick inte så många timmars sömn, det får nog bli en tupplur mitt på dagen.
Jag är en av de där som bara måste ha 8-9 timmars sömn för att funka dagen efter.
Nu är det återigen dax för en date med mr Pillow. Jag får nog ha sonen hos mej inatt oxå, han är lite upprörd. Inte lätt att vara liten och på väg att bli stor, det blir lite jobbigt ibland. Man vill inte alltid bli stor, det får iaf inte gå för fort...
Natti natti
Nu har ungarna varit och fått sin tredje fästingspruta. Så bra! Nu är det 3 år till nästa påfyllning. 220 kr per unge, blir många pengar i slutändan...
Vi gjorde dumheten att åka till Maxi och handla, storhandla dessutom... det var fler än vi där... Tur att scanning finns, vår kö var mycket kortare än de som betalar som vanligt. Många pengar blev det där oxå...
Men nu är frysen full och allt annat oxå påfyllt. Vi har köpt taco till ikväll och till det blir det guacamole som vi bara älskar. Nu väntar en liten tupplur, sen fortsätter städningen.
Min 12-åring är helt hopplös! Han flyter bara omkring och får inget vettigt gjort alls. Datorn är hans bästa kompis, det är enda gången då hans hjärna verkar fungera - i övrigt har den tagit semester...
Vi har "operation storstädning" här idag och det var ju meningen att alla skulle hjälpas åt. Jag och 11-åringen tog oss an 12-åringens rum, medan denne var tvungen att duscha precis just då.... När han kom ur duschen fick han sina arbetsuppgifter som han glömde direkt när jag uttalat dem. Lillebror kämpade på med att torka damm, medan jag plockade. Storebrors uppgift i det rummet var att torka golvet, vilket han gjorde under stora protester.
Jag brukar inte bry mej om deras rum alls, det är deras bekymmer hur det ser ut där. Men nu är det så mycket pollen i luften att det bara var tvunget att torkas av ordentligt. Just det rummet var inte så farligt och gick ganska snabbt att fixa.
Sen var det badrummets tur. Lillebror stängde in sej i duschen och skrubbade den... korkade jag borde ju sagt åt storebror att fixa detta när han ändå stod där... Sen tog lillebror badkaret oxå, medan jag skrubbade toaletten. Storebror gick ner med tvättkorgen, sorterade tvätten, satte igång en maskin och kom upp med korgen igen. Det var hans otroliga insats...
Nu ska vi äta lunch och sen ta en tur till fästingbussen.
För tjock? Vem? Jag! Nähä!!! Bara några små kilon för mycket... typ 2... eller 3... ja, jag vet!!! Det kanske är 5-6 då!!! Hur som helst så var iaf kläderna som kom från nån postorderfirma idag ungefär en halv storlek för små.
Fattar inte var de där valkarna (handtagen, extratuttarna) som är i midjan och på ryggen, kommer ifrån. Jag har minsann varken beställt dem eller monterat dem. Det är jag helt säker på!
Nä, det var inte kul att prova den där snygga blå klänningen eller de läckra vita capribyxorna... klänningen såg misstänkt korvig ut och byxorna... hmmm, de gick inte att knäppa...
Skiiiit! Nu måste jag verkligen ta bort de där vinterkilona, annars kommer jag ju inte i sommarkläderna! Det blir för dyrt att inte gå ner i vikt, för då måste jag köpa nya kläder...
Nån som vill ta långa promenader och laga mat med mej?
Äntligen tar Djurskyddsmyndigheten tag i den utbredda ensamheten och isoleringen som drabbar många av Sveriges hästar. Myndigheten vill att alla "hästar ska ha social kontakt med företrädesvis andra hästar". Man vill förbjuda att hästar hålls ensamma.
Vad gör de 14 000 hästägare i Sverige som bara en häst i stallet? Köper ytterligare en, hyser in hästen hos en annan hästägare eller säljer den?
Vilken myndighet driver krav om att bryta ensamhet och isolering som många äldre människor lider av? Vad sägs om en människoskyddsmyndighet? Eller om sunt förnuft?
Några tycker att 2 månader är för lite för en misshandel. Men då måste man tänka på att vi inte kan ge strängare straff än vad som står i lagen och att det är lagen som måste ändras för att vi ska kunna ge mer.
Sen finns det fler faktorer som bestämmer straffet, här fanns ju bland annat ett litet barn med i bilden. För barnets bästa kanske det är bättre att låta mamma sitta 2 månader och sen få en fungerande kontakt och rehabilitering tillsammans med soc. Att låsa in henne 3-4 år och omplacera barnet så lång tid kanske är värre för barnet.
Nu måste vi ändå hoppas att mamman tar till sej vad hon gjort och att hon tillsammans med soc klarar att uppfostra utan slag. Det är ju ändå det som skulle vara bäst för barnet.
Skulle detta hemska hända igen, då åker hon in så det bara visslar om det på lång tid. Men alla måste ändå vara värda en chans till i livet...
Tingsrätten idag var ju inte så skoj precis... misshandel... som vanligt höll jag på att säga... MEN det var ett barn som blev misshandlat av sin mamma - DET är inte vanligt! Att mammor slår sina barn kanske inte är direkt ovanligt, men att det går hela vägen till rättegång är väl inte så väldigt vanligt.
Hur som helst så fick vi veta att mamman, 30 år gammal, både slagit och sparkat sin 3-årige son. På en parkering utanför en stor butik här i Botkyrka. Hon fick 2 månader i fängelse och barnet är omhändertaget.
Nu har vi lunch och sen en ny misshandel i eftermiddag.
Lite stel i kroppen, men ingen träningsvärk! Jag kanske inte är så otränad ändå...
Jag sprang alltså Vår Ruset igår och när man gör det brukar man alltid se någon "kändis". Igår var det noll på den fronten. Ingen kanske har tid så här i valtider? Det var ju debatt igår, så alla kanske var där?
Hur som helst är det skönt att ha det gjort, man känner sej lika duktig varje år ;-)
Som kommunpolitiker får man välja vilka uppdrag man vill ha och ämnen man är intresserad av. Mina huvudfrågor är barn med särskilda behov, rättsfrågor och överhuvudtaget frågor som rör funktionshindrade. Så i samband med förra valet önskade jag att få sitta i tingsrätten, socialnämnden samt barn och ungdomsnämnden. Jag fick allt utom socialnämnden och är väldigt nöjd med det.
I Barn och ungdomsnämnden kan jag driva frågor om barnen som behöver extra hjälp i skolan och i Tingsrätten ser jag dem som det gick snett för. En helhelt som behövs om man ska kunna göra något i förlängningen.
Kommer ni ihåg att jag skrev om Sri Lanka för en tid sedan? Detta var det vi fick se när vi åkte runt på den södra delen av ön. Halva hus, helt utplånade hus och familjer som arbetade för att bygga upp så mycket det kunde. Allt för att kunna bo där igen.
Det hade vi svenskar aldrig klarat. Vi ska ha allt serverat och fungerar inte micron en dag blir vi hysteriska... Här finns ingen micro...
Läste att man tydligen kan se alla studsmattor i trädgårdarna som små blå pirckar på satelitbilder. Nån gata i Älvsjö var tydligen studsmattetätast. Jag bara undrar vad det finns för allmänintresse att veta var det finns flest studsmattor...
Då borde de också vara där man har flest hand- och fotledsfrakturer... å då kanske man borde öka deras kommunalskatt eftersom de utnyttjar sjukvården mer än oss andra... undras nu om det ska räknas på flest pooler oxå...
Idag gick ett demonstrationståg genom Stockholm. Ett tåg mot diskriminering av funktionshindrade och tillgänglighet. Det är så självklart att alla kan gå överallt, handla i vilken affär som helst, supa sej full på vilken krog som helst och åka de kommunala färdmedel som står till buds. Men så är det inte för alla, långt ifrån...
Trottoarkanter är till besvär, smala dörrar funkar inte för rullstolar (inte för tvillingvagnar heller...), bankomaterna sitter för högt, likaså bardiskar... och alla bussar har inte nigningsfunktion. Pendeltågen och tunnelbanan är rena dödsällan för den som har svårt att gå eller är synskadad.
Det är mycket som behöver göras för att alla ska kunna göra allt.
I Sverige är endast 1% av våra lekplatser anpassade för funktionshindrade barn. Det är verkligen skandal att vi redan i sandlådan diskriminerar dem som har svårigheter.
Nu har RBU kommit ut med riktlinjer om hur lekplatser som fungerar för funktionshindrade borde se ut. De här lekplatserna passar ALLA, inte bara dem med funktionshinder. Visst, det kostar lite att bygga om - men är det inte värt det för våra barns skull?
Idag träffas 550 politiker inom alianspartierna på Rival i Stockholm. Utanför står SSU med masker för ansiktena, masker på Maud, Fredrik, Göran och Lars. Patetiskt tycker jag... Men det kanske är en förbättring av SSU:arnas egna utseenden...? Vad vet jag?
Man kallar det Aliansens Framtidskonferens och man ska bla diskutera hur vi får fler jobb i sverige. Jag hoppas de kommer på en revolutionerande lösning som ingen annan tänkt på... men det tror jag ju inte...
Man kan se det hela på Tv2 eller 24 direkt.
Tänker på det här med skolans ansvar VS föräldrarnas. Var går gränsen för vad som är skolans resp föräldrarnas ansvar? Kan vara en svår gränsdragning, men några självklara bitar finns förståss.
Skolan skall och har ansvar för inlärningen och barnens säkerhet under skoltid. Det tror jag alla håller med om. Men ibland kan man verkligen undra... När man läser om mobbing, misshandel coh barn som går ut 9:an utan att kunna läsa. Då undrar man ju vad skolan pysslar med.
Föräldrarna borde ju då har ansvar för allt annat; uppfostran, kosten, fritiden mm. Men när det brister är det då skolans ansvar att anmäla detta? Ja, det tycker jag - eftersom skolan träffar barnen så mycket och därför borde se när något är fel.
Men att få veta i maj att ens barn inte klarat målen för att gå ut 9:an i juni, det är för mej en självklart kompetensbrist hos läraren. Så får det helt enkelt inte gå till.
Ibland har man lust att ta den ena unge och slå den andre med... men det gör man ju inte som tur är. Alldeles nyss var ett sånt tillfälle...
Vi har haft en jätte skön vecka, alla har varit sams och killarna har hjälpts åt här hemma och hjälpt mej en hel del med allt som behöver göras i ett hem. Nu satt vi i soffan och konstaterade att veckan varit bra. De hade precis varit med sin pappa (& Co), hos sin farfar i 2-3 timmar och firat hans födelsedag.
Vi kollade tv, åt guacamole och lite annat gott. Jag skulle bara gå upp på övervåningen och kolla vädret på lokaltv. Så hör jag världens vrål från lilla grabben, han är vansinnig. Jag rusar ner för trappen och ser honom hålla sej för näsan och munnen. Stora grabben ser totalt oförstående ut... alltså är det han som är skyldig ;-)
Jag får totalt frispel och skäller ut dem efter noter och lite utan noter också... Direkt i säng för bägge två och sen korsförhör var och en på sitt håll. Tydligen har stora grabben helt oprovocerat slagit till lillebror över näsan med knytnäven, lillebror slår tillbaka och slagsmålet är i full gång på mindre än en nanosekund. Så var det med den lugna veckan...
Så här blir det, mer eller mindre, varje gång de träffar sin pappa. Hur underbart är inte det??? Å vad gör man???
Självklart tycker de stockholmare som bor inne i staden att vi ska ha trängselskatt. Det är ju mycket lugnare och skönare för dem som bor där nu med trängselskatt. Inte alls lika mycket bilar och oväsen. Går snabbare med bussen eller när man cyklar. Men de behöver ju heller inte betala för skiten!
Vi däremot som bor tex i förorten, som kanske åker med bil till stan då och då. Det är ju vi som berörs av avgiften - men vi får minsann inte rösta!!!
Det är vi som numera åker de överfulla tågen som alltid är försenade. Har någon frågat oss vad vi tycker? Ja, faktiskt! Läste precis i vår lokaltidning att så många som 66% är missnöjda med SL! Vi är mest missnöjda med alla förseningar och trånga tåg.
Tågen har ju blivit så här fulla pga att det blir för dyrt att åka bil. Men då är väl det minsta man kan begära att tågen är tillräckligt långa och att de kommer i tid. Då kan jag också tycka att det är en bra idé med trängselskatt - men inte i nuläget!
Jag vill att även Botkyrka ska få rösta om eländet!
Det ryktas om att Lars Danielsson kommer att avisera sin avgång inom kort. Då har han tydligen ett alldeles eget avtal som ger honom 2 miljoner kronor!!!
Lars Danielsson erbjuds samtidigt att gå tillbaka till sin gamla tjänst som ambassadör på utrikesdepartementet. Det är dock frivilligt.
Danielsson kan i stället välja att vara tjänstledig i två år och leva på fallskärmen - 81 500 kronor i månaden - utan att jobba.
Efter två år har han på nytt möjligheten att återvända till sin gamla välbetalda ambassadörstjänst.
Den som är en helt vanlig svensson och missköter sitt arbete blir av med det! Man erbjuds inte att gå tillbaka till ett föregående arbete. Det är ju helt sjukt att han både för ett enormt avgångsvederlag plus sitt gamla jobb tillbaka!
Är det kanske detta som skapar politikerförakt???
Tänk att vi haft två bra dagar efter varandra! Det var lääänge sen. Hela två dagar utan att ungarna har slagits eller ens tjafsat... ooootroligt! Nu låter det som om vi har värsta jobbiga familjen här hemma, men det har faktiskt varit riktigt pestjobbigt under en tid.
Två blivande tonåringar och en ensamstående morsa, det är inte alltid den bästa kombinationen. Om man säger så...
Men jag njuter av lugnet och lever på hoppet. Nu är det dax för en date med kudden. Ses imörrn.
Lyssnar just nu på en intervju som Malou von Sievers har med en tjej som skurit sej tidigare. Hon och hennes mamma berättar hur det var och hur de tog sej ur det. Man liknar det vid ett missbruk och jag tycker det är fruktansvärt.
Jag har detta själv i min närhet och man känner sej så hjälplös. Precis som mamman i programmet säger så vill man bara ruska om ungen och säga till på skarpen. Men hon säger också att man måste våga säga NEJ. Man orkar ju inte hur mycket som helst varken som mamma, familj eller vän.
Jag hoppas samhället blir bättre på att hjälpa de här tjejena och deras familjer - nu är hjälpen väldigt dålig om den överhuvudtaget finns...
Det är ju skillnad på vilka frågor man driver och vilka frågor som jag själv skulle beröras mest av. Jag brinner för alla frågor som rör barn med särskilda behov. Barnen är viktigast!
Men för mej skulle det bästa vara om fastighetsskatten slopades, bensinskatten sänktes och barnbidraget höjdes.
Men sen är det ju även viktigt vad som händer med våra gamla, arbetslösa och sjukskrivna. Så lite knepigt är det vad man ska inrikta sej på; det jag själv har mest nytta av eller det jag anser flest har mest nytta av.
Men det är fortfarande BARNEN som är viktigast! Sån är jag!
Ska på en massa läkarbesök med barnen idag och är därmed hemma med VAB - ni vet... Vård Av Barn. Men vi ska inte iväg riktigt än, jag hinner ta ett bad först. Jag älskar att bada!
Problemet idag var bara det att grannen har snickare på sitt tak och mitt fönster är ganska stort... så när jag var på toa vinkade snickaren glatt in till mej... Hmmm. Frågan var nu: skulle han få ett gratis tisdagsnöje och se mej i badet? Eller skulle jag försöka hänga något för fönstret? Nu är jag inte så exhibitionistiskt lagd, eller vad det nu heter... så jag tog ett stort badlakan och hängde för fönstret. Sen vek jag undan det och vinkade tillbaka.
Jag trodde han skulle trilla ner från taket, han skrattade för fullt! Så nu ska jag iaf ta mitt bad, osedd - tar med mej nåt bra att läsa oxå.
Såg Ni programmet om mobbing på tv4 igår? Fruktansvärt! Särskilt när man känner igen vad de pratar om... Jag vet inte om man kan kalla min äldste son för mobbad, men i sin förra skola blev han misshandlad flera gånger. Rektor kallade det för "pojkstreck" varje gång.
Är det ett pojkstreck att sparka en annan person i huvudet? Jag tycker inte det. Särskilt när det händer flera gånger, inte en isolerad händelse. Min son blev misshandlad på skolgården, sparkad i huvudet, första gången när han var 10 år. Vi gjorde en polisanmälan, fruktansvärt att polisanmäla en annan 10-årig pojke, men vi hade inget val.
Den andre pojken fick hjälp, så vi vet att vi gjorde rätt den gången. Ett år senare blev sonen knuffad in i en stolpe och spräckte bakhuvudet och fick åka och sy. Direkt efter det blev han återigen misshandlad och sparkad i huvudet av en annan jämnårig kille. Återigen polisanmälde vi, men denna gång vet vi inte vad som hände. Min son vägrade nämligen att gå tillbaka till skolan och jag lät honom vara hemma...
Han var hemma nästan hela vårterminen 2005 och bytte skola efter sommarlovet. Nu går han i en friskola, allt fungerar bra och vi är så nöjda att lillebror följer efter i höst.
Mobbing, utfrysning och misshandel ska aldrig accepteras, inte någonstans i vårt samhälle - men allra minst i våra skolor! Jag vill ha nolltolerans mot våld och mobbing!
Idag är det FN´s Internationella Familjedag. En dag som jag förr arrangerade stora festligheter för alla hemmaföräldrar, dagmammor och andra som ville ha fest. Nu när jag inte själv har små barn eller ens är hemma på heltid längre, får andra fixa kalaset. Detta gjordes i lördags i Humlegården.
Dagen är till för att uppmärksamma alla familjer, av alla konstellationer förståss! Du bestämmer vem som tillhör Din familj. Själv har jag en familj som består av mina två barn plus mina föräldrar. Å snart ska det väl bli en hund på det oxå!
Ha en kul familjedag, fixa middagen tillsammans vettja!
Ensamhet kan vara väldigt tungt. Att vara ensam i en tvåsamhet som jag var förr, innan jag skilde mej, är en jobbig form av ensamhet. Men att som nu känna sej helt ensam och utanför är fruktansvärt jobbig. Oftast kan man tänka bort det, men just nu är det riktigt jobbigt.
Insåg igår kväll att jag inte hade någon att ringa till när det var som värst. Alla runt mej lever i tvåsamheter, mer eller mindre lyckliga. Att sabba en lördagkväll/natt för dem, är för mej helt otänkbart. Jag har inte någon som är ensamstående som jag, som jag kan prata med och som borde förstå mej.
Så det får väl bli ett projekt nu. Att efter 8 år som ensamstående mamma, hitta fler ensamtående mammor att umgås med. Det är helt enkelt inte normalt att sitta ensam helg efter helg, när barnen är hos sin pappa. Det kan iofs vara skönt att vara ensam, men inte när man vill ha sällskap... Å inte varje helg...
Hepp!
Det är nåt konstigt som händer här hemma när jag är på jobbet på dagarna. Som i alla andra familjer så ställs glasen in i köksskåpet när de är diskade. Alla glas brukar finnas i köksskåpet eller i diskmaskinen när jag gå iväg på morgonen. Någon gång under dagen får en jäkla massa glas helt plötsligt fötter eller vingar...
När jag kommer hem står det upp emot 6-7 glas på vardagsrumsbordet och ingen vet hur de har kommit dit. Jag frågar barnen och deras kompisar, men de vet inte och rycker bara på axlarna. Tydligen ser de inte mystiken som jag gör.
Det konstiga är att glasen bara kan ta sej från köket till vardagsrummet, aldrig tvärtom. Men det verkar barnen tro...
Mmmm, mycket mysko...
Nu ska jag gå och lägga mej. Barnen har åkt till sin pappa och det är lugnt och tyst. Snacka om att inte ha nåt liv när man lägger sej vid den här tiden en barnledig fredagkväll...
Kanske att jag skulle ta och börja på Da Vinci Koden ikväll. Men då vet jag helt säkert att jag inte får något gjort förrän den är färdigläst. Å jag måste verkligen klippa gräset, handla och träna imorrn. Hmmm, får se om jag kanske börjar läsa imorrn istället.
Det löser sej nog!
Folkpartiet i Tomelilla vill ge alla medborgare i kommunen 50 kr när det går och röstar. Man tror att detta kommer att öka valdeltagandet och det tror nog jag med faktiskt. Kanske inte en så dum idé...
Nog för att rösträtten är just en rättighet, även om jag ser den som en skyldighet och då vete sjutton om man ska behöva få betalt för det... Vad händer isf i de kommuner som INTE inför det, kommer folk att röstvägra då bara för att få sin 50-lapp?
Jag har en liten lätt konflikt med barnafadern om det är med "sova över". Sonen som blir 13 i sommar är ju kär som en klockarkatt i en tjej som fyllt 14. De har varit ihop i 3 veckor, hon är en jätte söt tjej som jag träffat en hel del senaste veckan.
Nu har exet fått för sej att hon ska få sova över hos dem, när han har barnen i helgen. Jag pratade med de unga tu och sa att jag inte alls tyckte det var lämpligt och hade det varit upp till mej hade de inte fått göra det. Jag kör gladeligen hem henne, så långt är det inte. De kan träffas hela dagarna, men sova får de göra på varsitt håll.
Exet, barnafadern, tycker inte alls att detta stör och att det är helt i sin ordning. Ungdomarna förstår och accepterar mitt nej och är inte särskilt upprörda eller ledsna, men ändå propsar pappan på att de ska sova hos honom. Är det jag som är mossig? Eller tänker jag ganska sunt?
Försöker tänka hur det var när pappan och jag träffades när jag var 14 år och då var det uteslutet att sova över hos varandra på de första 3-4 åren! Det har han tydligen glömt...
Hjälp mej tänka!
Detta var tydligen något som ni gillade ;-)
Jag är alltså kontaktperson åt en kille med Aspergers syndrom, en autismspektrumstörning. Hjälp vilket krångligt ord att stava! A är 38 år, han fick diagnos för 4 år sedan, efter att ha haft ett mycket krångligt liv där allt varit kaos. Skolan fungerade inte, kompisar fanns inte osv. Men han är världens goaste människa.
Vi var alltså på Rehab och Omsorgsmässan idag och lyssnade bla på ett föredrag om en tjej med just Asperger. A satt och nickade igenkännande hela föredraget igenom. Det han instämde mest med är att personer med as ofta är så verbalt utvecklade att de utrycker sej för bra för att folk ska ta dem som handikappade. Problemet med att utrycka sej för väl är att man inte ser ut att behöva någon hjälp... å då får man ingen hjälp heller. Enkelt!
De största problemen för A är ekonomi, städning/ordning, passa tider och det sociala livet. Sånt som kan vara svårt att få hjälp med, men det går om kommunen anstränger sej.
Vi trivs jätte bra ihop och avslutade dagen med en god lunch på Grekiska kolgrillen. Gott gott!
Idag ska jag åka till Älvsjömässan tillsammans med den kille som jag är kontaktperson för. Han har Aspbergers syndrom och mässan handlar om olika handikapphjälpmedel, så det blir säkert en hel del att se och känna på.
Uppdraget som kontaktperson har jag haft drygt ett år och det är riktigt roligt. Vi gör ju bara sånt som är kul; går på mässan, äter lunch tillsammans, fikar, shoppar mm. Allt för att få ut honom från sin lägenhet och bort från datorn.
Han är väldigt duktig på att snickra hemsidor och har både gjort min kampanjsida och astma och allergiföreningens hemsida.
Boverket rapporterar att 40 procent av landets kommuner har eller kommer att få platsbrist på särskilda boenden för äldre. Det gör att många äldre tvingas att bo kvar hemma, plågade av ensamhet och isolering. Regeringen bryter sina egna löften och klarar inte att säkerställa de äldres rätt till värdig omsorg.
Efter snart tolv år med en socialdemokratisk regering har äldreomsorgen stora problem. Socialdemokraternas löfte i valet 2002 att bygga 10 000 fler platser i äldreomsorgen har istället blivit 15 152 färre platser. Det har blivit allt svårare att få äldreomsorg och vårdansvar har vältrats över på de anhöriga.
Inte lätt att bli gammal i ett land som vårt...
Europadagen igår passerade utan att det uppmärksammades särskilt mycket i Sverige.
Socialdemokraterna är lika tysta på Europadagen som de är när det gäller att forma en ansvarstagade gemensam alkoholpolitik för Europa. När Finland snart tar över ordförandeklubban i EU tar de istället strid och höjer rösten för en mer restriktiv alkoholpolitik. Det borde den svenska regeringen ha gjort för länge sedan.
Under Göran Perssons regeringstid har alkoholkonsumtionen ökat med 25 procent. Följden har blivit ökade skador och tidigare alkoholdebut bland unga.
Samtidigt har regeringen lagt sig platt för EU:s krav på höga införselkvoter. Flodvågen av alkohol från kontinenten har spolat bort socialt ansvarstagande och folkhälsohänsyn. Finlands initiativ är ett steg för att återerövra den restriktiva alkoholpolitiken och skapa opinion för den inom EU.
Regeringen bör ta strid i EG-domstolen för en sänkning av införselkvoterna för att kunna bevara höga alkoholskatter och Systembolagets monopol. Liv och hälsa är viktigare än fri rörlighet för alkohol. Den visionen saknas helt i socialdemokraternas europapolitik!
När jag kom till jobbet var Mr. VD inte där... hjälp! Var han så dålig??? Men så kom han linkande efter en stund och berättade att han tydligen hade en nerv i kläm. Han hade fått starkare värktabletter och skulle på magnetröntgen senare idag. Nu var han lite trevligare, enligt honom själv ;-)
Jag berättade att hela Expressen känner till hans öde, då läste han bloggen och la upp ett stort garv.
Min son var uppriven när han kom hem idag. Han berättade att en klasskompis viftat med en kniv och till slut kastat iväg den så den fastnade i väggen. Kniven hade han tagit ur en låda i skolan, en låda som alltså borde vara låst...
Två av sonens kompisar stod nära den plats som kniven hamnade på och de är nu ganska skärrade och ska träffa rektorn imorgon. Min son tycker läget på skolan är enormt jobbigt och har väl ingen större lust att vara där. Jag har faktiskt sagt att han får välja själv. Han ska inte behöva tvingas till en skola med våld i. En skola som faktiskt tillhandahåller vapen åt barnen! Barnen i klassen är 11-12 år.
Vi har bara en dryg månad kvar i den skolan, sen byter han till hösten. Men det måste ju bli nån förändring för de barn som går kvar. Så här kan det inte fortsätta!
När jag kom till jobbet idag hittade jag min VD på väldigt dåligt humör. Han berättade att han hade väldigt ont i ryggen och borde gå till läkare, men... Ni vet hur karlar är, de får lixom aldrig tummen ur när det gäller sånt. Så jag ringde och bokade en tid till honom och skickade iväg honom till vår hälsovård. Han skulle vara där klockan 13 och när jag gick hem strax innan 15 hade han fortfarande inte kommit tillbaka...
Så nu är jag lite fundersam på hur han mår och vad de gjorde med honom. Var det inget annat än lite ryggont skulle han ju varit tillbaka ganska snart, men två timmar!!!
Så nu måste jag ju åka in imorrn igen och kolla läget. Min stackars VD kanske är jätte dålig.
Så skulle man till stan igen då... var ganska länge sen sist. Hela vintern pendlade jag varje dag, redan då var det inget som funkade i pendeltågstrafiken - trodde det var bättre nu... det var det inte!
Kom i god tid till stationen, tåget inställt! Shit! Jaja, nästa ska gå om 15 minuter. Sitter och läser metro och city i godan ro och hör i högtalarna att det är vagnsbrist. Jaha... men det är ju ingen morgonrusning så det ska väl inte beröra mej. Trodde jag ja!
När tåget väl kommer (några minuter sent) är det nästan fullt. Alla på vår perrong i Tumba får plats och även dem i Tullinge, men sen började det bli kärvt. I Stuvsta var det kört, där fick ingen plats att gå på. Folk var skitförbannade och slog på fönstren. Konduktören vädjade åt alla i högtalarna.
Men men, fram kom jag, om än väldigt försenad. Jag ogillar verkligen lokaltrafiken just nu! Jag ska ju dessutom hem oxå!!!
Det kommer tydligen en period i livet då on-knappen slutar fungera, hjärnan tar semester och kroppen saknar koordination. Den perioden kallas för tonår! Min son fyller 13 i sommar och har fått totalt hjärnsläpp. Öronen verkar ha trillat av, hjärnan finns inte och vad han än gör (kramas, går förbi, räcker över nåt) så gör han illa en. Ställer han sej inte på mina tår, så råkar han rivas eller stöter till mej.
Dessutom är han kär som en marskatt, så just nu funkar absolut ingenting på den gossen. Hjälp! Hur länge ska detta hålla i sej...?
Läste på Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,821284,00.html om att barns tänder håller på att ruttna bort. Klicka på länken och se vidriga bilder på barntänder. Tydligen är det allt småätande och fruktjuicer som är största bovarna. Man har fått söva vissa barn för att dra ut deras tänder.
Varför lär vi inte barnen från första början hur man ska äta?
Jag försöker ha en enad front tillsammans med barnen här hemma. Då gäller det alltså dammet och kaoset som vi alla ska försöka jobba emot. Det går inte alltid så bra kan jag väl erkänna... inte alls bra om jag ska vara riktigt ärlig... Barnen och dammet/röran är inte alls med på noterna.
Hur kommer det sej att man bara släpper saker där man står? Så nu är jag klar med den - släpp! Jag blir snart tokig på alla strumpor, kalle-tidningar, game-boy, urdruckna glas och annat som bara "råkar" hamna lite var stans hemma hos oss. Yngste sonen är ganska ok på att hjälpa till, han är 11 år. Men de andre... han som snart blir tonåring... han är totalt väck i skallen när det gäller hemarbete.
Ändå har jag verkligen försökt och haft krav på dem sedan de var runt 5-6 år gamla. Så jag vet ju att de kan!
Lyckades iaf få stora grabben att tömma diskmaskin, lägga alla slängda kläder i tvätten och plocka bort från vardagsrumsbordet. Den lille ska fixa lunch så han går fri så länge. Själv ska jag göra resten...
Pay-back-time!
Äntligen börjar allt slit ge avkastning. Har precis fått veta att jag kommer vara en av tre kampanjarbetare i grannkommunen. Jag får alltså betalt för att jobba med valet, något jag gjorde dygnet runt förra valet helt gratis. Det känns verkligen som ett uppsving, äntligen får man lite belöning för allt man gjort och kommer att göra.
Det handlar iofs bara om en månad, 14/8-17/9, men ändå! Kul kul!
Idag har jag pratat demokrati med tre klasser i femman. Sånt är så kul tycker jag! Man får många roliga frågor och nya idéer. Nu vet jag precis vad eleverna i den skolan vill ändra på, bara en sån sak!
Jag hade ca 30 minuter per klass och det räckte faktiskt. Man hinner en hel del på den tiden. Den roligaste frågan var nog om jag känner Anitra Steen... vad har det med demokrati att göra???
Det roliga var att nästan alla eleverna, som är 11 resp 12 år gamla, visste var Phuket ligger.... de du Freivalds!!!
Bobby hade tydligen en utvecklingsstörning och var inte riktigt som andra barn. Men man kan ju fråga sej hur hans föräldrar då var funtade... de är iaf vuxna! Enlig expressen.se har de bland annat gjort följande upprörande grejer med pojken.
Vissa borde aldrig få ha eller skaffa barn!!!
Här har jag alltså suttit i tingsrätten i snart 4 år, senaste passet var idag. Som vanligt läser jag kvällstidningarna flera gånger om dagen, så jag vet mycket väl att lille Bobbys föräldrar ska åtalas idag. Men att åtalet skulle vara så illa hade jag ingen aning om:
Åtalspunkterna för mamman och styvpappan är mord (alternativt grov misshandel och grovt vållande till annans död). Bägge åtalas också för grovt falskt larm, brott mot griftefriden, grov misshandel, olaga frihetsberövande och grovt olaga tvång.
När Bobby var död tyckte man att det skulle sitta fint med en skål att fira med... FY FAAAN!
Tänk att tåget i Uppsala drog hela 1227 personer (enligt polisen), medan Sossarna, med Göran Persson i spetsen bara drog ett par hundra i stockholm. Vad kan man dra för slutsats av det? Jo! Att folk är trötta på sossarnas sätt att styra sverige och att man vill ha andra alternativ.
Tåget i Uppsala förespråkade valfri barnomsorg och folk från både höger och vänster deltog i tåget. Både sossar (Per Kågeson) och Kristdemokrater (Alf Svensson) talade och båda menade att barnen är det viktigaste vi har. Tänk att man för en gångs skulle är överrens om något vettigt!
